Avvikelse TUL

Det var väl just för att undvika detta scenario som läkaren inte ville ge exakta siffror, så varför skyller du på läkaren? Som läkaren sa så får man ta TUL med en nypa salt. Felmarginalen är ganska stor, vilket gör att det som ser ut som en viktnedgång  inte behöver vara det.

Tala med din bm så kan hon hjälpa dig tolka läkarens svar! 

Felmarginalen ligger på + eller - 10%, så det är nog ingen fara.

Och varför ska din sambo, som ju inte har någon kunskap alls i detta,  bli "jätteorolig" ,  när läkaren säger att hon inte oroar sig alls? 

Skyller på någon gör jag väl inte. Eftersom vi haft olika läkare varje gång men kurvan har följts så är det därför jag reagerade. Absolut får göra det! 

Jag fick inte till mig att det finns en felmarginal på 10%. Det hade ju underlättat om
hon sa det! Jac vet att det kan skilja sig markant från hur mycket barnet sedan visar sig väga i verkligheten, men då känns det ju lite onödigt att gå på regelbundna mätningar om man ändå inte kan fånga upp en nedåtgående kurva Om bebis skulle börja må dåligt och gå ner i vikt. Han blir orolig för om du läser inlägget ser du att vårt förra barn dog  magen (IUFD) pågrund av att han var tillväxthämmad pga preeklampsi. 

Som sagts ovan finns det alltid en felmarginal. Den kan gå åt båda hållen. Min kusins fru hade de sagt att barnet skulle väga ca 4,4 och vara drygt 50 lång. Hon var 57 lång och vägde 5 kg prick! Min äldsta låg på +34% som mest och föddes på +18%. Jag förstår din oro, men såg allt bra ut är det nog bra. Ibland "trilskas" fostren och ligger lite konstigt och då blir det svårmätt. Gjorde en av mina en gång, det fick bli en uppskattning bara. Nästa gång gick det bättre.

Tack för att du delar med dig!! Jag har förstått att det är jättestor risk för felmarginal. Däremot tänker jag att det är typ om man avviker på SF - åker in och mäter en gång och så diffar det mycket mot vad bebis sen vägde. Trodde dock att när man som vi gör jättemånga TUL så är det för att en kurva ska följas. Men jag har lugnat ner mig lite här hemma nu och avvaktar tills vi ska mäta igen. Förstår att man kanske behöver se en nedåtgående kurva eftr mer än 1 mätning för att oro ska vara nödvändigt. 😊 

Ber om ursäkt.   Jag visste inte att erat förra barn dog i magen,  kunde inte utläsa det i trådstarten.
Beklagar verkligen!    
Jag gjorde tillväxtultraljud i vecka 33+ , och då var hon 10% plus.    Läkaren som gjorde ultraljudet sa att det finns alltid en felmarginal på + eller - 10%.
Konstigt att ni inte fått den informationen,  tillväxtultraljud är ju bara en uppskattning.
Lycka till och hoppas allt går bra!   Det tror jag! 

Det är jättelugnt! Tack för du delar med dig! Ja både jag och sambon hade varit nöjda om vi kanske fått lite fakta eller så haha. 😅 Den läkaren just har tidigare struntat i att läsa vår journal och frågat hur gammalt vårt barn som inte lever är (mest pinsamt för henne!!!) och nu mitt under ultraljjdet så frågade hon vilken vecka jag är i. Så kändes inte som hon läser Journalen alltid haha, alla andra är ju så måna och förklarar för en för att de förstår oron. Men nu har jag lugnat ner mig och ska fråga min barnmorska lite om det på fredag!! :) 

Det känns ju inte så seriöst, nej.
Jag hade turen att få en väldigt bra läkare, som tog sig tid att förklara och till och med undersökte lite extra.
Hon låg som sagt på 10% +  då i vecka 33+.
Men det är bara en uppskattning, och hon kunde väga både mer och mindre.
Hon föddes i vecka 37+4 och vägde nästan 3800 g, så hon var rätt stor.

Det finns så mycket läkare där ute som man ibland känner att "du ska inte jobba med människor alls". Men, hon kanske hade en stressig dag på jobbet och hade inte hunnit sätta sig in i din journal helt enkelt. 

Vad gäller vikt och sånt på bebisen i magen så hade jag inte velat riktigt att de nämnt något om vikten om det inte var farligt. Nu blev du oroad i onödan pga er erfarenhet förra gången. 

Jag har inte varit med om att bebis dött så pass sent i magen men väl oron under en graviditet. Jag hade svårt att bli gravid och de två första plussen slutade båda i missfall. Andra gången var ett MA och vi fick (tyvärr) se bebis på skärmen då det upptäcktes på KUB-ul. Så tredje gången var det en stor oro i kroppen under hela graviditeten. Dock väntade jag tvillingar den sista gången vilket i sig medförde fler ultraljud vilket var en enorm lättnad. Jag lyssnade inte på mer än "det ser bra ut" och kände mig bara lugn över att få se trollen där inne leva rövare (de låg så att jag inte direkt kände av dem). 

Så, försök att blockera eventuellt prat om vikt etc. De kommer att säga till om det är något som verkar fel. Njut så bra du kan över denna graviditet och av att de har ordentlig koll på dig och bebis denna gång. 

Lycka till! 

Jag har gjort massor av TUL, framförallt med min trea. Var i princip 1 i veckan från v 28 och sen två i veckan sista 5-6 veckorna. Med undantag kring v 32 eller så när jag helt plötsligt fick en annan läkare som fick mycket bättre siffror.

Så ja, en läkare och en mätning kan sticka ut. Det är inte helt lätt att mäta bebisar i magen och framförallt inte större bebisar har jag fått höra (mina har ju då ist varit små så där har variationen varit mindre).

Förstår att det är svårt att slappna av när er förra bebis dog i magen men var uppmärksam på aktiviteten och försök att tänka att det är lätt att mätningarna diffar.

Gjorde de någon flödesmätning? Det gjorde de alltid på mig och så länge flödet var bra så fick jag fortsätta så länge bebisen verkade må bra. Det gjorde han och han föddes till slut i v 39+4 och vägde 2500 g. Liten men i bra skick.

Jag skulle tro att uppskattad vikt och längd aldrig stämmer på pricken. Jag gjorde många TUL med båda barnen och det stämde inte ens mellan gångerna. Det beror på flera faktorer som UL-apparaten, vanan att tyda siffrorna och fostrets läge. Lägg på en lite stressad barnmorska så är det en faktor till. Ligger barnen inom felmarginalen är det inget att bry sig om.

Lycka till nu med resten!