Inlägg från: Anonym (Förtvivlad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förtvivlad)

    Överäter

    Har en son på snart 15 år. Han har sedan han började i skolan gått upp mycket i vikt och jag som förälder har försökt stoppa det genom prat med honom, prat med skolsköterskan och att endast laga hälsosa kost. 


    Vi står i kö till barnmedicin för att se så övervikten inte är medicinsk. Det är jag säker på att den inte är. Sonen äter allt han ser. Han äter middagar om nätterna. Jag gömmer kakor, chips och godsaker för att det kan inte ligga i skåpen. Jag måste vara övertydlig med att han inte ska äta viss mat jag handlat hem för det ska vara till till exempel helgen. Ändå kan han äta upp det.

    Det är så infekterat med allt tjat om mat och ätandet och att han borde röra på sig så när jag säger något blir det massa konflikter. 


    Jag vet inte hur jag ska göra för nu är han jättestor och skäms över det själv. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Överäter
  • Anonym (Förtvivlad)

    vet inte om du läste, men han är såpass stor att han kan laga mat själv. Han lagar middag då han kommer hem från skolan och även på nätter/sena kvällar då jag sover. Han är alltid hungrig och har aldrig ätit lunch i skolan. Säger han.


    Jag kan inte handla mat varje dag. Blir ju extremt dyrt. 

    Sen har han egna pengar att handla för, vilket gör det svårare att kontrollera vad som äts då jag inte är med. 


    Jag köper hem godsaler vid speciella tillfälle och det gömmer jag ju. 


    Tuvärr är det maten som är problemet. Du behöver ligga på ett kaloriunderskott för att gå ner i vikt så en promenad med mig hjälper föga.

  • Anonym (Förtvivlad)
    Citronella skrev 2023-06-16 20:33:21 följande:

    Börja med att fundera på varför han äter så mycket. Tröstäter han? Är allt bra i skolan, har det hänt något med hans vänner eller något annat som kan vara jobbigt. Att känsloäta är vanligt kommer ni till roten med det egentliga problemet (om det finns något sådant) löser sig kanske ätningen av sig själv. 


    Enligt skolan är han glad och har vänner. Hemma umgås han periodvis mycket med vänner och periodvis är han hemma mycket. 


    Han har sedan första gången han fick smaka på mat fullkomligt älskat mat. Men det kan vara ett tröstätande eller kanske slentrianätande med. 

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Fel mat) skrev 2023-06-16 20:38:17 följande:

    Äter man riktig mättande mat så behöver man inte äta så mycket. Se till att äta mer proteinrikmat och undvik kolhydrater så mycket som möjligt. De triggar ju hungern än mer. 


    Sen kanske det är bra att bara ha mat hemma som anses tråkig. Köp inte hem sådant som han mest äter av. 

    Ni kanske får se till att ändra kosten helt för alla där hemma. 


    Jag köper faktiskt hem bra mat. Nötfärs, kycklingfärs, kyckling. Men problemet är att han steker all mat i massor av smör och han går även till McDonalds för månadspeng eller av pengar han får av mina föräldrar. Han går till kiosken vid skolan och handlar på rasterna. Har vi ost hemma görs det berg av varma mackor så jag har inte ens ost hemma mer än vid några gånger per år. 


    Han lagar ofta mat när han kommer hem från skolan och efter att jag lagt mig. Har sagt åt honom att inte laga mat när jag lagt mig men han gör det ändå. 


    Jag försöker med maten och han gör det själv ibland. Då kollar han upp kalorier i mat och säger att det är bra mat. 

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Emma) skrev 2023-06-16 21:20:44 följande:

    Hej

    jag är själv bulimiker och ägnat mig åt överätning. I dom värsta perioderna har det seriöst blivit en tårta om dagen. Sedan började jag dejta en kille, jag gick ut på kvällen för att handla godsaker, jag va våldsamt sugen på glass, strössel rubbet och skulle handla. Då hörde killen av sig och frågade om vi skulle åka och bada. Vips va glassen helt ointressant och jag vände hemåt.

    Nu när jag fått barn och har min sambo så är inte ätandet lika intressant längre. Helt plötsligt så känner jag mig mätt. Jag har gått i behandling för bulimi. Inte funkat. 

    Det är inte ett intellektuellt problem för mig iaf. Jag vet om att det inte är hälsosamt. Jag har mer känt mig tom och ensam tidigare. Jag trodde jag hade ett matproblem. Men det va känslan att vara oönskad som va problemet egentligen men det yttrade sig i hetsätning. Ju jävligare tillvaron va desto mer mat. 


    Så prova att sluta prata om mat för att maten är sällan problemet. 


    Emma? Vad fint av dig att berätta. Det kanske är bulimi han har. Han vet att det inte är hälsosamt o det är inte roligt att ha storlek Large på kalsongeR som sitter som korvskinn.  



    Kom du över din hetsätning genom att bara bli sambo? Är du helt frisk idag? 

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Anonym) skrev 2023-06-16 20:23:45 följande:
    Som inlägget ovan.

    Dessutom:
    Försök få honom att tänka på om han egentligen är törstig eller hungrig när han har sötsug eller sug efter chips osv. 

    Det tar tid att få in nya vanor. Han behöver bli påmind om varför han ska till exempel äta en morot istället för godis, eller att han ska dricka vatten eller borsta tänderna när han får sug.

    Försöker prata med honom kring ätandet. Har väl iof inte sagt som du säger, men i stil med att nu kan du inte vara hungrig. Du åt ju nyss. Och så vidare. 


    I fredsgs köpte han en påse chips som hsn åt. Han hade fått pengar till en läsk men hade tydligen mer pengar. Påpekade att det är sjukt mycket kalorier i en påse chips. Han blev då jättearg. 

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (HH) skrev 2023-06-19 09:59:20 följande:

    Det måste avdramatiseras kring mat!
    Jag har samma problem, nu en bra bit in i vuxenåldern, inte tjock men skulle absolut kunna tappa ett par kilon, trots att jag tränar mycket och är väldigt aktiv.
    Min mamma har under hela mitt liv fokuserat kring mat, hur mycket jag äter, om jag äter dålig mat, säger usch vad äckligt om jag tar en kaka, pratar om andras matvanor, hackar och kommenterar hela familjen. Helt klart har hon ätstörningar och jag har fått ett sjukt osunt förhållande till mat. 
    Set enda som hände med hennes pikar var att jag började dölja maten, överåt när jag fick chansen och smusslade med onyttigheter. 
    Jag har haft alla möjliga ätstörningar och har det fortfarande.
    Önskar så att hon hade avdramatiserat maten istället för att lägga fokus på den.
    Hon håller fortfarande på, jag blir irriterad och tar en kaka bara för att och sen blir det världens cirkus med att jag provocerar och alltid ska bråka. Låt mig vara, låt mig äta det jag vill utan att kommentera!

    I Sverige har vi en kultur av att unna oss något när vi gjort något bra? Unna oss choklad osv - extra gott på helgen. Mat ska vara fokus och gott men kan vi sluta belöna oss med den?

    Jag vet ett bra Instagramkonto jag gärna tipsar om som tar upp det här med skeva förhållanden till mat.

    Jag tror att du ska försöka låta någon annan hjälpa dig att avdramatisera ätandet för honom, kan ni försöka få kontakt med en dietist?
    Jag tror verkligen inte att det hjälper att skambelägga ätandet.

    Lycka till!


    Tydligen måste man ha fetma för att komma till en dietist, men skolsköterskan har ändå valt att skicka iväg en remiss till barnmedicin. Vi har stått i kö i 1 läsår utan att fått komma dit. Vi fick ett brev hem där det stod att det var långa väntetide. 


    Jag blir rätt ledsen när jag läser din (och några andras svar). Jag försöker att inte skambelägga, men jag gör det ändå. Jag försöker vara acceptabel med att han får äta fika, men det är svårt. Han blir lätt hysterisk kring det. Egentligen tror jag att det mest är ett känsloätande. Jag tror inte han mår helt hundra. Han är svår att prata med.


    Vet du vad kontot heter? Vill gärna följa.

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Fia) skrev 2023-06-20 14:46:36 följande:

    Det är ju alltid knepigt med barn-föräldrar och vikt då det lätt blir en fixering och man tar åt sig på orimligt sätt. Minns än idag mer än 35 år senare att det naglade sig fast en ?mamma tycker jag är tjock? och att inte duga och alla möjliga hangups runt mat när hon köpte sötningsmedel att ha på filen för att jag hade för mycket socker på. Det var inte alls vad som var hennes tanke utan mer att det inte är nyttigt att äta en massa socker (vi pratade om det långt senare när jag var vuxen). 


    Så det är absolut bättre om det går att lösa så att någon professionell pratar med honom om det, så länge han inte frågar själv. 


    Sen går det ju inte för sig att han lagar mat utanför måltiderna stup i kvarten helt oavsett om han väger för mycket eller inte. Ekonomiska skäl och att man helt enkelt inte äter middag 3 gånger. Fokusera på det istället för vikt. Viktigt även att samma regler gäller för alla i familje. Är man hungrig utanför måltiderna får man ta frukt/morotsstavar etc saker. Att säga att någon som är hungrig inte får äta fungerar sällan bra men det är svårt att äta på tok för mycket av t ex äpplen och morötter, magen säger normalt ifrån innan det blir ett problem. 


    Gör inta sådana påpekaden om chipsen, det är inte direkt något ?konstigt? mer en chipspåse på fredagen för en tonårskille och det kommer definitivt bli sur reaktion om han gör sådant som ?alla andra? gör och du är där med pekpinnar. Så länge han äter extra middagar är det dessutom helt meningslöst att peta i saker som vad och portionsstorlekar. Om han slutar med det men fortfarande går upp i vikt kan man börja titta på det. Chips till helgen är onödigt att skapa konflikt om. Inte chips och godis till vardagen är helt rimligt för alla i familjen oavsett vikt. 


    Även om han skulle äta samma totala mängd mat men bara en middag istället för de där extra vore det en vinst. Då är det i alla fall ett steg mot normalt matbeteende och man kan steg för steg dra ner mängden med att äta långsammare osv. Men att laga mat på natten på det sättet är missbruks beteende  Och ett betydligt större problem än om man äter lite för mycket energi. 


    Enligt honom själv vill han inte äta grönsaker för det är ?bara till för kaniner?. Jag påtalar att vi inte har råd att han äter så mycket och ofta. Då undrade han om vi var fattig. Enligt honom äter kompisar (som är normalviktig) lika mycket och han har namngett en kompis som också lagar mat på natten. Tonåringar har förvisso helt andra dygnsrytmeR än en annan. 


     

  • Anonym (Förtvivlad)
    Vildhane skrev 2023-06-20 14:56:53 följande:

    Sluta köpa hem en massa godsaker då..............?

    Du springer runt och startar trådar om att han överäter den skit du köper hem att ära till er? Du köper alltså inte mat utan mängder utav godis och chips och gömmer inne i skåpen.. och sen gnäller på att han är fet..

    Samtidigt är det du som sitter där med plånboken och bestämmer vad det är soM ni behöver handla hem..

    Vem köper hem godis sen och säger till ungen att: Det här får alla utom DU äta......?

    Hade du sett allvarligt på situationen så hade du lagat hälsosam mat, fisk och kyckling och mera sallad till era middag.

    och det enda du hade haft till borde vara popcorn vilket är ett nyttigare alternativ då han inte klarar av att hålla sig borta ifrån läsk och godis..


    Nu har jag väl aldrig skrivit att jag köper hem MÄNGDER med chips och godis som alla utom han får äta? Jag handlar till kalas eller fest. Jag köper mindre godis på lördagen. 

    Kyckling är Just det vi köper mest. Det ingår i katergorin mat hos oss. Grönsaker vägrar han. Då vi har olika dygnsrytm och han är ensam hemma om dagarna är det svårt att kontrollera vad och hur mycket han äter. Man kan bli tjock om man får i sig för mycket kalorier. Det kan man få även av kyckling. 


    Problemet är inte min mat. Problemet är vad han stoppar i sig då jag inte ser. Han har ju egna pengar med. 


     

Svar på tråden Överäter