Anonym (Brådmogen) skrev 2023-06-23 16:58:51 följande:
Vad tycker ni om "lillgamla", brådmogna barn och unga?
Det finns ju barn och unga som försöker vara mer som de vuxna/ äldre, kanske för att de är mer utvecklade mentalt än sina jämnåriga och upplever att de har mer gemensamt med vuxna än de i sin egen ålder.
Många föräldrar anser ju att barn ska vara barn och ungdomar ska vara som ungdomar förväntas vara, dvs naiva, okunniga om livet men ändå energiska och motiverade att satsa på sin framtid.
Stör ni er på detta eller är ni positivt inställda till de som är mer före och mogna i sin framtoning?
Varför skulle jag störa mig? Då stör jag mig mer på att svenska barn börjar så sent i skolan som sju år.
Barn ska inte hållas tillbaka. Om "brådmogenheten" yttrar sig i att de är långt före sina klasskamrater i skolan, så ska skolan ge dem specialundervisning. Annars blir de uttråkade och kan rentav strunta i skolan.
Om "brådmogenheten" visar sig i att de beter sig som tonåringar innan de är det, att de börjar med pojkvänner/flickvänner för tidigt, vill vara ute på kvällarna med äldre ungdomar etc, då är det värre.
Det viktiga är ju hur barnen själva upplever det. Känner de sig utanför, rentav mobbade med jämnåriga?
Beror det på att barnen är autister så finns det inget att göra, de har helt enkelt inte lika mycket gemensamt med andra barn. Det skulle inte hjälpa att säga åt dem att vara mer sociala och leka med andra barn (som inte vill leka med dem).
Det är f ö konstigt att det inte anses vara "bristande social förmåga" att ägna sig åt mobbning utan det är mobboffret som brister.