Är det möjligt att sjukskriva sig när man sagt upp sig pga psykisk ohälsa?

Jag har varit hos läkaren och sagt klart och tydligt att jag tänker på självmord varje dag och att det är en möjlig utväg för mig. Men blir aldrig tagen på allvar. Idag ringde jag igen och sa att jag mår verkligen inte bra men finns inget dom kan göra åt det. Jag är rädd att om jag sjukskriver mig en vecka vilket man kan, så kommer jag säkert inte få intyg av läkare för en längre sjukskrivning och då står jag där på jobbet inom en vecka igen. 

Svar till K: 
Ja, men känns inte som det går för att det är svinmycket att göra och folk är på semester redan och känns som jag förstör allt då. 

Och sen har jag ett nytt jobb som väntar om några veckor men ska gå på introduktion en dag i veckan framöver. Så det känns ju inte heller helt rätt. 

Svar till ?: 
Jag skulle gissa på att jag är där nu. För dels har jag mått dåligt psykiskt länge och sen har det blivit värre med jobbet och därför sa jag upp mig istället för att sjukskriva mig eftersom jag inte ville förstöra något för jobbet. Och där efter var eller är tanken att avsluta allt tyvärr. Ser inget ljus längre. 

Ringde psykakuten senast imorse och dom sa att dom inte kan göra något

Trådstartaren: 

Tack för er omtanke och alla svar.
Det värmer i en trasig själ 

Som om det inte kunde bli värre så ringde det nya jobbet förut ca 1h efter att jag skev den här tråden och sa att han tyvärr är tvungen att ge bort ?min? tjänst till någon annan för att jag inte kan börja direkt vilket vi hade pratat om. Vi hade pratat om så det var inget okänt. Fyfan, känner mig totalt misslyckad 

Till en början mådde jag ?bara? dåligt allmänt men att jobbet fortfarande fungerade men sen blev även jobbet dåligt på många sätt. Kollegor som är osams och riktigt dålig stämning varje gång men kliver innanför dörren. Sen har vissa mycket ?bättre? schema än andra och jag har fått jobba i princip varje högtid medans andra har fått slippa varje år. En av mina kollegor (har bara två kollegor) har alltid 3 dagars helg, så hon slipper alltid jobba helg medans vi andra två får jobba varannan. Den andra kollegen som jag delar varannan helg med har 4 dagars ledighet varannan vecka och nästa vecka 3 dagar. Jag har ledigt max 2 dagar på raden och minst 1 ledig dag. 

Så min tanke hade ju varit att få vila upp mig ett par veckor och sen börja på det nya jobbet som jag verkligen såg fram emot. Men nu blir det ju inte så. 

Vet inte varför jag bara kan citera inläggen längst ner.
Så irriterande. 

Nej men det går väl inte och skita i gamla jobbet? Har ju haft 3 månaders uppsägningstid osv. Vill inte få någon myndighet eller skit efter mig. 

Men nu spelar det ju ingen roll. Jobbet är inte mitt längre. 

Vill bara säga inom Östergötland. Har bytt vårdcentral och det blev väl bättre. Sen är jag inskriven hos psykiatriska kliniken och har varit där för två veckor sen och sa hur det var men blev hemskickad med sömnmedel och mer antidepp som jag inte ens vill ha. 

Psykakuten ringde jag imorse och hon sa att hon tyvärr inte kan göra något. Att jag får sjukanmäla dig idag om jag inte klarar av att arbeta och att jag får ringa psykiatriska kliniken. När jag ringde dit så var såklart telefonkön full för dagen.  

Tack för din omtanke❤️

Jag har mått dåligt i jävligt många år och pressat mig själv till botten. Jag tänker självmord, självmord, självmord, självmord och självmord VARJE jävla dag och har gjort det i snart ett års tid. Varje dag. Minst en gång.

Jag har sökt hjälp, inte blivit tagen på allvar. Blivit hemskickad med enbart medicin när jag säger att jag måste få vara ledig och vila upp mig och få hjälp med samtal eller terapi. 

För två månader sen fick jag nog. Jag fick nog av att bara genomlida varje dag och aldrig få känna någon glädje. Att varje lediga stund bara är en stor stress för att veta att man snart är tillbaka på jobbet där man måste låtsas att allt är så jävla bra. Att man skriver eller åker hem till mamma och alltid säger försöka säga att man inte mår bra men man får inget annat svar än att bara bita ihop och det är så här livet ser ut. Nästa gång kommer jag säga att det kommer se annorlunda ut när jag tagit livet av mig för det kommer jag snart göra. 
Att sjukskriva mig från jobbet kändes inte som ett alternativ. Hur kan jag, som är så ung och glad jämt bli sjukskriven? Det är exakt vad alla kommer tycka och tänka. Och behöva komma tillbaka efter sjukskrivningen och bara känna skam för att man varit sjuk i psykisk ohälsa.

Då var det ju bara att säga upp sig. Tre månaders uppsägningstid. Då hinner jag lätt hitta ett jobb, tänkte jag. Jag har sökt flera som ändå verkade lockande, fick svar på alla. Varit på intervjuer, flera dåliga och en som var bra. Men av alla jobb jag sökt så hade jag för lång uppsägningstid, enligt alla! Det var en stor nackdel att jag inte kunde börja direkt. Jag erbjöd mig att skita i semester helt, bara jag får jobbet men nej, det gick inte. Men till sist fick jag jobb som jag förlorade lika snabbt och nu är jag här. Efter alla intervjuer som bara klagat på min uppsägningstid vill jag inte söka mer jobb för jag orkar inte höra ett nej pga att jag inte kan börja direkt. 

Glenn XL: Jag har varit sjuk länge av annat men jobbet har gjort mig sjukare. 

Tror jag redan har kollapsat

Nej, jag var på intervju och sen skulle de höra av sig. De ringde förra veckan och sa att jag fått jobbet och att jag skulle maila över vilka tider jag är ledig från mitt nuvarande jobb så jag kunde börja på intro. Fick till svar att han skulle maila över mitt schema och att han lagt in tider för mig. 

Men nej, jag sa upp mig för länge sen för jag mådde och mår S K I T. Sen började jag söka jobb eftersom jag har TRE månaders uppsägningstid. Och nu när jag har 3 veckor kvar är fortfarande min uppsägningstid ett problem. Så om jag försökt söka jobb INNAN jag ens hade sagt upp mig så hade jag ju aldrig fått ett jobb om jag inte ens får något nu när jag bara har TRE veckor kvar. 

Jag har sjukskrivit mig nu. Tagit kontakt med vården och fått telefontid på torsdag. Ska börja med antidepressiva idag så blir nog liggandes hela dagen. 

?Mår man "skit" på arbetsplatsen så ser man till att sjukskriva sig och sedan bli sjukskriven längre om det är behov. Säga upp sig är det sista man gör.?

Jag väljer att inte ta åt mig av detta. Hur fan är det möjligt att hitta jobb innan jag sagt upp mig och ha tre månaders uppsägningstid när ALLA jobb jag sökt nu under tiden haft problem med min uppsägningstid även om jag bara haft 2 månaders kvar, 6 veckor kvar och nu 3 veckor kvar. Och då har jag erbjudit mig att börja jobba de dagar jag är ledig från mitt nuvarande jobb och halvera min semester. 

Tack för att ni är så engagerade. Men det känns knappast bättre när ni fortfarande skriver gång på gång att jag är så korkad eller whatever som sa upp mig för att jag inte mår bra. Bara det är väl ett jävligt tydligt tecken på att jag inte är frisk och inte bör jobba. Men vad vet jag. Man måste ju ha dött några gånger för att få hjälp i det här jävla landet. 

Ni förstår nog inte hur det är att gå dag ut och dag in och känna att man är totalt jävla misslyckad för att man bara tänker att man hellre vill dö än att behöva stå ut ännu en dag.  Det är som det är och jag ångrar mig inte en jävla sekund till att jag sa upp mig. Hade jag ?bara? sjukskrivit mig istället hade jag aldrig blivit frisk om jag visste att jag skulle behöva gå tillbaka dit. 

Nej på min arbetsplats kunde jag INTE förhandla. Det är tre månader som gäller. 

Om jag inte lyckas hitta ett annat jobb så är tanken att börja jobba som timvikarie inom vården igen där jag var många år innan jag började där jag är nu. Blir inte mycket i månadslön men det är iaf nått