Inre monolog
Anonym (Blablablaa) skrev 2023-06-28 13:12:17 följande:
Det pratas konstant i mitt huvud. Antar det är därför jag inte orkar särskilt länge med folks pratande. Det blir för mycket...
Inlägg från: Anonym (Fia)
|
-
Samma här. Det är ett jäkla tjattrande. Enda gångerna det är tyst är när jag är lite lagom berusad, har sex eller är ute i skogen/på sjön. Försöker se till att det oftare blir metod 2 och 3 än 1.
-
Jo, jag kan tycka att det är tröttsamt ibland. Det förs ostyriga dialoger fram och tillbaka i huvudet och ju mer stressad jag är ju mer intensivt blir det. Sen kan jag ju ta kommando över det och få det att övergå till planering eller dagdrömmar men det kräver en aktiv insats av mig. Tjattret är där även när jag skulle önska att hjärnan vilade.klyban skrev 2023-06-28 16:02:00 följande:
Hehe, jag kan stänga av och på precis som jag vill.
Är det jobbigt detta "tjattrandet"?
Undrar då jag inte riktigt förstår hur det kan vara att det inte är självvalt som för mig, och vill förstå lite bättre.
Samtidigt tror jag ju att det processas väldigt mycket när det tjattras i huvudet på mig. Många beslut jag fattar kommer som en övertygelse utan medveten tankeprocess och jag tror att det är resultatet av tjattret. -
klyban skrev 2023-06-28 17:50:57 följande:
Tack!
Väldigt svårt för mig att greppa detta till fullo, men du get lite mer insikt.
Själv har man mer av analyserande av olika situationer och scenarios.
Både som interaktioner med andra människor, och i mitt lärande av hur saker fungerar rent sakligt.(Enkelt sagt och bra överdrivet, och är ett hur hjul runt så rullar det mycket enklare än om det är en fyrkant och varför ett runt hjul är att föredra.)
Sen ska jag kanske inte förneka helt att jag inte har en mer ostyrbara tankar, och de få ggr det sker är av att man missat nått och det skapar tex ekonomisk tillfällig oreda.
Och hur detta kan dominera tankarna i 2-3 dagar, sen släpper det och man ser på det som en lärdom istället.
Sen har vi de extrema fallen, där folk mördar pga den inre dialogen och den sade då att du ska döda den, eller nu vad anledningen var.
Men såklart nu har vi istället vandrat in på området svåra svåra psykiska problem istället.
Dock ändå ser jag en fascination hur en del människor inte kan kontrollera sin egen kropp och dess handlingar och vad som kommer ur deras munnar.(Skrev en del, för alla är ju inte mördare, utan en del gör saker mot andra som de verkar som de har noll kontroll över att det sker.)
Ett fascinerande ämne detta.
Det är jätteintressant. Jag får ofta höra att jag är analytisk och bra på problemlösning men det är sällan resultatet av en medveten process. Jag bearbetar det mesta omedvetet och sen känner jag när jag är klar. Faktum är att de få gånger jag gjort stora misstag i livet är gånger när jag försökt vara medvetet analytisk, skrivit plus- och minuslistor och försökt vara objektiv. Det har gått åt skogen. Min magkänsla har däremot nästan alltid lett mig rätt och jag tror den är kopplad till virret av röster i mitt huvud. Jag kan dock avundas de som kan vara analytiska på beställning för för mig kan det ju ta alltifrån en kort stund till flera veckor innan jag processat klart.
Jag har som så många andra läst boken om att tänka snabbt och långsamt men kände inte riktigt igen mig i den för det långsamma tänkandet har jag svårt att koppla på medvetet.
Så jag är nog egentligen glad över att jag funkar som jag gö. Men det är skönt att vila också. Det var nog min räddning när jag insåg att långa, lite krävande skogspromenader funkar som meditation för mig. När man bara måste fokusera på var man sätter nästa steg. Då blir det tyst. Samma sak med paddling. Så härligt!