Inre monolog

En till här som det aldrig är tyst i skallen på! Det tjattras och det tjattras och jag håller ofta mer eller mindre högljugga dialoger mellan mig själv och någon i mitt inre som jag har eller har haft någon form av konflikt med. Och det kan vara allt mellan något som hände när jag gick på dagis till något som hände tidigare idag. Det är problem som har funnits, som finns, som kommer finnas, som kanske kunde funnits, som kanske kommer finnas.
Nätterna är absolut värst! Jag är nog en av de få som somnar som bäst till ett hårdrocksband på hög volym i öronen. Då blir det äntligen "tyst".... Nåt av det värre är också "promenader" som folk alltid rekommenderar så varmt! Jag blir helt hysterisk av det, när andra påstår att de "rensar skallen" så tar min det faktiskt väldigt långtråkiga tillfället i akt att bråka som aldrig förr! Jag kommer hem med problem jag aldrig i mitt liv kunde föreställa mig att jag hade innan jag gick ut! Då typ springer jag hellre, fullt ös, så man inte klarar av att tänka på nåt annat än att överleva och försöka kräkas där ingen ser! Nu klarar jag inte av att springa längre av olika orsaker.
Jag hade en väldigt bra kurator som hjälpte mig att reda ut och hålla reda på en del, men nu slutade hon i januari så jag står i kö för att få en ny. Har hört augusti som tidigast. Så länge brukar jag alldeles för mycket alkohol, det stillar en del. Jag blir lite mer som folk då, "Men vad spelar det för roll NU??" typ. "Det tar jag tag i när det dyker upp!". Och sen piller för att kunna slappna av och sova, men det går inget vidare. Ljud i öronen är absolut bäst!