Sambo ifrågasätter semester med nyfödd

Vad vill han göra på semestern? Det kanske kan kombineras?

Semestra i närheten av några kompisar som han kan göra grejer ihop med, sen kan ni tillbringa några kvällar tillsammans allihop: du ammar, övriga grillar och serverar dig mat!

Kan ni vara längre tid hos dina föräldrar? Ni kan gå på barnvagnspromenader, och amma kan man göra både på fik och på stranden. Vill han hitta på äventyrligare saker på egen hand så kan du stanna hos dina föräldrar och bli servad med mat, dryck, hämta tv-kontrollen samt få lite sällskap av några som antagligen är mycket fascinerande av bebisen och gärna vill hålla så du kan duscha eller bara stretcha lite på dig!

Vi bor i samma stad som hans kompisar som har äldre barn o jag har sagt att han får följa med de till strand mm eller vart de ska men det vill han inte.

jo vi kan va för hur länge vi vill, så vi ska åka dit snart så hoppas vi att allt funkar ok. Är ju ingen större skillnad på där eller hemma. Dock så kommer han inte göra något på egen hand för öndå.. jag tror det i grund o botten handlar om att han egentligen inte vill ha semester

Det låter som att du har blivit mamma och ägnar dig åt barnet medan han sitter och tittar på. Jag förstår att han har tråkigt. 

När vi fick vårt andra barn precis innan sommaren så var vi hemma båda två i 3 månader och det var fantastiskt för vårt gemensamma föräldraskap. Vår uppdelning då var framförallt att jag hade hand om stora barnet och pappan hade hand om lilla barnet i princip 100% utom när det var dags för amning. Båda vi är egentligen rätt rastlösa personer och vill absolut inte vara hemma hela sommaren men med en nyfödd så passade det utmärkt att vara det. 

Lämna över barnet mer till honom och gör det på riktigt. Inte fråga om han vill eller om du ska utan lämna över ansvaret och låt honom ta hand om barnet. Och låt honom göra det på sitt sätt (så länge han inte frågar om råd eller gör saker som är farligt, och om han frågar om råd så svara gärna att han kan göra som han tycker känns bäst). 

Ni behöver båda ha inställningen att det är bådas barn. Bådas barn att ta hand om och bådas barn att bestämma hur det ska tas omhand. 

jag hoppas verkligen att ni tänker dela föräldraledigheten. Dags att redan nu lämna över så mycket som han kan ta av ansvaret. Han har ju inte blivit pappa än ju. var jag du så skulle jag lämna hemmet så lång stund som det funkar så han får bonda ensam med barnet. 

Han behöver kliva fram och du behöver backa lite om ni på längre sikt ska vara två jämbördiga föräldrar. Annars kommer det inte funka.

(bebisen, inte bebis?)

Måste han ta ut semester då? Spara semesterveckorna och ta ut dem när barnet är lite större och ni kan göra saker tillsamman! Åk utomlands till vintern!

Får jag fråga varför du skrev att han har tics om han inte har det? De exempel du gav är exempel på vanliga tics vid tex Tourettes, som inte sällan förekommer tillsammans med ADHD och autism, som mycket väl skulle kunna vara en förklaring till din killes beteende. Det gör ju stor skillnad för hur man uppfattar din kille: en ego latmask eller en kille med möjlig neuropsykiatrisk problematik. Och råden till en familj med en latmask som far och en familj med en medlem med npf-problematik ser rätt ordentligt annorlunda ut. 

Och om det nu inte är tics, varför skrev du inte det direkt när jag, i trådens allra första inlägg, frågade just om ticsen och om de kan vara stressymtom? 

Vadå inte vill ha semester? vill han jobba hela tiden och lämna dig med barnet?

Han låter som att han potentiellt kan bli en farlig/skadlig pappa till sitt barn om hans beteende fortsätter.

Det låter som att han mår dåligt av att han känner sig låst men vägrar diskutera om eventuella lösningar, eller ens processa känslorna för att få dem att minska i grad.

Känner igen den attityden att inget kan kompromissas om från en del rätt läskiga personer.

Om du vågar säga ifrån till honom, så säg att du är trött på hans attityd och att han är fri att åka på utflykter själv, men att han också kan intressera sig för sitt nyfödda barn.

Bara en tanke. Känner du dig bekväm att prata med hans egna föräldrar eller eventuella syskon? Hur är de som personer?
Kanske kan du fråga om någon av dem kan försöka "tala honom till rätta", om de själva verkar ha bra värderingar?

Jag får dåliga vibbar av ditt inlägg, och jag hoppas du har stöd från din omgivning.

Om han inte får ta hand om barnet så är det kanske inte så konstigt. Ska han sitta och titta på när TS ammar hela sommaren?