Sambo ifrågasätter semester med nyfödd

TS vet att hon inte orkar och vill ge sig ut när bebisen är så liten, att det kommer att fungera dåligt. Då handlar mannens prat om semestern om hans behov, han verkar dessutom inte fatta att det inte är semester, utan föräldraledighet. Och då kan han, om han nu inte tänker vara till hjälp för TS och bebisen, tillgodose de behoven själv, inte kräva att TS ska göra både det och ta hand om bebisen. 

Och om han nu är så angelägen om att komma iväg med TS och bebisen så kan väl han planera något, komma med idéer, boka något. Inte fråga TS vad de ska göra och sen hålla på och harkla och humma när TS behöver sitta och amma.

När mina barn var tre veckor gamla så var amning det enda jag gjorde, i princip. Men redan några veckor senare så kändes det mer rimligt att ta sig iväg nånstans. Så kan det bli även för TS, om nu bara mannen kan ge sig till tåls lite grann och inse att nu är det nya tider. 

Inte så konstigt om TS vill vara ensam med bebisen om mannen går runt och är irriterad och sprider dålig stämning när han är hemma? Om han är så rastlös så kan han väl hotta på nåt att göra, antingen hänga en tvätt eller ge sig ut och springa eller nåt. Inge gå hemma och harkla och försöka ge TS dåligt samvete för att hon gör det man behöver göra med en nyfödd bebis. 

Nu blir jag ännu mer förbannad? idag har vi promenerat, gått på stan, fikat på fik. Vädret är kaos så har knappt gått promenera. Så vi har suttit o kollat tv o jag har ammat. Vi är hos mina föräldrar på kusten. Så säger hsn: idsg har vi inte gjort mycket!! 

för det första går det inte höre allt. Han kan komma med förslag. O när vi väl gått ut vill han hem för det är kallt.. jag får lust på riktigt att åka till mina föräldrar själv nån dag o där bli uppassad o han Få va kvar hemma o kan göra det han vill?

Ignorera hans hummanden och harklanden, stor risk att han bara söker uppmärksamhet och även om det är ofrivilligt så hjälper det inte att påpeka. Bara ignorera.

Samma när han gnäller om att ni inte gjort mycket idag. Den där kommentaren är verkligen lite "jaha". Alltså han säger den rakt ut i luften till ingen eller alla eller sig själv, finns inget att svara på. Ignorera.

Känns som jag ska börja gråta här nu?det går bättre o bättre o vi kommer iväg mer o mer? men det går inte göra som vanligt med en bebis. Vi ammar jätte mycket o han tsr inte napp ens..som sagt kan han göra exakt vad han vill så det är lika bra han gör det än att klaga. 

Gör det om det får dig att må bättre. Ibland kan det vara bra att få ut känslorna. Men efter det tycker jag du tar på dig en stark attityd och inser att han antagligen kör mansbebisfasoner, löjligt så det förslår. Vill han vara löjlig så låt honom. Bara ignorera såna där barnsligheter. Fokusera på dig och bebisen, men försök så klart involvera honom också när det går, på ett vänligt sätt. Det hjälper ingen om ni vuxna blir osams. Det visar sig med tiden om han lyckas växa in i papparollen eller inte.

Han tar o badar det, byter blöjor men han får panik när han sen börjar skrika i hans famn o ger tillbaka han till mig. Han hade fått hålla så mycket han velat. En gång somnade bebisen i hans famn. Då satt han o klagade hur obekvämt allt var utan att tänka satt jag sitter så hela tiden..

Men hur mycket är rimligt att göra med bebis på 3 veckor? Hsn nöjer sig inte vid att bli buren utan det är tutten som gäller o ivlans lyckas vi lägga han i vagnen o sova där