Två under två - överlevnadsråd?!

Ingen idé att skriva f-n på väggen än,det kan gå hur bra som helst! 

En bebis sover och äter mest en lång tid framöver, däremot behöver erat andra barn forfarande mycket tid och bekräftelse från er och finns vara med så mycket som möjligt när lilla kommer. 20h/ veckan låter rimligt och tvinga inte hen till förskolan om han inte vill, så sorgligt att många tror att de har bättre på förskolan och ? missar? så mycket?vadå??! Vad är VIKTIGARE än familjen. 

Din inställning är A och O. 

Du kommer att hitta lösningar och med det sagt så är det jätteviktigt att inte lämna bort den ? äldre??hur ska ni annars lära er att tre har blivit fyra?

Min så stor fick barn med samma täthet,ensamdesdutom vart hon, det gick superbra!! 

Sett barn i samma ålder även på förskolan, inga problem där heller förutom att det ställdes för höga krav på storebror?

Stort lycka till och ta inte ut någon oro i förväg, nästan lättare med så små  barn än ålderskillnad på tre barn då medvetenheten är större och barnet gråter när mamma/ pappa lämnar och går hem med bebis.,,

Jag har 13,5 mån mellan mina barn. Det du beskriver är väl inte så unikt ändå? (menar inte att låta dryg) men knapp 2 år mellan är väl rätt vanligt? 

Dubbelvagn var i af guld för oss, det är det jag minns bäst (mina är stora nu)
Vi hade 2 blöjbarn så klart. Inget jag reflekterade över, det rullade på bra.
Vi var mycket i lekparker. Man tog med mat, beroende på behovet hos barnen. Vi hade sällan barnvakt men det var väldigt sällan vi kände behov av det. 

Mina barn började på förskola när de var 1 och 2 år gamla (Jag hade båda hemma  när den lille hade fötts. Såg ingen anledning att dra upp den äldre för 15 timmars förskola när han var så liten själv). Då gick de halvtid. Både jag och pappan hade massor med föräldradagar kvar som vi kunde använda så vi pusslade så att barnen inte var där mer än så. Nästa år gick de 75%. 

Mitt råd är att inse att en 2 åring faktiskt är tämligen liten och att faktiskt vara lite vaksamma på vilka "krav" ni ställer. Och att faktiskt planera för att två barn faktiskt innebär att man behöver ha lite mer struktur så att barnen faktiskt får tid och vad de behöver. 

Hej ☺️
Jag har två grabbar, en som nu är 3 år och 3 månader och en liten som är 1 år och 7 månader, så 20 månader mellan dem ❤️
Det gick riktigt bra, bättre än vad jag trodde. Var rädd för att det skulle bli jobbigt med två barn i blöjor. Vi samsov dessutom också 😌 Vi hade inte heller vänner eller familj som kunde passa direkt, så vi stod mycket på egna ben. 

PLANERING och FRAMFÖRHÅLLNING 🙏🏼
Men framförallt är det något med andra barnet! Den hänger med, och bara följer. Faller in i samma rutiner. 

Jag möblerade om ?barnens rum? till ett vuxen rum under amningsperioden. så jag sov med den lille och pappa med den store. vi ville inte riskera att väcka hela familjen under amning och uppvak på natten. Det funkade galant! 

jag Såg alltid till att ha flaskor redo på diskbänken, kläder för bägge barn och mig själv framtagna. bytte blöjor lite här och där och var inte låst till badrum. Hade underlägg och korg med alla tillbehör som fylldes på varje kväll.

storebror fick en docka för att förklara att han skulle bli storebror, enda sättet jag kunde komma på då han inte heller hade talet och förståelsen. 

storebror kan inte sitta still heller och har aldrig kunnat ???? så vi gjorde en lekhörna i vardagsrummet (finns kvar än idag) så han kunde leka och jag kunde tex amma men samtidigt vara med honom i hans lekande. 

Min äldsta var 22 månader när yngsta kom till världen och jag kan säga att det har gått väldigt bra. Jag fick höra om hur tufft allt skulle bli och att vi skulle få erfara 2-barns-chocken. Jag väntar fortfarande... Och då valde jag dessutom att ha bägge hemma på heltid och skippa förskolan. 

Vår äldsta hade och har fortfarande behovet av att samsova och vi valde därför att dela upp oss: Jag sover med yngsta i ett rum och min man med vår äldsta i ett annat. Det har nog varit räddningen. Vi nattar varsitt barn och går oftast och lägger oss samtidigt. För oss har det alltid det viktigaste varit att prioritera sömn. Visst, det är tråkigt att jag inte får sova med min man men det är bara en kort period och det är viktigare att vi får sova bra än att vi ska få sova ihop. 

Det viktigaste är att man är ett team. Att man hjälper varandra och försöker att ge varandra egentid. För det är nog det som har varit en bristvara; egentid. Det har varit fokus Familj helt enkelt. Egentid har fått ligga lite på hyllan. Men samtidigt har du andra förutsättningar än mig då ditt barn kommer vara på förskolan. Det är ändå 20 timmar där du, förhoppningsvis, kommer få lite tid för dig själv medan liten sover. 

Lycka till!