Två under två - överlevnadsråd?!

Ingen idé att skriva f-n på väggen än,det kan gå hur bra som helst! 

En bebis sover och äter mest en lång tid framöver, däremot behöver erat andra barn forfarande mycket tid och bekräftelse från er och finns vara med så mycket som möjligt när lilla kommer. 20h/ veckan låter rimligt och tvinga inte hen till förskolan om han inte vill, så sorgligt att många tror att de har bättre på förskolan och ? missar? så mycket?vadå??! Vad är VIKTIGARE än familjen. 

Din inställning är A och O. 

Du kommer att hitta lösningar och med det sagt så är det jätteviktigt att inte lämna bort den ? äldre??hur ska ni annars lära er att tre har blivit fyra?

Min så stor fick barn med samma täthet,ensamdesdutom vart hon, det gick superbra!! 

Sett barn i samma ålder även på förskolan, inga problem där heller förutom att det ställdes för höga krav på storebror?

Stort lycka till och ta inte ut någon oro i förväg, nästan lättare med så små  barn än ålderskillnad på tre barn då medvetenheten är större och barnet gråter när mamma/ pappa lämnar och går hem med bebis.,,

Jag har 13,5 mån mellan mina barn. Det du beskriver är väl inte så unikt ändå? (menar inte att låta dryg) men knapp 2 år mellan är väl rätt vanligt? 

Dubbelvagn var i af guld för oss, det är det jag minns bäst (mina är stora nu)
Vi hade 2 blöjbarn så klart. Inget jag reflekterade över, det rullade på bra.
Vi var mycket i lekparker. Man tog med mat, beroende på behovet hos barnen. Vi hade sällan barnvakt men det var väldigt sällan vi kände behov av det. 

Mina barn började på förskola när de var 1 och 2 år gamla (Jag hade båda hemma  när den lille hade fötts. Såg ingen anledning att dra upp den äldre för 15 timmars förskola när han var så liten själv). Då gick de halvtid. Både jag och pappan hade massor med föräldradagar kvar som vi kunde använda så vi pusslade så att barnen inte var där mer än så. Nästa år gick de 75%. 

Tack för svar!

Barnet älskar förskolan och både äter och sover bra där, och får en möjlighet att springa och leka loss som vi har svårt att matcha hemma just nu (vi bor inte med lekkamrater nära och förskolan är liten och med väldigt bra pedagoger som verkligen ser barnen, och de ges möjligheter att verkligen leka). Så jag har nog sett förskolan som en positiv plats faktiskt för mitt väldigt aktiva barn. 

Härligt att du verkar mer positiv ( lugn) nu😊

Ja, du har ju förskolan och erat barns behov blir fyllda, det är ju det som är barnets bästa som gäller!! 

Ni fixar detta!! 

Mitt råd är att inse att en 2 åring faktiskt är tämligen liten och att faktiskt vara lite vaksamma på vilka "krav" ni ställer. Och att faktiskt planera för att två barn faktiskt innebär att man behöver ha lite mer struktur så att barnen faktiskt får tid och vad de behöver. 

Nejdå, inte ovanligt, men däremot har jag fått mkt info om hur extremt jobbigt det är från alla som velat yttra sig.

Dubbelvagn har vi köpt!

Vi har ju redan skolat in det äldre barnet, så den biten är ju annorlunda. Vi har också bara en lekpark på gångavstånd, resten är några mil bort. Tyvärr är det aldrig andra barn inden lekparken vi har nära, pga hur vi bor, men lekmöjligheterna finns ju ändå.

Ja, det är det jag tänker med. Men frågan är ju hur man når dit. Tycker vi redan med ett barn inte gör mkt mer än planerar dagarna på timmesbasis liksom. Vem hämtar, vem lämnar, lekte barnet inne på fm på helgen leker vi ute på em. Sömnplanering dagtid och inplanering av dusch, bad och babysim. Matlagning på helg för att ha x antal matlådor. Vem nattar, vem går upp efter nattning för att jobba lite till och vem får sova en timme extra.

Plötsligt känns det som att mitt råd var tämligen uselt. För det paradoxala med barn är att man också behöver ha lite utrymme att faktiskt inte ha allt så välplanerat och strukturerat, utan att faktiskt saker behöver få bli som de blir.

Du frågar hur man överlever och det handlar också om att välja saker som fungerar och att välja bort sådant som blir för svårt.

Ett spädbarn behöver ju omfattande omsorg, men en 2 åring behöver ju också en hel del hjälp. Vissa saker är lättare andra gången, medans annat är svårare med två.

Fundera på vilka krav ni kan sänka för att orka med. Enklare mat, färre aktiviteter, arbeta mindre - fundera på vad ni kan göra för att livet ska kännas lite enklare att få ihop. 

Maten vi lagar är rätt basic, mest att vi planerar in tid på helgen att göra en stor laddning mat så man slipper dutta i veckorna så mkt.

Det som skulle underlätta vore nog mest bara att tiden gick tror jag krasst sett, så det äldsta barnet blev lite äldre.

Hej ☺️
Jag har två grabbar, en som nu är 3 år och 3 månader och en liten som är 1 år och 7 månader, så 20 månader mellan dem ❤️
Det gick riktigt bra, bättre än vad jag trodde. Var rädd för att det skulle bli jobbigt med två barn i blöjor. Vi samsov dessutom också 😌 Vi hade inte heller vänner eller familj som kunde passa direkt, så vi stod mycket på egna ben. 

PLANERING och FRAMFÖRHÅLLNING 🙏🏼
Men framförallt är det något med andra barnet! Den hänger med, och bara följer. Faller in i samma rutiner. 

Jag möblerade om ?barnens rum? till ett vuxen rum under amningsperioden. så jag sov med den lille och pappa med den store. vi ville inte riskera att väcka hela familjen under amning och uppvak på natten. Det funkade galant! 

jag Såg alltid till att ha flaskor redo på diskbänken, kläder för bägge barn och mig själv framtagna. bytte blöjor lite här och där och var inte låst till badrum. Hade underlägg och korg med alla tillbehör som fylldes på varje kväll.

storebror fick en docka för att förklara att han skulle bli storebror, enda sättet jag kunde komma på då han inte heller hade talet och förståelsen. 

storebror kan inte sitta still heller och har aldrig kunnat ???? så vi gjorde en lekhörna i vardagsrummet (finns kvar än idag) så han kunde leka och jag kunde tex amma men samtidigt vara med honom i hans lekande. 

Alltså vet du hur glad jag blev av ditt inlägg eftersom vi tänkt exakt likadant?! Har lekhörna i vardagsrum, vi tänker ju dela upp nätterna som ni gjorde och stora barnet har fått en docka som jag kallat bebis. Och vi har olika blöjbytesstationer .

Då kanske vi ändå är liiiiite förberedda!

OCH! 

oroa dig inte för bebistiden ❤️ det kommer gå så bra! svårigheterna kommer när det börjas gå, klättra, springas 😂😂 Då får man vara med HELA TIDEN 🥴 Full fokus! så jag skulle säga 0-12 månader , så mysigt, roligt, enklare än vad man tror, mellan 12-18 månader, lite mer ?nervöst? 😂😂 men NUU efter, nu ser man hur syskonkärleken VERKLIGEN är där, dem leker och har så roligt och får ut så mycket av varandra 🥰❤️ helt magiskt att följa! Vår store blev lite ?mindre? när lillebror kom, och lillebror agerar lite äldre 🤭 så de möts lite på vägen. 

Jobba deltid båda två.

Min äldsta var 22 månader när yngsta kom till världen och jag kan säga att det har gått väldigt bra. Jag fick höra om hur tufft allt skulle bli och att vi skulle få erfara 2-barns-chocken. Jag väntar fortfarande... Och då valde jag dessutom att ha bägge hemma på heltid och skippa förskolan. 

Vår äldsta hade och har fortfarande behovet av att samsova och vi valde därför att dela upp oss: Jag sover med yngsta i ett rum och min man med vår äldsta i ett annat. Det har nog varit räddningen. Vi nattar varsitt barn och går oftast och lägger oss samtidigt. För oss har det alltid det viktigaste varit att prioritera sömn. Visst, det är tråkigt att jag inte får sova med min man men det är bara en kort period och det är viktigare att vi får sova bra än att vi ska få sova ihop. 

Det viktigaste är att man är ett team. Att man hjälper varandra och försöker att ge varandra egentid. För det är nog det som har varit en bristvara; egentid. Det har varit fokus Familj helt enkelt. Egentid har fått ligga lite på hyllan. Men samtidigt har du andra förutsättningar än mig då ditt barn kommer vara på förskolan. Det är ändå 20 timmar där du, förhoppningsvis, kommer få lite tid för dig själv medan liten sover. 

Lycka till!

Tack!

Ja, de 20 h tror jag faktiskt kommer vara bra för oss alla. Jag (eller sambon när han är föräldraledig) får egentid några h i veckan och det äldre barnet får utlopp för mycket energi och göra saker som han tycker är jättekul. Är så tacksam för att vi har en riktigt bra förskola med pedagoger vi gillar. 

Att inte sova med partnern är ju trist men vi ser också sömnen som väldigt prioriterad, så att få några h sömn varje natt känns som en räddning. 

Sen känner jag också en skillnad mot barn 1, och det är ett lugn - vi kommer inte skaffa fler, så är det jobbigt är det sista småbarnsvändan.

Men det är ändå med lite nervositet jag tänker på det, det är ju en okänd sits igen.