Två under två - överlevnadsråd?!

Min äldsta var 22 månader när yngsta kom till världen och jag kan säga att det har gått väldigt bra. Jag fick höra om hur tufft allt skulle bli och att vi skulle få erfara 2-barns-chocken. Jag väntar fortfarande... Och då valde jag dessutom att ha bägge hemma på heltid och skippa förskolan. 

Vår äldsta hade och har fortfarande behovet av att samsova och vi valde därför att dela upp oss: Jag sover med yngsta i ett rum och min man med vår äldsta i ett annat. Det har nog varit räddningen. Vi nattar varsitt barn och går oftast och lägger oss samtidigt. För oss har det alltid det viktigaste varit att prioritera sömn. Visst, det är tråkigt att jag inte får sova med min man men det är bara en kort period och det är viktigare att vi får sova bra än att vi ska få sova ihop. 

Det viktigaste är att man är ett team. Att man hjälper varandra och försöker att ge varandra egentid. För det är nog det som har varit en bristvara; egentid. Det har varit fokus Familj helt enkelt. Egentid har fått ligga lite på hyllan. Men samtidigt har du andra förutsättningar än mig då ditt barn kommer vara på förskolan. Det är ändå 20 timmar där du, förhoppningsvis, kommer få lite tid för dig själv medan liten sover. 

Lycka till!