Han lämnar inte trots att han blivit påkommen
Jag har under två år haft en relation med en kollega som har en sambo och barn. Vi är ungefär jämngamla och jag har egna barn. För ca ett halvår sedan blev vi påkomna av hans sambo. Hon vet dock inte att det pågått så länge utan tror att vi haft sex några få tillfällen, jag har berättat en del för henne men inte varit ärlig med tiden och han har förskönat det ännu mer.Han är fortfarande kvar med henne på grund av en inplanerad sak och att de har ett hus som han inte vill släppa. Han har sagt till henne att vi avslutat vår relation vilket vi inte har. Hon har flera gånger misstänkt att vi fortsätter, men hon verkar alltid tro på honom när han ljuger.
Till mig säger han att det är mig han vill leva med men han vill absolut inte släppa huset och ingen av dem kan köpa ut den andre. Kanske är det av rädsla att jag ska berätta allt som han stannar, men då blir det ju bara värre om jag skulle berätta det nu. Han hade ju alla chanser att avsluta när vi blev påkomna.
Efter dessa år känns det som jag helt tappat mig själv. Jag gått från att vara en positiv och glad person till att konstant vara ledsen och gå som i en dimma, inget känns roligt längre och jag har helt tappat livsglädjen. Jag umgås helst inte med vänner längre. Jag är så arg på honom för att han behandlar oss båda på det här sättet, samtidigt som jag aldrig känt mig så kär i hela mitt liv.
Är det någon som varit i en liknande situation, valde ni att avsluta själva tillslut eller hur kom ni vidare? Avslutade ni inte, hur kom ni över alla svek och alla stunder ni blivit bortvalda? Går det ens att ha en relation efter?
Kanske finns det någon som varit i mannens sits som kan berätta varför man väljer att göra så här?
Ja, jag får skylla mig själv som blivit förälskad i fel person och det är såklart ännu värre för henne.
