Jag har högfungerande autism som det kallas och går på en daglig verksamhet. Jag är väl medveten om mina fel och brister, men det är inte alltid så lätt att göra något åt det, men jag skulle inte heller vilja byta bort det, så jag vet inte riktigt om det är lättare, eller vad man nu ska säga om man är gravt funktionsnedsatt.
Nu tog jag två tydliga ytterligheter Och breda penseldrag.
Jag tänker mer när man nästan kan ha ett vanligt jobb men inte är tillräckligt funktionsnedsatt för att kunna gå på daglig verksamhet och sånna saker också.
Eller att man kan maskera så mycket att man ändå ses som vem som helst. Man kan försörja sig själv, har bra inkomst (riktigt bra, långt över 100 tusen i månaden) men har så mycket andra problem. Som att inte kunna betala räkningarna själv och leva med skam över detta
När jag beskrev svårigheter så handlade det inte om en specifik diagnos så utan mer funktionsförmågan i största allmänhet. Det finns ju en norm nivån, en högpresterande nivå och sedan en stor skala av funktionsnedsättningar.
De jag tänker på kan vara personer som har lindrig utvecklingsstörning som fått gå i särskola men är på gränsen till att vara normalbegåvad. Det har fått dispens för att gå en yrkesutbildning sedan på ett vanligt komvux i vuxen ålder. Detta har gett de möjligheten att faktiskt få ett lönearbete, men de har varit precis på gränsen till att klara detta.
Jag ser mer den grejen, där man nästan har förmågan till det som är normen att det blir ett stigma i det plus att det ställs andra krav också
Bara för att man inte har ett synligt handikapp så tror folk att man är helt normal. Jag möter svårigheter varje dag på grund av mina diagnoser, men de är samtidigt det som gör mig till den jag är och jag gillar den jag är. Just saying.
Jag tänker ofta som du! Att jag kan "önska" att man hade grövre svårigheter, så att det syntes/märktes! Jag tittar en del på Köping-gänget och kan i det närmaste känna mig avundsjuk! De verkar så lugna och harmoniska, känns inte som de har många problem i världen! Nu blir väl förstås just de extra bortklemade för att det är tv men tror inte man har speciellt stora problem, man lever i sin egen värld där allt bara fungerar! Man får sin sjukersättning, pension, man har sin sysselsättning, man har sin assistans, man har sina aktiviteter. Nu vet jag såklart att många slåss för sina anhöriga gällande assistans och så, och det är kö till boenden och så så helt smärtfritt är det garanterat inte! Men om man kommer över den tröskeln.
Men en annan har ju fått kriga sen man var barn, och det verkar bara fortsätta! Man måste verkligen övertyga allt och alla om att vissa saker fungerar, andra saker fungerar inte! Och de saker som inte fungerar skäms man för för att man anser att man "borde" klara av det när man klarar av så mycket annat! Man vet hur det fungerar i teorin men får bara inte till det!
Jag klarar av att jobba, säg till mig vad jag ska göra så gör jag det! Fast det måste vara något meningsfullt och ingen "hittepå-förvaring", då känner jag mig mest kränkt och förnedrad.
MEN jag klarar inte av människor! Att vara glad, social, småprata. Det drar ner min energi och mitt tålamod något så oerhört, så att jag inte klarar jobbet! Och då ska det "anpassas" och grejas och bökas och det blir mest jobbigt och man blir typ uthängd som idiot istället.
På det stora hela känner jag att det varit enklare att ha varit grövre förståndshandikappad så man inte varit så medveten om allt och livet mest rullat på sin stilla gång!
Jag gillar mycket med min autism, men inte min adhd.
Det som är svårt för mig är samma som för "AS/Dystymi"
Jag tror ofta det är en högre intelligensnivå som gör skillnaden. Jag tror autistiska är ungefär lika autistiska, men de som framstår som extremt funktionsnedsatta har andra problem så som att autismen kommer av en genetisk fristående defekt som orsakar autism som ett av symptomen, tex fragil X, eller nedsatt intellekt.
Jag tror alltså att autismen i sig inte skiljer sig så mycket åt hos olika individer, men klarar av att kompensera med en högre intelligensnivå. Och då ser man förstås också mer tydligt vilka ens egna svårigheter är.
Jag har också diagnos, dock inte autism utan något som heter: Ospecificerad psykisk utvecklingsstörning-Utan uppgift om beteendestörning.
är också på daglig verksamhet 4 dagar i veckan och trivs jättebra. Vad häftigt att vi ändå är så lika Freddie. ❤️.
i mitt fall så hade det känts lättare om det
syntes mer, Men jag har vissa svårigheter. Även om det inte syns. ❤️ Men jag har mycket hjälp, bland annat hjälp med pengar från försäkringskassan, godeman, kontakt person, kontakter med vuxenhab och tandläkarekort som gör att
det blir billigare att gå till tandläkaren. Jag har daglig verksamhet och så. Så jag är väldigt glad
över all hjälp som man kan få. ❤️
Vi lever i ett väldigt bra land.
För mig är ofta problemet det här med intelligensen. Jag är smart vad gäller vissa saker. När jag skriver är jag kung, men vad gäller andra saker så är jag helt tappad! Är det någon som känner igen sig?