Sökt på Google men hittar inte..

Påstår att hens sena utveckling är pga att JAG inte bemött hens behov av stöd och stimulans, vardagsrutiner, språkutveckling. ALLT beskylls MIG.
Ändå bodde vi som en familj från de hen föddes fram till jag flyttade till eget 2018-2019. Men allt pekas som om jag bott ensam med hen sedan födsel.
Jag tog hen inte från sin mamma när mamman hade problem- Jag försökte allt, men vad kan jag göra för att ta hen från mammans lägenhet när mamman inte svarar på sina mobiler: samtal/ sms, eller vid dörren, för jag hade ingen extranyckel dit, och hyresvärden inte tycker sig ha befogenhet att komma och öppna, mamman säger inte vars hon är. Socialen ringer får inte heller svar, inte ens polisen kunde göra något enligt dom.
Men allt skylls som allt är mitt fel i hens uppväxt.

Då skulle jag gissa att en anledning varför inte dina närstående får vara familjehem är att det finns en riska att de skulle överlåta barnet till dig. Vilket, rätt eller fel, anses dåligt för barnet.  

Med risk av vad som skulle ske om dom skulle lämnat över hen tillbaka till mig och de skulle komma upp till socialens vetskap skulle dom inte göra det.

Det är svårt det där, för socionomer har lagar och regler att följa - samtidigt så går det ju inte att förhindra att föräldrar/anhöriga hamnar i kläm. Jag kan väl förstå din frustration och att du känner dig kränkt, för oavsett vad så är det myndighetspersonerna, dvs. Socialtjänsten, som har makten i dessa sammanhang.

Jag är bara 2/3 genom min socionomutbildning så jag kan inte ge dig direkta svar eller tips, då jag inte alls besitter den erfarenheten. Men jag antar att du fått erbjudande om frivillig placering först, men att du nekat och därav har de valt att göra LVU? 

Jag saknar som sagt erfarenheten för att ge dig konkreta tips och råd, men vad skulle hända om du ändrade dig (om du tidigare blivit erbjuden frivillig placering), och gick med på att bli placerad tillsammans med ditt barn? Det finns ju utredningshem där föräldrar kan bo tillsammans med sitt barn, då finns behandlingspersonal på plats som kan stötta. 

Tänker om du inte alls håller med om beslutet så kanske det är en bättre väg att gå, dels visar du att du vill samarbeta för ditt barns bästa, dels kan du själv få ?bevisa? att du inte alls förhindrar ditt barns utveckling. Kanske kan det vara ett alternativ att överväga?

Lätt att säga, svårt att veta.  

Men bara en gissning på anledning från mig

Vi hade gett ett förslag om att jag skulle flytta hem till morsan och bo på övervåningen och att hon skulle hjälpa mig med saker gällande hens utveckling, tyvärr blev vi överkörda på den fronten.

Jag kan bara anta, utan att veta, att det beror på att de anser att det behöver vara mer övervakat än så..

Dom får väl ha sin åsikt om det, men vi får inget förklarat trots att vi ber om en ordentlig förklaring.
Allt detta har fått mig att vara öppen för att skaffa mer barn i framtiden, men  dom har nu slagit hål på de, sitter nu och funderar på att eliminera alla chanser på mer barn från min sida- vasektomi och börja inta Nitrous Poppers.

Varför ska du börja droga dig...? Men det där med fler barn ska du nog skjuta på obestämd framtid, om någonsin. Se till att ordna kring den familj du redan har först.

Tycker inte du bör ta till droger, såklart. Tänker snarare om man vänder på det, kan du få styrka av detta? få ett driv att bevisa dem motsatsen. I så fall har du ju möjlighet till det genom att gå med på att bo på utredningshem med ditt barn, bevisa dem att du är den föräldern som du beskriver här. Visa att du är villig att samarbeta och att du gör allt för ditt barns bästa, tänker att det är en bra början? Tänker att du inte har något att förlora, om du själv känner att du inte brister i omvårdnaden på något sätt?

absolut det är lättare sagt än gjort, jag hade också blivit förtvivlad om någon utredde mig och mitt föräldraskap, men tänker spontant att jag hade behövt svälja min stolthet och gjort allt för att motbevisa dem. 

lycka till!