Så dåligt minne!

Du är så pass ung ännu så du hinner utveckla tekniker för att förbättra förmågan. Jag har själv inga problem, än, fastän jag är nästan dubbelt så gammal som du. Problem förresten, det som är intressant minns man bättre. Jag har också besökt många, många platser under min "tyska tid" och som jag har glömt, antagligen för att de var ointressanta. Min teknik är att lära utantill. Jag kan mängder av klassiska dikter, första kapitlet av Strindbergs Hemsöborna och åtskilligt av Shakespeares skådespel. Jag hade en enorm nytta av denna "talang" när jag skulle hålla föredrag under mitt yrkesliv. Mina kollegor bläddrade nervöst i sina papper, jag kunde se ut över församlingen och fånga folks blickar, mycket lugnare och mindre nervöst. Jag tog en högskoleexamen vid 74 års ålder, vilket jag inte berättar för att skryta, utan för att påvisa att det förvisso går bra att hålla saker och ting i minnet vid hög ålder. Att du inte minns det som hände under din studenttid är inte så märkligt, du var säkert outsövd och lindrigt nykter. Alltså: Svenska dikter eller poesi på något annat språk du behärskar, det är bara att sätta igång! Tomas Tranströmer, underbara betraktelser,  Edit Södergrans "Dagen svalnar mot kvällen, drick värmen ur min hand ...  Karin Boye, osv. Bonus: Förutom att förbättra minnet har man roligt under tiden och dessutom kan man imponera i sällskapslivet! Lycka till! 

Hej igen! Det var i engelska, skrev mina kandidatuppsatser, litterär och vetenskaplig, på Shakespeare-temat. Nu ska det också sägas att jag hade skapliga språkkunskaper i bagaget redan, så det var ingen övermänsklig bedrift. Stor fördel, eftersom jag har både engelska och tyska som andraspråk, är att jag alltid kan läsa på originalspråken. Men, dessvärre, min franska är inte på den nivån, det tar en evig tid att ta sig igenom till exempel Annie Ernauxs böcker. Där har jag min Akilleshäl, men jag försöker i alla fall ...