Oplanerat gravid mitt i karriären, hur gjorde ni som gått igenom liknande?

Om ni är helt säkra på att ni vill ha gemensamma barn och du är över 35 år finns väl ingen anledning att vare sig vänta eller ta bort det som redan finns? 

Att vara +35, göra abort och vänta på ett bättre läge är dåliga odds. Allt ordnar sig! Det ?hack? som föräldraledigheten skapar i karriären kommer inte betyda det minsta när du ligger 6 feet under. 

Jo det finns ganska många starka anledningar just nu, läste du inlägget?
Inget man bara höftar med tycker jag. 
Utöver det har vi nyligen flyttat till en fantastiskt fin och ny lägenhet där vi ju inte kommer kunna stanna i längden. 
Så det finns ganska mycket som väger emot dessvärre. Mycket risker. Därför jag ville höra hur andra gjort i liknande situation och hur det blev. 

Ordnar sig gör det nog, men det betyder inte att det ordnar sig till det bästa. 
Det glappet det kan innebära rent karriärsmässigt kan mycket väl bli för stort dessvärre, då tjänsten är väldigt ny och det är närmare chefsposition. Mycket att tänka på. Hade du egen erfarenhet av liknande situation? 

Om er relation inte klarar av ett barn nu, så är väl abort det självklara valet. Väger dessutom karriär och lägenhet tyngre så talar det också för abort. 

Sedan kan man fundera på om det är lämpligt att klättra högre på karriärstegen med tanke på att du har barn med särskilda behov. Men det är ditt val, dina prioriteringar. Men tid med barn får man inte igen, arbete kommer och går. Är man duktig får man fler chanser. Du får även tänka på att det kanske blir svårare att bli gravid om du väntar. 

Om du är rätt person, så behöver det inte bli ett problem. Dessutom kan din partner göra studieuppehåll och ta större del av föräldraledigheten. 

När man ligger 6 feet under så spelar knappast ett barn till någon roll - eller något annat heller för den delen. Så kan man ju inte tänka, då skulle ju inte något vara meningsfullt. Att göra något bra av den tid vi har i livet är däremot viktigt, oavsett om det är större familj eller givande yrkesliv. 

Ärligt talat. Om du är 35 borde du vara gammal nog att inse att karriären inte står och faller med en graviditet och efterföljande föräldraledighet. Framförallt inte som du redan har barn och borde ha erfarenhet av att arbeta som småbarnsförälder. 

Och att ni har skaffat ny lägenhet. Först ska du vara gravid i 9 månader och sedan sover barnet i ert rum. Dröjer väl minst 2 år innan ni ens behöver tänka på att skaffa större och längre än så innan det blir ett problem.

Ber om ursäkt om jag låter irriterad. Men dina argument är precis samma som jag själv hade när jag var ny på jobbet som 27-åring och jag blev oplanerat gravid. Och mina nyanställda  kollegors karriärer tog naturligt en annan fart än min. Men 10 år senare låg vi alla på "samma plats" och nu ytterligare en handfull år senare så kan jag tänka på hur obetydligt det var att mina 3 första år i arbetslivet inte hade samma fart som deras. Så jag känner igen det men du har ju redan fått starten och har en ny tjänst på gång som du hinner arbeta in dig i innan du går på ledighet. Och om pappan ska börja plugga så kan ni (om det inte är en superkrävande utbildning) säkert hitta superbra möjligheter för hur ni ska dela ledigheten på bästa sätt och kanske att han tar det största ansvaret  

Men läs vad jag skriver. Hacket i karriären är oviktigt, barnet och det man gör av livet är viktigt. Folk har tankar på dödsbädden. Innan dess läser de både rubriker och TS. Vissa då.

TS, förstår att det är ett jättestort dilemma och det finns inget facit. Det är självklart ok att avbryta graviditeten för karriärens skull. Du är inte ensam om att tycka att ens jobb är viktig del av livet. Trots allt tillbringar vi 40 år eller så med att arbeta så det är bra om det känns meningsfullt. 

Sen tror jag visserligen inte att ett barn till behöver betyda så jättestort hack i karriären som du tänker dig nu. De flesta arbetsgivare förstår att folk kan behöva vara ledifa av en eller annan anledning. Jag har flera vänner som påbörjat ett karriärsjobb precis när de blivit gravida, hunnit börja under graviditeten och sen gått på föräldraledighet. Om ni vill kan ni också lägga upp föräldraledigheten på olika sätt, tex så kan du välja att bara vara hemma kort och pappan ta den stora delen. Eller om det är bättre för ditt jobb och dig så kan du vara hemma några månader, sen tar pappan en längre period, och sen tar du en period till. Ett annat alternativ är att du börjar jobba deltid så snart du orkar och är föräldraledig kanske två dagar i veckan under en längre period istället för helledig. Vill du behålla det här barnet och karriären så finns det massa olika lösningar att fundera på! 

Jag läste vad du skrev, liksom jag läste ts och alla inläggen. Du skrev att ett hack i karriären är oviktigt när man ligger 6 feet under, alltså redan i graven. Inte på dödsbädden.

Sen håller jag inte med dig att det nödvändigtvis är barnet som är viktigt i slutändan. Hacket i sig kanske inte spelar så stor roll, men om det gör att ts inte kan komma tillbaka till sin karriär som hon befarar så kan det mycket väl bli något hon ångrar när hon ser tillbaka på sitt liv. Hon kan naturligtvis också komma att ångra att hon valde bort det här barnet. Det går inte att veta. 

Uttrycket 6 feet under är vedertaget, du behöver inte märka ord. Ingen vet exakt vad som vi kommet tycka vara viktigt när vi dör. Vi kan bara gissa, precis som jag gjorde. Att tjafsa med random människor på forum kommer är jag dock helt säker på kommer vara helt, fullständigt 100% oviktigt.

Jag hade en jättebra karriär när jag blev oplanerat gravid. Vi var precis i  läge att flytta söderut, bygga hus, ta över företag så jag blev till att börja med inte stormförtjust. Funderade på abort och var på undersökning på kvinnokliniken, men ändrade mig. Och det har jag aldrig ångrat! Jag har ingen karriär alls idag, men det beror inte på barnet, utan på andra livsval. Men mitt barn har jag som sagt aldrig ångrat!

Gör abort. Fortsätt med karriären båda två. Fokusera på de barn som finns. Du kanske helt enkelt är klar med barn och skjuter beslutet om fler på framtiden. Det är bara ett sätt att slippa ta beslutet nu. En baby stör ett liv för mycket. Det ska inte en baby behöva stå ut med. Frånvarande föräldrar vill ingen ha. Du har beslutet klart redan men är rädd för att det inte är pk. 

Tack så himla mycket för svar! Vad var det som gjorde att du ändrade dig? Hur tog din partner beslutet att behålla?