En dom på ringa narkotikabrott förstörde min karriär

En dom på ringa narkotikabrott förstörde min karriär

Nej, det var ditt eget val att knarka som förstörde din karriär. Inte en dom.

Referenser.
Referenser och referenser.
Det är det allra viktigaste i varje rekryteringsprocess.
En enda referens kan ibland vara mer avgörande än flera intervjuer och hela övriga CV hos en som söker anställning!
Självfallet måste jag se till att jag får in referenser som är kvalitativt bra och jag måste själv kolla vilka referenser som är kvalitativa och pålitliga, eller om det finns någon osäkerhet som gör att jag kanske väljer strunta i en särskild referens.
Jag har rekryterat regelbundet i snart 30 år.
Hittills har jag alltid fått reda på om det finns något osunt, t ex något beroende oavsett vad, genom att vara noga med att ta och bedöma referenser.

Gällande alkohol så är det väldigt individuellt hur konsumtion av alkohol påverkar olika personer. Vissa kan festa ganska mycket på helgerna och ändå fungera utmärkt på jobbet, detta kanske under ett helt yrkesliv.
Medan någon kanske inte alls klarar att dricka alkohol och festa en på fredag kväll utan att det riskerar påverka jobbet.
Hur det fungerar med knarkande i jämförelse med alkohol har jag inte tillräcklig kunskap om. Men jag personligen bedömer allt bruk av narkotika som ett allvarligare problem än om någon dricker alkohol på helgen.

Men oavsett vilket beroende, eller vilken annan faktor som helst, som skapar problem i jobbet för en individ så får man reda på det genom referenser.

Självfallet finns det ingen utbildning i hela världen som kan överbrygga sådana personliga problem som ställer till bekymmer i yrkesutövningen. Därför är utbildning, betyg och diplom i många fall i princip betydelselösa när man ska rekryterar någon.
Referenser däremot är alltid extremt viktiga och värdefulla.

Min erfarenhet är att referenser är MYCKET viktigare än utbildning, betyg, etc. Också att det är ett mycket viktigt komplement till intervjuer.

Efter att ha rekryterat i 30 år så är jag för min egen del helt övertygad att personliga egenskaper är mycket viktigare än all utbildning, och viktigare än allt annat.
Det bästa (enda?) sättet att få en bild av en sökandes personliga egenskaper är genom referenser. Inget annat har visat sig vara bättre och viktigare än referenser.
Självfallet måste man granska de referenser som den sökande själv tillhandahåller och i många fall måste man skaffa andra referenser.

Jag skrev ju också att:
Självfallet måste jag se till att jag får in referenser som är kvalitativt bra och pålitliga.
Hittills har jag alltid fått reda på om det finns något osunt, t ex något beroende oavsett vad, genom att vara noga med att ta och bedöma referenser.

Vad menar du skulle kunna vara bättre för dig än referenser när det gäller att få reda på t ex något osunt, något beroende, eller något annat personligt problem som kommer att påverka individens yrkesutövning?

Om du vill få reda på att någon brukar alkohol på sådant sätt att den inte brukar kunna köra dagen efter, hur ska du få reda på det på ett bättre sätt än genom referenser?

Min erfarenhet är att jag alltid brukar få reda på sådant genom pålitliga referenser. 
Om kulturen är sådan, vilket gör att jag inte kan lita på den sökandes referens, så ser jag självfallet till att skaffa mig andra referenser än de som den sökande tillhandahåller. Det är ju en självklarhet.
Jag vet i vart fall inget bättre sätt att få reda på det. Vet du ett bättre sätt?

Du och jag ser helt olika på själva grunden.
När jag rekryterar någon så har jag alltid och främst kundnytta för ögonen.

Min erfarenhet är att personliga egenskaper är helt avgörande för om en sökande på sikt kommer att kunna göra god kundnytta eller inte.

Att sökanden har formella papper på att den har genomgått någon typ av utbildning, oavsett vilken, har visat sig ha väldigt lite att göra med om den individen kommer att kunna leverera nytta för kunden.
I min värld är det alltid kunden som betalar de anställdas löner, liksom verksamhetens alla övriga kostnader, liksom även vinsten i de fall som det är ett vinstdrivande företag.
Det är aldrig arbetsgivaren som betalar lönen utan det är alltid kunden som betalar.
Även i de fall där skattebetalarna är kunden.

Kunden är aldrig beredd att betala för någon särskild utbildning utan kunden betalar enbart för leveransen.
I vissa fall behövs en utbildning för att kunna utföra leveransen, men det är ändå leveransen som kunden betalar för.
Om du går till dig själv så är du inte beredd att betala mer för en vara eller en tjänst för att den som levererar har extra lång utbildning, du är bara beredd betala för den leverans som du får.

Enligt min erfarenhet är det mycket bättre att anställa en relativt lågt utbildad med rätt personliga egenskaper även i de fall det innebär att man måste investera i betydande internutbildning,
än att anställa någon högutbildad men som inte förstår begreppet kundnytta, som ofta inte förstår att det är kunderna som betalar lönen.

Som kund skulle jag önska att det i princip alltid skulle vara prestationslön. Att fast timlön och månadslön inte skulle existera. Den anställde som levererar mer nytta till mig som kund borde få mer betalt än den som levererar mindre nytta till mig som kund (oavsett utbildning eller antal tjänsteår).
Om någon inte skulle göra någon nytta alls för mig som kund så vill jag inte betala mina pengar till dennes lön.

Sedan har vi ett välfärdssystem i Sverige som fungerar (det fungerade förr i tiden...) för att ta hand om den mycket lilla del av individer som av en eller annan orsak inte klarar av att göra kundnytta. Men det är ju en helt annan sak.

Jo, jag menar rent generellt det fetmarkerade. Sett i ett större perspektiv så blir det då mera ofta rätt än fel i jämförelse med att man låter formell utbildning övertrumfa personliga egenskaper.

Jag vill bli opererad av den som har de personliga egenskaper som gör den till en bra kirurg.
När jag i verkligheten möter en kirurg för operation så är det en förutsättning att den har sådan utbildning som krävs, annars träffar jag inte den personen i denna situationen.
Om där finns två kirurger som båda har den utbildning som krävs för att arbeta som kirurg så vill jag ha den med de bästa personliga egenskaperna för att göra störst nytta för mig, alltså för att allra bäst lyckas med operationen.

Jag kan säga att jag själv har upplevt en nära anhörig som genomgick en mycket svår och komplicerad operation, som utfördes av en kirurg som i jämförelse har mycket liten formell utbildning (i dag skulle den kanske inte ens vara formellt tillräcklig?) som dessutom var pensionerad, men som hade helt fantastiska personliga egenskaper, som hade massor av erfarenhet från ett helt annat yrkesområde, och som var/är en i Sverige mycket erkänd och väl ansedd kirurg inom just detta område. Han anlitades ofta för att lära yngre kirurger, trots att dessa redan hade mycket mera utbildning.
Det finns inte en kirurg i hela världen som jag hellre skulle låta utföra denna operation på min nära.

Låt mig ta ett enkelt exempel där jag ska genomgå en operation:

Kirurgen A brinner för att göra denna typ av operationer, brinner för att öva upp sin förmåga, brinner för att följa upp hur det under åren har gått för olika patienter där A har gått lite olika tillväga i detta hantverk som en operation innebär. Just det faktum att han har dessa personliga egenskaper gör honom mera intresserad av mitt problem, gör att han har utfört en större mängd operationer, gör att han har skaffat sig erfarenhet och kunskap gällande vilket sätt och vilka metoder som har gett bäst utfall för hans patienter.

Kirurgen B brinner mera för att göra karriär, hans drivkraft kanske är att bli chef på sjukhuset eller att bli rådgivare till regeringen, eller jobba inom FN, eller göra karriär på annat sätt. Han har vidareutbildat sig inom ledarskap, vidareutbildat sig inom ekonomi, inom organisationsutveckling, vidareutbildat sig inom flera språk, självfallet har han lagt mycket tid på att studera latin, etc. Han har inte hunnit utföra lika många operationer, har inte gjort lika mycket hantverk som A, har inte hunnit intressera sig och följa upp lika många patienter som A.

Det är för mig mycket tydligt att kirurgerna A och B har ganska olika personliga egenskaper.
Det är också mycket tydligt att B är mera välutbildad än A.

Jag önskar välja kirurgen A för att utföra operationen på mig.

Medan du i ditt fall skulle välja den mera välutbildade kirurgen B att utföra samma operation på dig.
Eller???

Jag vågar påstå att när jag ligger där på operationsbordet struntar jag helt i om min kirurg är skicklig på språket latin,
medan det för mig är helt avgörande om han är skicklig på att utföra hantverket med kniv.

Jag förstår inte hur du menar när du försöker inbilla någon att det skulle finnas elektriker som utför operationer på kirurgavdelningen?

I mitt exempel är det just skillnaden i de personliga egenskaperna hos två olika yrkesutövare som är den mest framträdande skillnaden.
Båda är anställda som kirurger, båda har den formella utbildning som krävs, båda har de praktiska erfarenheter som krävs, för att vara kirurg och utföra operationer.
A har personliga egenskaper som gör att han är mycket intresserad och driven av att utföra hantverket med kniven på absolut bästa sätt. 
B har personliga egenskaper som gör att han är mer intresserad och mera driven av att bli chef och ledare, intresserad och driven av att göra chefskarriär.

Kirurgen A har personliga egenskaper som gör att den är driven av att utveckla sig för att bli skicklig och specialist inom just detta hantverk, att utföra just denna typ av operationer..
Och mycket riktigt som du säger;
A, för att bli skicklig inom sitt hantverk, är den driven av att inhämta kunskap, både genom teoretiska studier och framförallt genom att öva sig och rent praktiskt utföra så många och så bra operationer som möjligt. A inhämtar massor av kunskap inom just detta begränsade område.

Kirurgen B har också personliga egenskaper som gör honom lika motiverad och driven att utveckla sig. Men B:s största intresse och största drivkraft är att han i framtiden vill bli chef och ledare. Hans mål är inte att fortsätta hela livet att utföra hantverket med kniven utan har drivs av att gå vidare i karriären. Han inhämtar ännu mera kunskap än A, men han inhämtar mycket bredare kunskaper och helt andra kunskaper, han väljer att vidareutbilda sig på rätt sätt och med rätt utbildningar, alltså utbildningar som är helt och hållet relevanta för en kirurg, just för att han planerar för att någon gång i framtiden få ett toppjobb i ledande befattning. I hans drömmar kanske han vill tillhöra en av de läkare/kirurger som senare har fått någon typ av ledande befattning inom FN.
Han utvecklar sig och inhämtar minst lika mycket kunskap som A men självfallet hinner han inte, är inte driven av att, utföra lika många operationer, hinner inte och har inte viljan att praktiskt öva sig med kniven lika mycket som A.

Det är för mig obegripligt hur du inte kan se skillnaden i personliga egenskaper hos dessa två individer,
hos dessa två kirurger som båda har rätt formell kompetens för att utföra hantverket med kniv, alltså att utföra operationer.

Jag tror inte ens att du är ärlig när du försöker slinka undan dessa skillnader i personliga egenskaper. 
Du borde lätt kunna erkänna att du från början  inte tänkte på, inte insåg, att du bara råkade förbise, denna skillnad i mitt exempel.

Jag är lika fullt och fast övertygad att jag alla dagar i veckan väljer kirurgen A för att utföra operationen på mig.

Och jag är lika övertygad att du inte är ärlig om du framhärdar i att du själv lika gärna skulle välja kirurgen B, att det inte skulle spela någon roll för dig personligen vilken av kirurgerna A eller B som utför operationen på dig eller nära anhörig, om du hade möjlighet välja mellan dessa två.

...

Om du hellre skulle vilja att exemplet handlade om två utbildade elektriker med motsvarande skillnader i personliga egenskaper så skulle det exemplet visa på precis samma skillnad.
Om vi är ärliga så skulle både du och jag föredra att anlita elektrikern som har de personliga egenskaper som motsvarar A, alltså elektrikern som är driven av att skickligt utföra sitt hantverk.
Medan elektriker B, som har de personliga egenskaper som gör att den är mera driven av att bli chef i framtiden, kan få fixa elen hos någon annan.

Nej, enligt mina erfarenheter har du fel.

För en erfaren och kompetent rekryterare krävs det bara enkla och grundläggande tester för att med minst 80% säkerhet (ofta kanske 98% säkerhet) sortera ut om en individ är lämplig för jobbet.

Tyvärr gäller i verkliga livet att examensbevis från högskolestudier har mycket låg träffsäkerhet när det gäller att avgöra om en individ är mest lämpad för jobbet. Det visar sig tyvärr gång efter gång, vilket flera i tråden har vittnat om.

Självfallet är det till god hjälp att för sökande av ett visst jobb kräva examen från tre års högskoleutbildning. Det kan fungera som en lägsta tröskel för att man ens ska ta emot ansökningen och därmed kan man sortera bort massor av arbete med fel ansökningar.
Men det är till liten hjälp, mycket liten hjälp, när det gäller att avgöra om individen är mest lämpad för jobbet.
Dessutom att generellt kräva högskole-examen för att någon ska ha rätt att ansöka är i många fall ett stort feltänk. För väldigt många jobb, där det gäller att leverera kundnytta, riskerar man att gå miste om ansökningar från helt fantastiska talanger som kanske skulle kunna vara mycket nyttiga för många kunder, och som skulle kunna ge god lönsamhet till företaget, trots att en viss talang kanske inte har passat in i det rigida systemet som utgör det svenska utbildningsväsendet.

I det sammanhanget kan det vara värt notera att det finns flera goda exempel på talanger som trots grava läs-/skrivsvårigheter (även andra funktionsnedsättningar) har blivit mycket framgångsrika entreprenörer, har anställt tusentals medarbetare, bidragit till det gemensamma med massor av skatt, har blivit mångmiljonärer, t o m miljardärer, har gjort många andra människor rika, har gjort stor nytta för landet, har gjort nytta för den globala miljön, osv osv.
Det finns säkerligen exempel bland dessa individer att de har valt att bli just egna entreprenörer pga att de inte har haft någon formell examen utan har i stället fått använda sin talang till att skapa något eget. Ofta trots massor av motstånd från samhället...

Examen från det svenska utbildningsväsendet har i verkligheten ett mycket begränsat värde.

Snälla, läs en gång till vad jag skriver innan du citerar.
Jag hjälper dig med ett ordagrant citat av det jag skrev:
"Självfallet måste man granska de referenser som den sökande själv tillhandahåller och i många fall måste man skaffa andra referenser."

I allt jag har skrivit i den här tråden så förutsätter jag det helt självklara, att den som rekryterar är kompetent, eller åtminstone inte helt saknar kompetens, eller inte helt saknar all form av begåvning.

Då är det helt självklart att man inte okritiskt litar på tillhandahållna referenser.

I stället för att osakligt kritisera det jag skriver kan du väl åtminstone försöka vara lite konstruktiv och berätta vad som enligt dig skulle vara så mycket bättre och mera pålitligt än referenser?

Alla kunder, alla skattebetalare, alla konsumenter är endast beredda betala för kundnytta.
En hjärnkirurg ska självfallet inte ha jobbet om han inte klarar av att leverera kundnytta, inte klarar av att vara nyttig för patienten/kunden, inte klarar av att göra nytta genom att utföra lyckade operationer.
Samma gäller självfallet i ännu högre grad för ingenjörer, ekonomer eller jurister. Om de inte levererar nytta för den betalande kunden så har de inget jobb, eller ska åtminstone inte ha något jobb.

Det gäller nog även i kassalinjen och i s k enklare jobb, även om det i många sådana fall finns automatiserade system som gör att nyttan för den betalande kunden blir ungefär densamma, alldeles oavsett.
Men jag hoppas du klarar att förstå att utan nöjda kunder, utan betalande kunder, utan att leverera kundnytta, så upphör Mc Donalds, liksom alla andra företag, att ens existera eftersom kunder/konsumenter slutar att lägga sina pengar där.

Har du ens gått ut grundskolan? Om du inte klarar av att förstå ens något av innebörden i ett så grundläggande begrepp som kundnytta så Googla gärna, t ex "vad är kundnytta?" innan du skriver ditt nästa inlägg.

Det kan vara mycket möjligt att du har fler högskolepoäng än jag (även om jag jag har såväl högskole- som universitetsstutbildning).
Det är liksom min poäng.
Men gällande yrkesår så skulle jag våga slå vad om att jag har fler än du.
I verkliga livet har studier och examina väldigt lågt värde när det gäller det allra viktigaste, nämligen att leverera kundnytta.
Du verkar kunna vara ett levande bevis på detta.

Jag vågar lova att det finns någon talang, sannolikt många, som skulle klara av ditt yrke alldeles utmärkt utan mångårig utbildning.
Samtidigt vågar jag garantera att du, med alla dina studier, aldrig skulle ha en chans att klara av att bli entreprenör och leverera kundnytta som ger omsättning på hundratals miljoner, tom miljarder, du skulle inte kara av att bli löngivare (= arbetsgivare) till tusentals människor, du skulle aldrig klara av att leverera in skatt till landet Sverige i den omfattning som flera entreprenörer lyckas göra, trots att de helt saknar högre utbildning, trots att flera av dem har grava läs-/skrivsvårigheter eller andra funktionsnedsättningar.
Jag är helt övertygad att i jämförelse så är du en person som helt saknar sådan egen talang, du lever helt enkelt på andra människors talang.
Jag är helt övertygad att du inte har de personliga egenskaper som krävs för du skulle klara av att göra sådan nytta i verkliga livet, sådan nytta för landet, alldeles oavsett hur många högskolepoäng du har.

Du påstår att där du arbetar gör ni ingen kundnytta, ni har inga kunder.
Då förutsätter jag att du och alla på din arbetsplats arbetar utan att få någon lön?
Om ni får lön så innebär det att ni har kostnader. För att betala era kostnader krävs det då att ni har intäkter. Det innebär att någon betalar för det "jobb" ni utför.
De som ger er intäkter, de som betalar era löner och alla era övrigas kostnader är självfallet era kunder.

Du arbetar sannolikt inom en skattefinansierad verksamhet. Det händer ganska ofta att människor som arbetar för skattebetalarna inbillar sig att pengar flödar in, att de har rätt att få lön för sitt arbete, utan att någon behöver betala.
Du verkar vara en av dessa.

Eller så har jag fått allt om bakfoten?
Du får lön utan att göra någon nytta. Du jobbar i en verksamhet som får in massor av pengar utan att  ni levererar något, utan att ni behöver göra någon nytta alls för någon.
I så fall skulle jag väldigt gärna vilja att du berättar hur det fungerar, så att jag kan korrigera mig och ge dig rätt.

Återigen:
Har du inte ens gått ut grundskolan? Redan där får man lära sig enkla och grundläggande begrepp.

Om du inte klarar av att förstå ens något av innebörden i ett så grundläggande begrepp som kundnytta så Googla gärna, t ex "vad är kundnytta?" innan du skriver ditt nästa inlägg!