En dom på ringa narkotikabrott förstörde min karriär

På frågan om man skulle anställa en missbrukare kan jag som egenföretagare svara: NEJ!

Jag och min man har de senaste 20 åren alltid haft eget, antingen som en bisyssla, eller som huvudförsörjning. 
Jag har drivit åkeri och min man har drivit olika företag inom it och jobbat med olika typer av installationer. 

Jag hade aldrig under några omständigheter satt en person dömd för något som har med narkotika att göra bakom ratten på en lastbil. ALDRIG! Eftersom jag var den som ägde företaget och hade alla tillstånd för att få lov att ha ett åkeri så hade JAG åkt dit med dunder och brak om en av mina chaufförer hade kört påverkad. Det spelar ingen roll för mig om man har gjort något när man var "ung och dum" eller vid något enstaka tillfälle eller när man var 30+. Jag hade aldrig anställt en sådan person. Risken att man tar "något" är på tok för hög och konsekvenserna är ödesdigra. Jag har haft en chaufför som råkade ut för en olycka och totalkvaddade lastbilen. Att han kom ur den olyckan utan en skråma är ett under. Olyckan var inte hans fel han fick rädda sig när han fick möte på fel sida vägen - en alkoholpåverkad snubbe som tyckte att det var klokt att sätta sig bakom ratten!
Dessutom hade jag aldrig velat chansa och riskera andra människors liv genom att sätta en person bakom ratten som kanske kan tänka sig ta droger. 

Min man hade inte anställt av den anledningen att han har extremt höga krav på hur arbetet ska utföras. Det ska vara så perfekt det kan vara för kunden punkt! Vissa jobb gjordes på skolor. Inte att han skickar en person dömd för ringa narkotikabrott till en skola!! 
Man vill inte heller ta risken att stå där en måndag med en kalender full av uppdrag så dyker anställda inte upp för att man har knarkat hela helgen. 

Sen för att summera det hela har både jag och maken noll tolerans när det kommer till narkotika. Alkohol har vi nolltolerans på under arbetstid samt att man kommer inte bakis till jobb. 

För oss har det varit extremt viktigt att göra ett bra jobb och att personalen inte utsätter sig själv eller andra för risker. 
Som arbetsgivare har man dessutom ganska stora skyldigheter att rehaba personal med missbruk. Som småföretagare är man inte sugen på att ge sig in i det .
Så vet vi att någon är dömd med något relaterat till droger blir det ett stort fett nej direkt. 

Har du en lastbil som kostar 1,5 milj så sätter du inte vem som helst bakom ratten. 
Och nej, jag hade inte anställt någon som partajar hejvillt på helgerna heller. 

Om jag hade anställt en 35 åring som varit nykter sedan hen var 18-19, vet inte. Det beror på personen ifråga. Har man bytt ut alkoholmissbruket mot ett annat beroende så nej, då hade jag inte anställt. Har personen däremot arbetat med missbruksprolematiken så hade jag kunnat tänka mig det. Beroende behöver inte vara något man använder en olaglig substans för, det kan vara matmissbruk och det kan vara träning t.ex. 

Du överdriver. Att träna regelbundet ca 4 gånger i veckan är en sak. Men att vara ute och säg springa varje morgon och varje kväll och på helgerna dra till gymmet och springa varje morgon och varje kväll låter osunt och låter mer som att man har bytt "drog". 
Jag har sett just detta på nära håll hos en anhörig. Gick från matmissbruk till att skära sig själv, till att missbruka träning, till att bli alkoholist till att försöka begå självmord. Så jag var försiktig av flera anledningar. 

Jag är ingen expert på området och självklart säger inte en person på en anställning att de super skallen i bitar under helgerna. Någonstans får man lita på cv´t man får, referenserna man tar och magkänslan man får vid en intervju. Men skulle en chaufför somna bakom ratten så är det tusen gånger värre än att somna vid ett skrivbord. Konsekvenserna kan bli katastrofala för chauffören för omgivningen och för mig som drev företaget. 

Jag är väldigt glad att vi avvecklade åkeri verksamheten. 

Referenser.
Referenser och referenser.
Det är det allra viktigaste i varje rekryteringsprocess.
En enda referens kan ibland vara mer avgörande än flera intervjuer och hela övriga CV hos en som söker anställning!
Självfallet måste jag se till att jag får in referenser som är kvalitativt bra och jag måste själv kolla vilka referenser som är kvalitativa och pålitliga, eller om det finns någon osäkerhet som gör att jag kanske väljer strunta i en särskild referens.
Jag har rekryterat regelbundet i snart 30 år.
Hittills har jag alltid fått reda på om det finns något osunt, t ex något beroende oavsett vad, genom att vara noga med att ta och bedöma referenser.

Gällande alkohol så är det väldigt individuellt hur konsumtion av alkohol påverkar olika personer. Vissa kan festa ganska mycket på helgerna och ändå fungera utmärkt på jobbet, detta kanske under ett helt yrkesliv.
Medan någon kanske inte alls klarar att dricka alkohol och festa en på fredag kväll utan att det riskerar påverka jobbet.
Hur det fungerar med knarkande i jämförelse med alkohol har jag inte tillräcklig kunskap om. Men jag personligen bedömer allt bruk av narkotika som ett allvarligare problem än om någon dricker alkohol på helgen.

Men oavsett vilket beroende, eller vilken annan faktor som helst, som skapar problem i jobbet för en individ så får man reda på det genom referenser.

Självfallet finns det ingen utbildning i hela världen som kan överbrygga sådana personliga problem som ställer till bekymmer i yrkesutövningen. Därför är utbildning, betyg och diplom i många fall i princip betydelselösa när man ska rekryterar någon.
Referenser däremot är alltid extremt viktiga och värdefulla.

Min erfarenhet är att referenser är MYCKET viktigare än utbildning, betyg, etc. Också att det är ett mycket viktigt komplement till intervjuer.

Efter att ha rekryterat i 30 år så är jag för min egen del helt övertygad att personliga egenskaper är mycket viktigare än all utbildning, och viktigare än allt annat.
Det bästa (enda?) sättet att få en bild av en sökandes personliga egenskaper är genom referenser. Inget annat har visat sig vara bättre och viktigare än referenser.
Självfallet måste man granska de referenser som den sökande själv tillhandahåller och i många fall måste man skaffa andra referenser.

Jag skrev ju också att:
Självfallet måste jag se till att jag får in referenser som är kvalitativt bra och pålitliga.
Hittills har jag alltid fått reda på om det finns något osunt, t ex något beroende oavsett vad, genom att vara noga med att ta och bedöma referenser.

Vad menar du skulle kunna vara bättre för dig än referenser när det gäller att få reda på t ex något osunt, något beroende, eller något annat personligt problem som kommer att påverka individens yrkesutövning?

Om du vill få reda på att någon brukar alkohol på sådant sätt att den inte brukar kunna köra dagen efter, hur ska du få reda på det på ett bättre sätt än genom referenser?

Min erfarenhet är att jag alltid brukar få reda på sådant genom pålitliga referenser. 
Om kulturen är sådan, vilket gör att jag inte kan lita på den sökandes referens, så ser jag självfallet till att skaffa mig andra referenser än de som den sökande tillhandahåller. Det är ju en självklarhet.
Jag vet i vart fall inget bättre sätt att få reda på det. Vet du ett bättre sätt?

Du och jag ser helt olika på själva grunden.
När jag rekryterar någon så har jag alltid och främst kundnytta för ögonen.

Min erfarenhet är att personliga egenskaper är helt avgörande för om en sökande på sikt kommer att kunna göra god kundnytta eller inte.

Att sökanden har formella papper på att den har genomgått någon typ av utbildning, oavsett vilken, har visat sig ha väldigt lite att göra med om den individen kommer att kunna leverera nytta för kunden.
I min värld är det alltid kunden som betalar de anställdas löner, liksom verksamhetens alla övriga kostnader, liksom även vinsten i de fall som det är ett vinstdrivande företag.
Det är aldrig arbetsgivaren som betalar lönen utan det är alltid kunden som betalar.
Även i de fall där skattebetalarna är kunden.

Kunden är aldrig beredd att betala för någon särskild utbildning utan kunden betalar enbart för leveransen.
I vissa fall behövs en utbildning för att kunna utföra leveransen, men det är ändå leveransen som kunden betalar för.
Om du går till dig själv så är du inte beredd att betala mer för en vara eller en tjänst för att den som levererar har extra lång utbildning, du är bara beredd betala för den leverans som du får.

Enligt min erfarenhet är det mycket bättre att anställa en relativt lågt utbildad med rätt personliga egenskaper även i de fall det innebär att man måste investera i betydande internutbildning,
än att anställa någon högutbildad men som inte förstår begreppet kundnytta, som ofta inte förstår att det är kunderna som betalar lönen.

Som kund skulle jag önska att det i princip alltid skulle vara prestationslön. Att fast timlön och månadslön inte skulle existera. Den anställde som levererar mer nytta till mig som kund borde få mer betalt än den som levererar mindre nytta till mig som kund (oavsett utbildning eller antal tjänsteår).
Om någon inte skulle göra någon nytta alls för mig som kund så vill jag inte betala mina pengar till dennes lön.

Sedan har vi ett välfärdssystem i Sverige som fungerar (det fungerade förr i tiden...) för att ta hand om den mycket lilla del av individer som av en eller annan orsak inte klarar av att göra kundnytta. Men det är ju en helt annan sak.

Jo, jag menar rent generellt det fetmarkerade. Sett i ett större perspektiv så blir det då mera ofta rätt än fel i jämförelse med att man låter formell utbildning övertrumfa personliga egenskaper.

Jag vill bli opererad av den som har de personliga egenskaper som gör den till en bra kirurg.
När jag i verkligheten möter en kirurg för operation så är det en förutsättning att den har sådan utbildning som krävs, annars träffar jag inte den personen i denna situationen.
Om där finns två kirurger som båda har den utbildning som krävs för att arbeta som kirurg så vill jag ha den med de bästa personliga egenskaperna för att göra störst nytta för mig, alltså för att allra bäst lyckas med operationen.

Jag kan säga att jag själv har upplevt en nära anhörig som genomgick en mycket svår och komplicerad operation, som utfördes av en kirurg som i jämförelse har mycket liten formell utbildning (i dag skulle den kanske inte ens vara formellt tillräcklig?) som dessutom var pensionerad, men som hade helt fantastiska personliga egenskaper, som hade massor av erfarenhet från ett helt annat yrkesområde, och som var/är en i Sverige mycket erkänd och väl ansedd kirurg inom just detta område. Han anlitades ofta för att lära yngre kirurger, trots att dessa redan hade mycket mera utbildning.
Det finns inte en kirurg i hela världen som jag hellre skulle låta utföra denna operation på min nära.

Låt mig ta ett enkelt exempel där jag ska genomgå en operation:

Kirurgen A brinner för att göra denna typ av operationer, brinner för att öva upp sin förmåga, brinner för att följa upp hur det under åren har gått för olika patienter där A har gått lite olika tillväga i detta hantverk som en operation innebär. Just det faktum att han har dessa personliga egenskaper gör honom mera intresserad av mitt problem, gör att han har utfört en större mängd operationer, gör att han har skaffat sig erfarenhet och kunskap gällande vilket sätt och vilka metoder som har gett bäst utfall för hans patienter.

Kirurgen B brinner mera för att göra karriär, hans drivkraft kanske är att bli chef på sjukhuset eller att bli rådgivare till regeringen, eller jobba inom FN, eller göra karriär på annat sätt. Han har vidareutbildat sig inom ledarskap, vidareutbildat sig inom ekonomi, inom organisationsutveckling, vidareutbildat sig inom flera språk, självfallet har han lagt mycket tid på att studera latin, etc. Han har inte hunnit utföra lika många operationer, har inte gjort lika mycket hantverk som A, har inte hunnit intressera sig och följa upp lika många patienter som A.

Det är för mig mycket tydligt att kirurgerna A och B har ganska olika personliga egenskaper.
Det är också mycket tydligt att B är mera välutbildad än A.

Jag önskar välja kirurgen A för att utföra operationen på mig.

Medan du i ditt fall skulle välja den mera välutbildade kirurgen B att utföra samma operation på dig.
Eller???

Jag vågar påstå att när jag ligger där på operationsbordet struntar jag helt i om min kirurg är skicklig på språket latin,
medan det för mig är helt avgörande om han är skicklig på att utföra hantverket med kniv.