En dom på ringa narkotikabrott förstörde min karriär

Nu följer de lagen vilket du väl tyckte var viktigt. Fast på eget bevåg är det inte riktigt då man åläggs att lämna in utdraget för att komma i fråga för anställning.

Själv tycker jag det är en förlegad syn att straffa ut människor på livstid som halkat snett tidigt i livet. Finns det vilja till förändring finns det alltid möjligheter att räta upp kursen.

Det är inte alls säkert man känner till. Du gjorde det ju inte.

Nej alla tänker inte så och det gäller att hitta de som inte gör det.

Det tycker jag. När man vet kan man ta ställning.

Att det finns verksamheter som enligt lag är skyldiga att begära utdrag ur belastningsregistret.

För att du har fått för dig att det är förlegat när det är högst aktuellt med lagkrav.

Sedan ska du veta att även om TS kommer att ha svårare att landa de jobb inom de områden hon är intresserad av betyder det inte att det kommer bli omöjligt. Finns nämligen ingen lag som anger att man inte får anställa TS.

Nej, jag läste inte slarvigt. Det är du som i så fall uttrycker dig slarvigt. Inget ÄR (förlegat) i sammanhanget utan du TYCKER. Och 99% är hittepåstatistik. 

Jag skulle inte kalla TS missbrukare, men jag skulle behöva träffa henne för att ha en chans att kunna avgöra i vilken riktning hon är på väg åt och hon har kanske 3/4 av sitt liv kvar att bygga det åt rätt håll.

Hahaha! Vilket försvarstal bara för att du blir påkommen med att ha
fel.

Det är ingen som bryr sig särskilt mycket om dina felaktiga påståenden och aggressiva inlägg heller.

På frågan om man skulle anställa en missbrukare kan jag som egenföretagare svara: NEJ!

Jag och min man har de senaste 20 åren alltid haft eget, antingen som en bisyssla, eller som huvudförsörjning. 
Jag har drivit åkeri och min man har drivit olika företag inom it och jobbat med olika typer av installationer. 

Jag hade aldrig under några omständigheter satt en person dömd för något som har med narkotika att göra bakom ratten på en lastbil. ALDRIG! Eftersom jag var den som ägde företaget och hade alla tillstånd för att få lov att ha ett åkeri så hade JAG åkt dit med dunder och brak om en av mina chaufförer hade kört påverkad. Det spelar ingen roll för mig om man har gjort något när man var "ung och dum" eller vid något enstaka tillfälle eller när man var 30+. Jag hade aldrig anställt en sådan person. Risken att man tar "något" är på tok för hög och konsekvenserna är ödesdigra. Jag har haft en chaufför som råkade ut för en olycka och totalkvaddade lastbilen. Att han kom ur den olyckan utan en skråma är ett under. Olyckan var inte hans fel han fick rädda sig när han fick möte på fel sida vägen - en alkoholpåverkad snubbe som tyckte att det var klokt att sätta sig bakom ratten!
Dessutom hade jag aldrig velat chansa och riskera andra människors liv genom att sätta en person bakom ratten som kanske kan tänka sig ta droger. 

Min man hade inte anställt av den anledningen att han har extremt höga krav på hur arbetet ska utföras. Det ska vara så perfekt det kan vara för kunden punkt! Vissa jobb gjordes på skolor. Inte att han skickar en person dömd för ringa narkotikabrott till en skola!! 
Man vill inte heller ta risken att stå där en måndag med en kalender full av uppdrag så dyker anställda inte upp för att man har knarkat hela helgen. 

Sen för att summera det hela har både jag och maken noll tolerans när det kommer till narkotika. Alkohol har vi nolltolerans på under arbetstid samt att man kommer inte bakis till jobb. 

För oss har det varit extremt viktigt att göra ett bra jobb och att personalen inte utsätter sig själv eller andra för risker. 
Som arbetsgivare har man dessutom ganska stora skyldigheter att rehaba personal med missbruk. Som småföretagare är man inte sugen på att ge sig in i det .
Så vet vi att någon är dömd med något relaterat till droger blir det ett stort fett nej direkt. 

Vad du tror är inte intressant.

Det är svårare men inte alls omöjligt. Säkerhetsklassade jobb och bemanningsföretag går bort, men jag känner till personer som har dömts för just ringa narkotikabrott som fått anställning inom exempelvis IT och restaurang. Alla människor är inte så kategoriska.

Min erfarenhet är att referenser är MYCKET viktigare än utbildning, betyg, etc. Också att det är ett mycket viktigt komplement till intervjuer.

Efter att ha rekryterat i 30 år så är jag för min egen del helt övertygad att personliga egenskaper är mycket viktigare än all utbildning, och viktigare än allt annat.
Det bästa (enda?) sättet att få en bild av en sökandes personliga egenskaper är genom referenser. Inget annat har visat sig vara bättre och viktigare än referenser.
Självfallet måste man granska de referenser som den sökande själv tillhandahåller och i många fall måste man skaffa andra referenser.

Jag skrev ju också att:
Självfallet måste jag se till att jag får in referenser som är kvalitativt bra och pålitliga.
Hittills har jag alltid fått reda på om det finns något osunt, t ex något beroende oavsett vad, genom att vara noga med att ta och bedöma referenser.

Vad menar du skulle kunna vara bättre för dig än referenser när det gäller att få reda på t ex något osunt, något beroende, eller något annat personligt problem som kommer att påverka individens yrkesutövning?

Om du vill få reda på att någon brukar alkohol på sådant sätt att den inte brukar kunna köra dagen efter, hur ska du få reda på det på ett bättre sätt än genom referenser?

Min erfarenhet är att jag alltid brukar få reda på sådant genom pålitliga referenser. 
Om kulturen är sådan, vilket gör att jag inte kan lita på den sökandes referens, så ser jag självfallet till att skaffa mig andra referenser än de som den sökande tillhandahåller. Det är ju en självklarhet.
Jag vet i vart fall inget bättre sätt att få reda på det. Vet du ett bättre sätt?

Du och jag ser helt olika på själva grunden.
När jag rekryterar någon så har jag alltid och främst kundnytta för ögonen.

Min erfarenhet är att personliga egenskaper är helt avgörande för om en sökande på sikt kommer att kunna göra god kundnytta eller inte.

Att sökanden har formella papper på att den har genomgått någon typ av utbildning, oavsett vilken, har visat sig ha väldigt lite att göra med om den individen kommer att kunna leverera nytta för kunden.
I min värld är det alltid kunden som betalar de anställdas löner, liksom verksamhetens alla övriga kostnader, liksom även vinsten i de fall som det är ett vinstdrivande företag.
Det är aldrig arbetsgivaren som betalar lönen utan det är alltid kunden som betalar.
Även i de fall där skattebetalarna är kunden.

Kunden är aldrig beredd att betala för någon särskild utbildning utan kunden betalar enbart för leveransen.
I vissa fall behövs en utbildning för att kunna utföra leveransen, men det är ändå leveransen som kunden betalar för.
Om du går till dig själv så är du inte beredd att betala mer för en vara eller en tjänst för att den som levererar har extra lång utbildning, du är bara beredd betala för den leverans som du får.

Enligt min erfarenhet är det mycket bättre att anställa en relativt lågt utbildad med rätt personliga egenskaper även i de fall det innebär att man måste investera i betydande internutbildning,
än att anställa någon högutbildad men som inte förstår begreppet kundnytta, som ofta inte förstår att det är kunderna som betalar lönen.

Som kund skulle jag önska att det i princip alltid skulle vara prestationslön. Att fast timlön och månadslön inte skulle existera. Den anställde som levererar mer nytta till mig som kund borde få mer betalt än den som levererar mindre nytta till mig som kund (oavsett utbildning eller antal tjänsteår).
Om någon inte skulle göra någon nytta alls för mig som kund så vill jag inte betala mina pengar till dennes lön.

Sedan har vi ett välfärdssystem i Sverige som fungerar (det fungerade förr i tiden...) för att ta hand om den mycket lilla del av individer som av en eller annan orsak inte klarar av att göra kundnytta. Men det är ju en helt annan sak.

Alla kunder, alla skattebetalare, alla konsumenter är endast beredda betala för kundnytta.
En hjärnkirurg ska självfallet inte ha jobbet om han inte klarar av att leverera kundnytta, inte klarar av att vara nyttig för patienten/kunden, inte klarar av att göra nytta genom att utföra lyckade operationer.
Samma gäller självfallet i ännu högre grad för ingenjörer, ekonomer eller jurister. Om de inte levererar nytta för den betalande kunden så har de inget jobb, eller ska åtminstone inte ha något jobb.

Det gäller nog även i kassalinjen och i s k enklare jobb, även om det i många sådana fall finns automatiserade system som gör att nyttan för den betalande kunden blir ungefär densamma, alldeles oavsett.
Men jag hoppas du klarar att förstå att utan nöjda kunder, utan betalande kunder, utan att leverera kundnytta, så upphör Mc Donalds, liksom alla andra företag, att ens existera eftersom kunder/konsumenter slutar att lägga sina pengar där.

Har du ens gått ut grundskolan? Om du inte klarar av att förstå ens något av innebörden i ett så grundläggande begrepp som kundnytta så Googla gärna, t ex "vad är kundnytta?" innan du skriver ditt nästa inlägg.