Feldiagnostiserad

Det du beskriver ÄR att ha autism. Dina svårigheter är typisk autism.

Grejen är att ju äldre man blir så hittar man strategier för att klara en vardag och då upplever man det som att allt fungerar. Fast det faktiskt inte gör det ... vilket du beskriver bra angående dina svårigheter.  . 

"Jag har inga av de där autistiska dragen".

Räknar upp massa typiska autistiska svårigheter.

Jag tror du har rätt diagnos. 

Folk har sagt till mig att jag inte kan vara autistisk för att jag förstår skämt och inte har några stereotypa beteenden. 

Det är vanligt att vissa saker funkar bättre när man blivit vuxen, men jag skulle nog säga att du har autism nu med. Det är superbra om vissa saker funkar bättre för dig men det beror oftast på att dels har hjärnan mognat och dels har man lärt sig hur man ska göra vissa saker. 

Jag har en vuxen son runt 25-års åldern och när han var 14 och fick sin diagnos var det en hel del saker som står i texten från BUP som inte stämmer idag. Det är ju väldigt kul och bra för honom, men det är mycket som kvarstår så jag är helt säker på att skulle han göra om utredningen idag skulle de ändå tycka att han har autism. Han har varit inne på samma tankar som du, om han kanske inte har diagnosen. 

Du får fortsätta att jobba på saker, som tex det där med ögonkontakten. Det visar att det går att förbättra hur man gör runt vissa saker. 

Jag vet flera med autism som förstår skämt. Min son som jag skrev om förut är en hyperrolig typ, mycket intelligent humor och han fattar blixtsnabbt om andra skämtar. 

Stereotypa beteenden är det en del barn som har, sånt kan växa bort. Min son hade en grej med händerna, som han inte gjort sen puberteten, så det har helt försvunnit. Han hade också någon form av tonfall i slutet på meningar, som psykologen noterade en del kring men det försvann någonstans under gymnasieåldern. 
Du kanske gjort något som liten som du inte minns, men även om du inte gjorde det så har inte alla med autism sådana tydliga beteenden. 

Då är det dags att utbilda sig själv och inte lyssna på folk som faktiskt inte har en aning.

Du raddar som någon skrev upp en bunt autistiska traits. Alla måste inte veta exakt hur dagen ska gå men som vuxen brukar dagarna följa ett mönster och du vet hur problem ska lösas med t.ex oväntade jobbhändelser. Specialintressen är inte den stereotypa bilden där någon läser hela bibliotekets litteratur om tåg.

Jag har autism och jag älskar humor och många tycker jag är rolig. Jag älskar sarkasm och kan själv vara ganska bitsk ibland.  

Själv avskyr jag såna här typer av uttalande för det handlar om att folk inte förstår hur det är att leva med ett osynligt funktionshinder.  Och det i sin tur gör att vi inte blir trodda i sammanhang där våra svårigheter är extra jobbiga , då istället heter det att vi är lata och inbillar oss och att vi inte kan ha autism bara för att vi nyss skrattade åt ett skämt..

Folk har så dålig koll att det är sanslöst. 

Jag har Asperger men förstår skämt, så det är inget diagnoskrav.