Anpassning för barn som ligger långt fram i skolan?

Jag söker inspel från föräldrar till barn som ligger långt före sina kamrater i skolan, kring hur skolan hanterat detta i lågstadiet.

Vår dotter börjar snart första klass. Redan efter ett par veckor i förskoleklass tyckte vår dotter att uppgifterna hon fick var på tok för enkla. Vi räddades av att hon tyckte om skolsituationen och fritids. Vi hade flera samtal med skolan om detta, men de menade att de inte tänkte göra några anpassningar. Vid ett tillfälle hävdade läraren också att vår dotters matematikkunskaper var helt åldersadekvata. Vi häpnade lite, då vi inte känner så många sexåringar som löser (förvisso enkla) vuxensudoku, räknar division och multiplikation eller som räknar matteproblem i flera led. Barnet, som själv plöjt tjocka kapitelböcker sen femårsdagen, fick böcker för barn som just börjat läsa. 

Nu börjar snart skolan igen och tyvärr är läraren densamma som i förskoleklass. Läraren är inte heller utbildad lärare (jag inbillar mig att det kanske gjort det hela bättre). Under hela förskoleklass har dottern fått svårare uppgifter tre gånger. Vid några tillfällen har de haft andra klassens lärare, som varje gång gett henne kompletterande och svårare uppgifter. 

Att vår dotter tänker och förstår på ett annat sätt är vi helt klara över. Vi har flera barn, som är alldeles normalbegåvade och ser stor skillnad på hur de lär sig och löser problem. Redan på förskolan reagerade pedagogerna och försökte möta upp, men från skolans håll har det varit kalla handen. 

Hur har ni andra med barn som legat en bra bit fram, blivit bemötta? Har skolan mött upp med mer avancerade uppgifter? Vad har ni behövt göra för att nå dit? Jag vill inte att vår dotter ska tröttna på skolan innan lågstadiet är slut, men om hon inte får stimulans på sin nivå, är risken tyvärr stor. Vi försöker så klart stimulera henne här hemma, med matteböcker, litteratur och nyheter på hennes nivå och samtal och diskussioner, men en stor del av dagarna tillbringar hon ändå i skolan.