Är det social kompetens att kunna umgås med alla människor?

Ointressant att diskutera när du tar två extremer på vardera håll. För mig är social kompetens att kunna prata med olika sorters människor på t ex en arbetsplats, på ett föräldramöte eller med grannar eller på en fest t ex. Inte att bli bästa vän med folk man har väldigt lite gemensamt med. Kan man inte det spelar det ingen roll hur många akademiska utbildningar man har. 

Vad lägger du i definitionen prata då? Detta handlar inte om akademisk utbildning utan om en övre medelklass person bara bestämmer sig för att vår familj ska flytta till orten kommer det funka smidigt med grannarna då om det båda har hög social kompetens? Att det ska kunna sitta helt friktionsfritt på en middag med grannarna ute på gården? 

Kort svar: ja, det är social kompetens.
Hur skulle det kunna vara något annat när man hamnar i en ny situation/ny grupp människor? 
Det räcker väl med att man får ny arbetsplats, så kan kulturen vara väldigt olik det man var van vid på förra arbetet. Då får man ta fram sina social skills. 

Det du sen tar upp, att det är väldigt olika grupper i ditt exempel, bidrar givetvis till att det blir väldigt mycket svårare att smälta in, att förstå varann. Man kan då inte säga till någon att den inte har social kompetens, tycker jag, men jag anser att man bör försöka så gott man kan, om man vill bli accepterad. 

Om du själv tex flyttar till ett land med diametralt motsatta förhållanden än i Sverige så är det klart att det skulle ta ett tag innan man hade förstått alla sociala koder och skulle säkert bli sedd som en riktigt konstig typ (så som många svenskar ser på invandrare).
Om jag som svensk kvinna, tex skulle flytta till ett land där kvinnor måste gå i burka, skulle jag ses som väldigt konstig om jag vägrade att göra det. Kanske skulle jag bli straffad. Då räcker det inte med att vara en socialt kompetent person, utan då har vi att göra med lagar, kultur, religion, och i alla samhällen finns det som bekant ramar för hur man får bete sig. 

Jag tror inte man menar umgås som i bli vän med och träffa mer, utan att man klarar av ett möte där alla känner sig sedda och inte utanför. Ganska stor skillnad.

Social kompetens är att kunna möta olika slags människor och kommunicera med dem på ett positivt sätt. Med det menas att försöka möta dem på deras nivå, oavsett om det är "högt eller lågt" (vad som räknas där får man själv bestämma) och personen ska kunna känna att man ser dem som vilken annan människa som helst, dvs att man inte ser ner på dem, har fördomar om dem osv.

Varför skulle de flytta dit om de inte trodde de skulle trivas där? Du verkar utgå ifrån att de aldrig träffat någon som bor där. 

Sedan är social kompetens inte samma sak som att alltid smälta in och känn sig bekväm. Det handlar mer om att kunna möta människor på deras nivå, att respektera andra trots olikheter. 

Att ha social kompetens innebär också att vara en bra lyssnare. Att inte till varje pris behöva prata på om sig själv och vad man själv tycker utan att kunna lyssna och ta in vad den andra säger och sedan svara på det. Det sociala samspelet är att kunna ge och ta, inte bara ta.

De som nästan bara pratar om sig själva utan att kunna ställa några frågor är inte socialt kompetent.  

Social kompetens är inget man kan ha till 100% i alla sammanhang, utan att faktiskt klara sig okej i de som man befinner sig i. 

Som 40åring kommer man inte vara uppskattad och ha "hög" status bland sina egna tonåringar och som fullständigt ny så kan man inte omedelbart komma in i en grupp där man faktiskt ännu inte känner till de oskrivna reglerna.

I min värld är att ha hög social kompetens att ha mängder av olika tankar och beteenden som fungerar tillräckligt bra i de sammanhang man befinner sig i och en förmåga att läsa av ledtrådar. 

Jag tänker att social kompetens handlar om att faktiskt inte hamna i missförstånd där man trampar folk på tårna, där folk upplever en respektlös eller där man blir lurad. Det kan naturligtvis också handla om att smälta in, men faktiskt mer om att snappa upp vad som gäller och att inse att det finns spelregler och om vilka spelregler man känner till och vilka man faktiskt ställer sig bakom. Att helt enkelt inte uppfattas som ett as, eller som en idiot.

Att vara trevlig, öppen och lyssna räcker långt i det vi kallar social kompetens.
Vi har varit ute med båten och då har jag snackat med allt från Wilmer 4 år som ville visa sina krabbor till vad som troligen är överklass eftersom deras båt kostar mer än mitt hus.