Ni som kommit över otrohet…

Jag har både varit den som blivit sviken o som svikit. 
Min första sambo va otrogen med två st varav den ena vart gravid o dessutom släkt med mig, den andra var min då bästa vän. 
Detta kom fram pga graviditeten o då vart förhållandet över.
Vi strulade dock runt ett halvår efter att jag hade gått, då vi hade svårt att släppa varandra, men vi bråkade bara när vi inte hade 6 o han sprang mellan oss, vilket jag inte visste o hon fattade det inte ens när hon fick bevis.
Han tog aldrig något ansvar för sin otrohet.
Under dessa månaderna träffade jag en ny pojkvän som bodde långt bort o han var osäker på vad han ville, vi hade ett on/off-förhållande under ett års tid. 
Så jag låg med båda en kort tid.
När det började närma sig födseln, så kände jag, att tycka vad jag vill om den blivande mamma....hon hade vetat om mig hela tiden...men för barnets skull så fick nu kontakten med mitt ex upphöra.
Så jag bestämde mig plötsligt en dag att flytta till pojkvännen, bära eller brista, 
Efter att vi hade bott ihop ett par månader, berättade jag om otroheten, dock sa jag att det hände bara en gång, då jag va säker på att vi var off, när de andra gångerna hände....3-4 ggr. Gången jag erkände, va jag osäker på vart vi stod.
Han va inte glad åt det men eftersom han visste att hans strulande hade varit jobbigt för mig så förlät han mig. 
Vi var tillsammans i 5 år efter det o hade det bra tillsammans, sen kom småbarnsåren o det fixande inte han. Dock har han alltid varit en bra pappa.
Vi är bra vänner idag o jag hade inte behövt berätta om otroheten om jag inte hade velat, för ingen visste mer än jag, exet o tjejen som vägrade fatta.

Exet, som jag var otrogen med, vart sen otrogen mot sina barn mamma, med hennes vän o fick barn med denna, dock vart han utsatt för otrohet av den tjejen o blev lämnad. 
Det var vidrigt av mig att vara otrogen, men jag var kär i båda o sexet med första exet var alltid så härligt, vilt o svettigt.