Ångest inför jobbet på måndag - snokiga kollegor som vill veta allt

Åh. Du har så a kollegor du. Jag beklagar. 😩

Nu till problemet. Hur du kan och klarar av att hantera det beror lite på hur du själv är som person och hur din kollegas personlighet är. Klarar hon av en pik (och du klarar av att ge en) är det bara att hosta fram ett ?Nej nu blir det för ingående :) berätta om din egen semester istället?

Känns det för jobbigt och svårt? Låtsas som semestern var det absolut tråkigaste någonsin. Barnen gjorde ingenting varje dag för vädret var kasst. Du pysslade lite i hemmet men satt mest med en god bok. Skapa en så tråkig semester att följdfrågorna bara för ut. 

hon - vad gjorde du i sommar?
du - Njä vi var mest hemma med en god bok
hon - vilken bok då?
du - bla bla bla boken
hon - vad gjorde du mer då?
du - nej asså det var i stort sett allt. Vi åkte ingen vart och gick knappt ut. 
hon - men vad gjorde barnen då? 
du - knappt något dom heller. Blir nog roligare om du berättar va du haft för dig för jag har inget att komma med :) 

"Du Anna-Lena, jag är egentligen ganska privat av mig och tycker inte om att dela med mig av personliga saker på jobbet, så kan vi inte prata om något annat istället?"

Säg till kollegan att du inte är intresserad av att diskutera sådant. 

Och du har svårt att öppna käften och säga ifrån att du inte vill prata?!

Ja haha bra tips! Kanske är bäst att vara så, framförallt eftersom hon känns ganska svartsjuk också av sig så man kanske spär på om man. haft för roligt.

Jättebra och tydligt. Problemet är att när jag försöker vara återhållsam och till och med tyst så blir jag också ifrågasatt. Jag får då frågan om hur jag mår och att jag verkar nedstämd och ser ledsen ut. Detta stör mig oerhört. Kanske det är av genuin omtanke men det stressar mig också och gör att jag spelat glad och pigg fast jag inte har lust att visa den sidan. Och jag har inte varit ledsen eller något utan bara velat vara ifred.

Med all säkerhet kommer jag då få följdfrågan om något dåligt hänt, om jag är ledsen, om jag är deprimerad eller vad det är. För sådana frågor får jag jämt om jag är mer tyst och inte vill prata eller umgås på lunch osv. 

Men det kanske är bra att säga det en gång tydligt så man inte får frågan igen.

Ja tyvärr, jag har lite svårt för att låta otrevlig och är rädd att det låter otrevligt så jag försöker istället vara ganska tyst eller gå ut från rummet/inte äta lunch ihop osv. Men kanske borde tuffa till mig då, du verkar tycka det behövs rejält :)

Här kommer lite fler förslag:

Kan du inte säga att du måste jobba? Har inte tid att prata på? Att du blir stressad om ni ska fortsätta prata. Då kanske hon fattar att är hon en för stor pratkvarn och chefen börjar undrar varför du inte är så effektiv att du kommer ta upp att det är mycket prat, privat.

Är hon ett sånt stort störningsmoment, kan inte läsa in signaler att du inte vill eller om det är du som är rädd för att visa det, går det inte att be chefen att du får jobba i ett annat rum? Du kan också framföra det som ett gemensamt problem, att vi klarar inte av att inte prata så mycket, så... så fattar hon att fortsätter hon som hon gör så kommer du be chefen att du jobbar någon annanstans? 

Svara inte på sådant, inte ens ett nej. Upprepa: jag vill bara inte prata om privata saker på jobbet. De får väl tro vad de vill!