• Anonym (Trista tanten)

    Överreagerar jag? "Relationsdrama" på jobbet.

    Jag och min pojkvän jobbar tillsammans på ett större företag. Vi är ganska mobila under våra arbetsdagar men har våra arbetsstationer vägg i vägg. Allt kändes bra mellan oss tills en mycket yngre, oerhört söt och väldigt trevlig sommarvikarie dök upp. Det märkes snabbt att de har ett gott öga till varandra men de senaste veckorna har jag känt mig väldigt obekväm med hur de sköter sin kontakt. Jag kan absolut unna min pojkvän lite oskyldigt flirtande egentligen men jag tror att det kommer åt mig mer eftersom jag måste bevittna det på så nära håll. I och med att jag ofta sitter inom hörhåll får jag ju reda på hur snacket går. Någon gång när vi hade det lugnt på jobbet föreslog hon att de skulle fördriva lite tid genom en massagestund, tror inte de tänkte på att jag kunde höra eller om de kanske trodde att jag var ute på ärenden och han skrattade liksom bara med (och jag vet ju inte om det faktiskt följde någon fysisk kontakt). Det har under sommaren kommit lite små gåvor till honom från henne, inga stora saker men lite bakverk och dylikt. Hon har också tagit alla tillfällen i akt att hänga inne hos honom. Han höjer henne och hennes insatser, både på jobbet och på fritidsaktiviteter, till skyarna, både direkt till henne men också när han pratar med mig ibland. Idag var hennes sista dag och när hon var på väg att gå var det väldigt mycket prat om hur mycket han skulle sakna henne, att jobbet skulle bli så mycket tråkigare utan henne och att han för första gången sen han var liten ser fram emot jul (när hon kommer tillbaka). Då stod han precis utanför mitt kontor så jag vet ju att han vet att jag hörde det. Sen när hon var på väg skulle han plötsligt gå tidigare och sa till både henne och mig att han skulle gå om fem minuter och hon svarade utan att blinka att hon skulle vänta in honom och då kändes det ändå som att han blev lite obekväm. Om det var på grund av hennes reaktion eller för att jag hörde vet jag inte. 


    Att vara svartsjuk är sjukt oattraktivt, jag vet, jag vill inte känna så här och jag försöker med all min kraft glädjas åt att han har trevligt på jobbet. Men jag har svårt att hålla med när han drar igång sina hyllningstal, jag blir tyst och sårad. Han är en varm människa men så som han pratar med henne har han inte gjort med mig sen precis när vi började dejta, knappt ens då. Jag känner mig också lite besegrad, jag ser ju också vilken attraktiv ung kvinna hon är. Med ungdomlig energi och dessutom verkar hon ju dras just till min pojkvän. Själv är man trött och sliten, med gråa strån och har varken energi till att träna varje dag eller göra några stordåd på aktiviteter utanför arbetet. Jag har inget att komma med i jämförelse.
    Jag har inte sagt till honom att jag stör mig just på denna kvinna, men försökt diskutera känslor för andra på ett objektivt sätt. Hur vi båda ställer oss till både emotionell och fysisk otrohet men han undviker gärna ämnet. Jag har också varit med om en del otrevligheter privat inom familjen nyligen (vill helst inte gå in på detaljer) som gjort mig extra nedstämd och osäker på mig själv, vilket han vet om och där jag väldigt sakligt förklarat att jag gör mitt bästa men kan känna mig skör och otillräcklig just för tillfället. Jag är normalt ganska trygg i mig själv och har varit i polyamorösa relationer tidigare. Men jag trodde nog att han skulle sköta en sån här grej lite mer nedtonad...? Vad säger ni, överreagerar jag eller bör jag ta en diskussion med honom? Jag vill absolut inte framstå som den där galna kvinnan som måste ha konstant bekräftelse eller som förbjuder min pojkvän att ha kontakt med andra kvinnor. 
  • Svar på tråden Överreagerar jag? "Relationsdrama" på jobbet.
  • Anonym (Nä)

    Du är inte alls svartsjuk. Tänk dig samma sak men utifrån att han vore singel så är saken enkel. De är förtjusta i varandra. Hade han inte haft dig hade de legat för länge sen. Sedan kommer andra halvan och det är att han inte respekterar dig. Bara dåliga killar håller på som han gör, extrakryddan blir att han gör det helt öppet inför dig! Snacka om att strö salt i såren. Varför är du med en person som beter sig så illa?

    Du behöver bestämma dig för om du är ok med detta eller inte. Kan du lägga detta bakom dig ifall han lovar att aldrig mer stöta på andra kvinnor, eller har han gått över gränsen?

  • Anonym (Ammi)
    Anonym (Trista tanten) skrev 2023-08-11 18:43:52 följande:
    Överreagerar jag? "Relationsdrama" på jobbet.

    Jag och min pojkvän jobbar tillsammans på ett större företag. Vi är ganska mobila under våra arbetsdagar men har våra arbetsstationer vägg i vägg. Allt kändes bra mellan oss tills en mycket yngre, oerhört söt och väldigt trevlig sommarvikarie dök upp. Det märkes snabbt att de har ett gott öga till varandra men de senaste veckorna har jag känt mig väldigt obekväm med hur de sköter sin kontakt. Jag kan absolut unna min pojkvän lite oskyldigt flirtande egentligen men jag tror att det kommer åt mig mer eftersom jag måste bevittna det på så nära håll. I och med att jag ofta sitter inom hörhåll får jag ju reda på hur snacket går. Någon gång när vi hade det lugnt på jobbet föreslog hon att de skulle fördriva lite tid genom en massagestund, tror inte de tänkte på att jag kunde höra eller om de kanske trodde att jag var ute på ärenden och han skrattade liksom bara med (och jag vet ju inte om det faktiskt följde någon fysisk kontakt). Det har under sommaren kommit lite små gåvor till honom från henne, inga stora saker men lite bakverk och dylikt. Hon har också tagit alla tillfällen i akt att hänga inne hos honom. Han höjer henne och hennes insatser, både på jobbet och på fritidsaktiviteter, till skyarna, både direkt till henne men också när han pratar med mig ibland. Idag var hennes sista dag och när hon var på väg att gå var det väldigt mycket prat om hur mycket han skulle sakna henne, att jobbet skulle bli så mycket tråkigare utan henne och att han för första gången sen han var liten ser fram emot jul (när hon kommer tillbaka). Då stod han precis utanför mitt kontor så jag vet ju att han vet att jag hörde det. Sen när hon var på väg skulle han plötsligt gå tidigare och sa till både henne och mig att han skulle gå om fem minuter och hon svarade utan att blinka att hon skulle vänta in honom och då kändes det ändå som att han blev lite obekväm. Om det var på grund av hennes reaktion eller för att jag hörde vet jag inte. 


    Att vara svartsjuk är sjukt oattraktivt, jag vet, jag vill inte känna så här och jag försöker med all min kraft glädjas åt att han har trevligt på jobbet. Men jag har svårt att hålla med när han drar igång sina hyllningstal, jag blir tyst och sårad. Han är en varm människa men så som han pratar med henne har han inte gjort med mig sen precis när vi började dejta, knappt ens då. Jag känner mig också lite besegrad, jag ser ju också vilken attraktiv ung kvinna hon är. Med ungdomlig energi och dessutom verkar hon ju dras just till min pojkvän. Själv är man trött och sliten, med gråa strån och har varken energi till att träna varje dag eller göra några stordåd på aktiviteter utanför arbetet. Jag har inget att komma med i jämförelse.
    Jag har inte sagt till honom att jag stör mig just på denna kvinna, men försökt diskutera känslor för andra på ett objektivt sätt. Hur vi båda ställer oss till både emotionell och fysisk otrohet men han undviker gärna ämnet. Jag har också varit med om en del otrevligheter privat inom familjen nyligen (vill helst inte gå in på detaljer) som gjort mig extra nedstämd och osäker på mig själv, vilket han vet om och där jag väldigt sakligt förklarat att jag gör mitt bästa men kan känna mig skör och otillräcklig just för tillfället. Jag är normalt ganska trygg i mig själv och har varit i polyamorösa relationer tidigare. Men jag trodde nog att han skulle sköta en sån här grej lite mer nedtonad...? Vad säger ni, överreagerar jag eller bör jag ta en diskussion med honom? Jag vill absolut inte framstå som den där galna kvinnan som måste ha konstant bekräftelse eller som förbjuder min pojkvän att ha kontakt med andra kvinnor. 

    Detta har inte med svartsjuka att göra, han är ju gränslös och respektlös mot dig. Vare sig han är kär i henne eller inte, så beter han sig fruktansvärt illa åt. 


    Har du inte pratat med honom om hans beteende?

  • Anonym (Nä)

    Jag skulle iaf inte acceptera det där, jag hade dumpat honom redan när de började bli för gulliga mot varandra. Och jag tror inte han kommer att ändra sig. Antingen stöter man på andra fast man är i en relation eller så gör man inte det. Han är av den förra sorten. Om du gör slut så förklara gärna varför för honom, så han får en chans att bättra sig i framtiden och behandla någon annan bättre.

  • Jemp

    Jag är långt ifrån en svartsjuk människa men av det du beskriver tycker jag att han går över gränsen.

  • Anonym (inte ok)

    Inte ok vad han gjort. Kan han inte uppfatta vad som varit fel i det han har gjort? 

    Vad jag ser hur din har uppträtt är att han medverkat, gett av sig, i allra högsta grad. Det här är ju inte bara hon. Han har låtit henna hänga inne hos honom. När hon erbjudit massage (Kom igen! För helvete!) så har han inte sagt nej. Han har talat högt och brett om henne för andra på jobbet och i sitt tal till henne. Han har helt gått till överdrift. Han verkar inte alls ha tänkt på hur det här kan uppfattas av andra, och allra minst utav dig. Vad fan tänker han med? 

    Man kan ha kemi med andra könet fast man älskar sin partner. Vi passar inte bara ihop med vår partner, det hade varit väldigt konstigt och korkat om det varit uppbyggt så. Får tänka på att meningen varit att vi skulle överleva, gå vidare, fortplanta oss ifall vår partner kolat vippen eller liknande.

    Om man känner att man har kemi och man vet med sig att man är i en relation då kan man bara notera, registrera att OK här är nåt och sedan inte mer, man går skilda vägar innan något mer. Ju mer nära, stark relation man har till sin partner desto tjockare är väggarna till andra. Man bara noterar, registrerar.

    Vet man med sig effekterna av flörtande, av otrohet, så leker man inte med elden utan tänker till, tar hänsyn, av respekt till sig själv, sin partner men också den tredje. 

    Det här har han skött riktigt dåligt. 
    Jag vet inte hur du stått ut så länge som du gjort utan att explodera. 

    Jag beskrivs också som en varm person men inte fan håller jag på så för det. Han ska veta bättre. 

  • Anonym (D)

    Det enda jag undrar nu är... om du är gammal och grå. Hon är en ung sommarvikarie. Hur gammal är slemgubben då? 

  • Anonym (Trista tanten)

    Tack för alla stöttande svar. Jag har verkligen känt att felet legat hos mig, att jag var överkänslig. Men på er låter det ju inte som att så är fallet. 


    Anonym (D) skrev 2023-08-11 19:24:29 följande:

    Det enda jag undrar nu är... om du är gammal och grå. Hon är en ung sommarvikarie. Hur gammal är slemgubben då? 



    Han närmar sig 40, hon är i yngre 20-årsåldern. Jag är några år yngre än honom. Om det är relevant. 
  • Hjortsö79

    Då är du ju också fortfarande rätt ung och absolut inte grå nånstans! Har ni en polyamorös relation nu? Blev lite förvirrad av det sista du skrev.

  • Anonym (Tess)

    Ens partner ska tydligt visa var gränsen går för andra kvinnor. Han har inte gjort det.  

    Du säger att svartsjuka inte är attraktivt. Att flirta som en gubbsjuk idiot är inte heller attraktivt. Tjejen njuter av en upptagen mans uppmärksamhet. Ser många som gör det. Tyvärr. 

  • Anonym (Trista tanten)
    Hjortsö79 skrev 2023-08-11 19:52:20 följande:

    Då är du ju också fortfarande rätt ung och absolut inte grå nånstans! Har ni en polyamorös relation nu? Blev lite förvirrad av det sista du skrev.


    Nej verkligen inte. Men jag har testat det tidigare och känt mig trygg och bekväm även i den typen av relation. Därför har jag varit så förvirrad av mina egna känslor i den här situationen. 
Svar på tråden Överreagerar jag? "Relationsdrama" på jobbet.