Att lämna någon man älskar

Hejsan, 

Jag hoppas att denna tråden hamnar rätt. 

För 4 år sedan träffade jag min fästman och numeta särbo. Vi blev blixtförälskade och har haft väldigt roligt tillsammans. 
Även att vi fortfarande hänger ihop "på papper" så har vi inte haft den lättaste resan tillsammans.

Han har 3 barn sedan ett tidigare förhållande och där har det varit som en vägg. Mamman vill inte att jag träffar barnen och har gjort / gör allt för att försvåra vår tillvaro.
Detta innebär att vi inte kan göra något tillsammans för risken att hans barn skulle se oss, detta är främst tillsammans med mina barn. Vi flyttade ihop men då blev det tvärstopp. Han fick inte träffa sina barn alls vilket då gjorde att han skaffade en annan lägenhet och då var det helt plötsligt okej igen. Detta medförde såklart högre utgifter även för mig vilket har lett till att min ekonomi mer eller mindre har rasat då jag flyttade tiölsammans med honom till en större lägenhet. Som jag sedan ett par år tillbaka betalar själv. 
Tanken frpn vörjan var att han skulle bo där när han hade sina barn och sedan bo hos mig/oss när han inte hade dem. Detta gjorde honom deprimerad då han slets mellan allt och han stannade till slut där på heltid utan någon som helst förvarning. Sedan kom det fram att barnens mor hela tiden påpekade att han ju inte alls bodde i den andra lägenheten och var sur för att han använde den som någon övernattnings lägenhet.
Han gjorde så en gång till utan förvarning och det tog hårt på mig. Har inte kunnat släppa det riktigt. 
Det är mer till historien såsom att mina föräldrar inte tycker om honom, jag kan inte be honom om hjälp med mina barn etc etc. 

Jag har hela tiden levt på hoppet att en dag kommer hans barns mamma ge med sig och jag har känt att jag kan hantera situationen, för jag vill såklart inte stå mellan en far och hans barn. 
Men när allt börjar gå ut över mig och mina barn och jag inte längre ser något hopp och jag helt enkelt inte orkar mer så känner jag att jag måste lämna. 

Jag vill ha ett normalt samliv med någon. Som vi kan ta en glass med på stan en sommarkväll osv. Inte gömma oss i fall hans barn skulle se oss eller värre, barnens mamma ser oss.
Eller vara rädd för att "jaha ska han flytta igen". Jag orkar inte det en gång till och nu är mina barn så stora att dem förstår och kommer undra massa saker och jag vill inte utsätta dem för det.
Nu har vi vant oss vid att ta hand om oss själva och det känns så märkligt nu när han "tagit tag i sitt liv".
Förlåt om det är luddigt och osammanhängande men hur lämnar man någon som man egentligen älskar?
Jag måste för att själv få en så smärtfri vardag som möjligt.

Med Vänliga Hälsningar, 
J