Problem med ny chef

Tack för kloka ord!

Jag kom på en till sak som är rätt konstig. Jag jobbade jättemycket på en produkt. Det visste hon mycket väl om. Kollegorna tyckte att den blev jättebra. Sedan säger hon att hon har pratat med chefen över henne om att upphandla just en sådan produkt. 

Det gör mig inget men jag förstår inte varför hon lät mig lägga ner så mycket jobb i onödan. Jag misstänker att hon har sagt till chefen över henne att det jag gör inte är tillräckligt bra, trots att kollegorna var jättenöjda, även chefen över henne. 

Du har rätt i att jag borde prata med henne men jag tror att hon kommer att vara tillmötesgående utan att mena det. Det är hennes grej tror jag, att framstå som oförstående och naiv men egentligen är hon rätt taskig.

Det är väldigt svårt att hantera sådana människor. Jag tror att jag måste söka andra jobb faktiskt. Jag är så himla ledsen över det för jag trivs så bra i övrigt. 

Det hade varit en annan sak om jag hade varit dryg och otrevlig men att bli taskigt behandlad för att någon känner sig hotad är så orättvist.

Jag ska fundera över helgen på hur jag går vidare på bästa sätt. 

Jag tror inte att de ser det eftersom jag inte visar någonting men de har reagerat på hennes sätt ibland, till exempel att hon verkar vilja ha kontroll över all kommunikation med övre chefen och ledningen. Det var mer öppet tidigare.

De andra har också reagerat på att hon är ganska känslig och lättstött så ibland tassar vi nästan på tå och blir osäkra. Förra chefen var tvärtom. Det var jättebra stämning då. 

Jag gör en del jobb direkt för den övre chefen som hon är jättenöjd med. Jag får överlag väldigt bra omdömen av henne så jag hoppas att hon inte lyssnar för mycket på nya chefen om hon säger negativa saker om mig. 

Tack för fler tänkvärda svar!

Hon har varit hos oss ett halvår ungefär och jag har hela tiden hoppats på att det ska bli bättre. Efter sommaren hade vi ett jättetrevligt samtal och jag tänkte att nu lossnar det men sedan var hon tillbaka i samma beteende. 

Det är framför allt riktat mot mig så jag tror inte att de andra funderar på att sluta. I början vet jag att den övre chefen hänvisade en del till mig, bland annat det där förödande dokumentet som hon hade skrivit och som jag fick skriva om. Det tror jag gjorde henne avogt inställd till mig från början. 

Hon är väldigt osäker, det säger hon till och med själv. Hon har till och med sagt att vi måste ta hänsyn till det och vara snälla mot henne då. Det är en rätt märklig och oprofessionell sak att säga som chef. Det är som om vi inte får kritisera henne. 

Något andra kollegor reagerar på är att hon är känslostyrd och impulsiv vilket inte fungerar med den position hon har. Jag är raka motsatsen, rationell och eftertänksam, och jag tror att hon stör sig på det. Jag har även högre utbildning och det är något hon också har hängt upp sig på, trots att jag aldrig skulle använda det för att hävda mig.

Det är hon som kommer med små pikar förklädda till skämt medan jag försöker ligga så lågt som möjligt. Jag försöker berömma och peppa henne, för det är klart att hon gör bra saker också, så att hon inte ska känna sig hotad och bli mer säker men jag kan inte vara en annan person eller utplåna mig helt. 

Jag har redan backat och försöker hålla mig till mina områden. Jag ska göra det ännu mer men jag vet att mina kollegor kommer att reagera på det.

Jag har kommit med flera förslag på verksamhetsutveckling som har effektiviserat och förbättrat verksamheten tidigare. Jag har till och med fått löneförhöjning av den högre chefen för sådant som jag har bidragit med. Jag tycker att det är så himla kul också men just nu känner jag att jag skiter i det helt ärligt. 

Jag har också räddat den nya chefen utan att hon fattar det själv. Vissa saker som hon har producerat är så ogenomtänkta och rentav slarviga att jag har fixat till dem innan de har gått vidare till ledningen för hennes skull. Jag framställer det som lite korrektur men det var betydligt mer än då. Det kan hon glömma att jag gör igen. Jag kommer att hålla mig till mitt precis som ni skriver. 

Om jag ska prata med henne så måste det vara väl genomtänkt så att hon inte kan använda någonting mot mig eller skapa en konflikt. Jag ska fundera på det  men samtidigt också jobba på en plan för att ta mig därifrån, trots att det känns så sorgligt. 

Jag mår psykiskt dåligt av sådana här mind games. Jag tar mycket hellre rak kritik eller till och med en utskällning framför pikar och passiv aggressivitet utan att förstå vad jag har gjort för fel eller snarare hur jag ska göra rätt.