Problem med ny chef

Jag tycker ändå att du ska börja med att prata med henne om det här. Be om ett möte och berätta för henne om hur du känner. Om du märker att hon blir tillmötesgående så kan ni säkert tillsammans förändra situationen.
Om du däremot märker att hon får taggarna utåt och du inte när fram så avsluta mötet. Sedan bokar du ett nytt men med fler personer med, tex högste chefen, HR, facket tex.

Hoppas det löser sig! Hon känner sig säkert hotad av din kunskap och att du var så omtyckt av tidigare chef och av tidigare kollegor. Kanske finns vibbarna av att många hellre önskat att du var chefen. Det ursäktar såklart inte hennes beteende alls. Hon borde istället se dig som en tillgång. Hon behöver ju inte känna sig hotad för hade du velat ha hennes jobb hade det ju redan varit ditt.

Tack för kloka ord!

Jag kom på en till sak som är rätt konstig. Jag jobbade jättemycket på en produkt. Det visste hon mycket väl om. Kollegorna tyckte att den blev jättebra. Sedan säger hon att hon har pratat med chefen över henne om att upphandla just en sådan produkt. 

Det gör mig inget men jag förstår inte varför hon lät mig lägga ner så mycket jobb i onödan. Jag misstänker att hon har sagt till chefen över henne att det jag gör inte är tillräckligt bra, trots att kollegorna var jättenöjda, även chefen över henne. 

Du har rätt i att jag borde prata med henne men jag tror att hon kommer att vara tillmötesgående utan att mena det. Det är hennes grej tror jag, att framstå som oförstående och naiv men egentligen är hon rätt taskig.

Det är väldigt svårt att hantera sådana människor. Jag tror att jag måste söka andra jobb faktiskt. Jag är så himla ledsen över det för jag trivs så bra i övrigt. 

Det hade varit en annan sak om jag hade varit dryg och otrevlig men att bli taskigt behandlad för att någon känner sig hotad är så orättvist.

Jag ska fundera över helgen på hur jag går vidare på bästa sätt. 

Finns det någon kollega som reagerat över hennes sätt mot dig?
Jag tycker ändå att du ska prata med den högre chefen om problemet först. Du ska inte behöva bli mobbad av din chef och ivägdriven när du var där först.
Din förra chef har ju säkert talat mycket gott om dig och om den högre chefen inte är en idiot så kommer hen förstå vilen tillgång du är på arbetet! 

Jag tror inte att de ser det eftersom jag inte visar någonting men de har reagerat på hennes sätt ibland, till exempel att hon verkar vilja ha kontroll över all kommunikation med övre chefen och ledningen. Det var mer öppet tidigare.

De andra har också reagerat på att hon är ganska känslig och lättstött så ibland tassar vi nästan på tå och blir osäkra. Förra chefen var tvärtom. Det var jättebra stämning då. 

Jag gör en del jobb direkt för den övre chefen som hon är jättenöjd med. Jag får överlag väldigt bra omdömen av henne så jag hoppas att hon inte lyssnar för mycket på nya chefen om hon säger negativa saker om mig. 

Nu har vi ju bara din version, men av det du skriver, låter det som den nya chefen inte borde vara kvar. Det borde vara hon som slutar, inte du.

Jag tror att hon är osäker och rädd att bli bortmotad. Därav kontrollbehovet angående kontakterna "uppåt", samt att hon verkar känna sig hotad av dig och andra. Hon är kanske rädd att inte vara bra nog? Att inte duga som chef. Men så hanterar hon denna rädsla på helt fel sätt, vilket får motsatt effekt än den hon hoppas på. I stället för att bli omtyckt, respekterad och en del av gänget, får hon andra att må dåligt.

Detta måste faktiskt genast högre upp. Att du (och kanske andra?) t om funderar på att sluta pga den nya chefen. Det borde vilken arbetsplats som helst se som allvarligt.

Det bästa är förstås att tala med henne först, men risken är stor att hon bara blir defensiv eller förnekar. Eller "låtsas" vara samarbetsvillig som du skriver. Oavsett hur ni lägger fram problemet, kanske det inte går att nå henne. Hur länge har hon varit hos er?

Det största problemet verkar vara att hon har fel attityd och är väldigt osäker. Sånt ändras inte över en natt. Därmed undrar jag om hon ens borde vara chef.

Jag tycker inte att du ska säga upp dig än. Det är inte du som ska behöva flytta på dig. Självklart ska du inte behöva gå omkring och må dåligt, men försök hitta andra lösningar först.

Jag får en känsla av att hon försöker sätta dig på din plats, att hon tycker att du går utanför ditt arbetsområde, kanske att du (för henne) framstår som att du tycker dig vara lite förmer än vad din roll innebär. Naturligtvis ska hon inte ge dig sura kommentarer men jag har svårt att se hur det här skulle kunna tas vidare med så lite att gå på.

Backa och sköt BARA dina arbetsuppgifter om hon inte ber dig om något annat. Gör hon det skulle jag själv antagligen le lite ursäktande och säga att det tyvärr inte ingår i tjänsten, men att du gärna kan göra sådant om ni omformulerar din jobbtitel och lägger till en löneförhöjning.

Tack för fler tänkvärda svar!

Hon har varit hos oss ett halvår ungefär och jag har hela tiden hoppats på att det ska bli bättre. Efter sommaren hade vi ett jättetrevligt samtal och jag tänkte att nu lossnar det men sedan var hon tillbaka i samma beteende. 

Det är framför allt riktat mot mig så jag tror inte att de andra funderar på att sluta. I början vet jag att den övre chefen hänvisade en del till mig, bland annat det där förödande dokumentet som hon hade skrivit och som jag fick skriva om. Det tror jag gjorde henne avogt inställd till mig från början. 

Hon är väldigt osäker, det säger hon till och med själv. Hon har till och med sagt att vi måste ta hänsyn till det och vara snälla mot henne då. Det är en rätt märklig och oprofessionell sak att säga som chef. Det är som om vi inte får kritisera henne. 

Något andra kollegor reagerar på är att hon är känslostyrd och impulsiv vilket inte fungerar med den position hon har. Jag är raka motsatsen, rationell och eftertänksam, och jag tror att hon stör sig på det. Jag har även högre utbildning och det är något hon också har hängt upp sig på, trots att jag aldrig skulle använda det för att hävda mig.

Det är hon som kommer med små pikar förklädda till skämt medan jag försöker ligga så lågt som möjligt. Jag försöker berömma och peppa henne, för det är klart att hon gör bra saker också, så att hon inte ska känna sig hotad och bli mer säker men jag kan inte vara en annan person eller utplåna mig helt. 

Jag har redan backat och försöker hålla mig till mina områden. Jag ska göra det ännu mer men jag vet att mina kollegor kommer att reagera på det.

Jag har kommit med flera förslag på verksamhetsutveckling som har effektiviserat och förbättrat verksamheten tidigare. Jag har till och med fått löneförhöjning av den högre chefen för sådant som jag har bidragit med. Jag tycker att det är så himla kul också men just nu känner jag att jag skiter i det helt ärligt. 

Jag har också räddat den nya chefen utan att hon fattar det själv. Vissa saker som hon har producerat är så ogenomtänkta och rentav slarviga att jag har fixat till dem innan de har gått vidare till ledningen för hennes skull. Jag framställer det som lite korrektur men det var betydligt mer än då. Det kan hon glömma att jag gör igen. Jag kommer att hålla mig till mitt precis som ni skriver. 

Om jag ska prata med henne så måste det vara väl genomtänkt så att hon inte kan använda någonting mot mig eller skapa en konflikt. Jag ska fundera på det  men samtidigt också jobba på en plan för att ta mig därifrån, trots att det känns så sorgligt. 

Jag mår psykiskt dåligt av sådana här mind games. Jag tar mycket hellre rak kritik eller till och med en utskällning framför pikar och passiv aggressivitet utan att förstå vad jag har gjort för fel eller snarare hur jag ska göra rätt. 

Hon är ju chef, hur hon blev behandlad under uppväxten hör inte hit. Det får hon ta med en psykolog i så fall.

Bästa är väl att ta tjuren vid hornen. Säg vad du känner. Utgå från jag-perspektivet, "jag upplever", "jag känner" o.s.v.

TS, ju mer du skriver, desto mer är det uppenbart att hon inte passar som chef. Hon verkar för känslostyrd samt tar ut sin osäkerhet på en underlydande (dig), vilket är direkt fräckt. Hon utnyttjar därmed sin ställning för att komma åt dig, vare sig det sker avsiktligt eller ej.

Självklart ska även en chef behandlas guste, så långt har hon rätt, men ni måste givetvis få komma med synpunkter. Och hon behandlar ju inte dig guste?

Ligg lågt, men inte för lågt. Var inte rädd för att fortsätta visa framfötterna, hon ska inte få hindra dig. Men "rädda" henne inte igen. Var vänlig och professionell, men inte mer än så.

Sen tycker jag att du ska prata med högre chef. Boka ett möte och berätta allt det du har skrivit här. Hur du känner och upplever situationen. Dölj inte att du gärna vill stanna kvar, men funderar på att sluta pga den här chefen. Det sätter lite press på ledningen om du är en stor tillgång för dem.

Vilken tråkig situation!

Håller med andra som säger att du kanske inte ska gå över din yrkesroll, utan bara dina uppgifter. Men din chef borde säga till dig på direkten, inte genom skämt osv.

Har du funderat på att ligga lågt och byta jobb? Be en kollega du klickar bra med och din gamla chef vara referens. Kanske ett jobb där du inte är överkvalificerad?

Att gå högre upp i hearkin och klaga eller konfrontera chefen är alltid en risk. Bättre att svälja stoltheten och dra asap innan det går ut över din psykiska hälsa.

Hon känner sig hotad av dig, kanske har hon tillochmed hört att den förra chefen hade dig som tilltänkt ersättare.

Sådana här auktoritära profiler brukar jag svara upp emot, och det tenderar att bygga en bättre relation. Ju mer man drar sig undan, desto mer känner de sig hotade som om man konspirerar i dunklet. Ärlighet, tydlighet och att ta diskussionen tror jag kommer att hjälpa dig i den här situationen, utan att för den delen vara otrevlig eller sätta dig över.

Tänk att hon måste förstå dina intentioner, för det gör hon inte nu