Äggdonation 2023/2024

Hej!

Läst igenom det ni skrivit då jag själv står inför valet dubbeldonation eller inget barn. Precis fyllt 46 så är för gammal för att fortsätta på nära geografiskt håll så det innebär också att man behöver väga in resor m.m. (fick i och för sig mailsvar för ett tag sedan från en klinik i Göteborg att de inte har en direkt fast övre åldersgräns men det måste väl vara fel eller?). Har gjort vanlig IVF på Sellmer men ingen av återföringarna har resulterat i positivt testresultat. 

Kollat på OLGA kliniken och fått gott intryck av deras webinar osv men så är det det här med pengarna... Skönt med paketen med pengarna-tillbaka-garanti men då handlar det ju om väldigt stora summor. Väljer man kliniken i Ryssland blir det lite billigare men känns inte rätt att åka dit när världsläget är som det är och då blir det Cypern och då blir det dyrare.
Hur har ni löst den ekonomiska delen? Har ni betalat med sparpengar eller tagit lån för att finansiera? Vad är era bästa ekonomiska tips i den här processen? Hittills har jag kunnat betala med sparpengar men med IVF tömmer man ju kontot väldigt mycket snabbare än det fylls på...

OLGA erbjuder behandling fram till man fyller 51 men för min personliga del känner jag att min gräns går under detta året, kanske är det då bättre att betala det billigare alternativet och betala för en singelbehandling men inte få pengarna tillbaka om det misslyckas? Hur har ni resonerat?
Jag har högst troligt en polyp i livmodern som behöver tas bort (har återkommit, togs bort i december) och det ingår om jag väljer OLGA men innebär då ytterligare en resa. Kan göra om hysteroskopin här hemma men å andra sidan sa de på ett webinar att det oftast är bättre att göra på OLGAs klinik då det oftast är något mer som behöver behandlas när man har polyp (t.ex inflammation) och att den som utför operationen gör det med tanke på att livmodern förbereds inför en graviditet medans "vanliga" gynekologer nöjer sig med att behandla patienten, dvs ta bort polypen bäst de kan.

Är inte superinsatt i vilka andra kliniker som finns som är bra, har sett lite tips här i tråden. Borde jag undersöka detta mer eller är OLGA mitt vettigaste alternativ?

Daisy: Hoppas nästa cykel blir bättre så du får försöka.

Always choklad: Lycka till på ultraljudet!

Livshopp2025: Det är väldigt dyrt med fertilitetsvård tyvärr. Först hade jag sparade pengar men efterhand valde jag att låna pengar. Men det finns ju ingen garanti att det lyckas. Så förstår att garantipaket lockar, finns som sagt på fler ställen också. För mig var Olga inget alternativ pga anonyma donatorer (då hade de enbart det) men också många och långa resor vilket blir dyrt. 

Är du i relation eller självstående? Vet att det är betydligt billigare med embryodonation i ex Tjeckien. ( Sedan har jag fortfarande inte riktigt fattat skillnaden mellan dubbeldonation och embryodonation.) 

Så oerhört tungt efter allt slit. Ledsamt att höra. Tillåt dig att sörja. Du har just blivit snuvad på att öht få göra ett näst? sista försök med dina ägg, det är sorgligt.

Det är för många också ett svårt beslut att ta, så du ska inte behöva skämmas. Jag känner igen mig, jag har ett äldre barn som min fd fru burit, och att gå över till donerade ägg var ändå svårt för mig, trots att jag då har ett barn som inte har mina gener som jag älskar. 

Efterhand kändes donerade ägg samtidigt mer hoppfullt. Så mycket större chans än med mina ägg. Vitt första försök med donerade ägg fick jag en kemisk graviditet. Självklart väldigt tung, men jag hann på de få dagarna känna hur glad och tacksam jag var för plusset. Så det lugnade mig inför kommande försök. 

Men jag kan än idag, trots att det slutade lyckligt och jag älskar min dotter, tycka att det är orättvist att inget av mina fyra ägguttag med egna ägg lyckades. Varför just ja liksom? Samtidigt så enormt tacksam över att nu ha en liten sovandes bredvid mig. Alla känslor får finnas bredvid varandra. 

Och vill säga hej igen till alla här som känner igen mig sedan tidigare. 

Jag var tvungen att lämna forumet efter att Sellmer så att har inte fick fortsätta vara patient där, det blev för jobbigt att läsa om andra som fick bra hjälp via äggdonation där, och jag var precis i processen att börja bli erbjuden donatorer där och så fick jag mattan ryckt under mig ..
Kände att hela världen borde bojkotta Sellmer när de behandlade en patient så dåligt som de behandlade mig. 
Det var verkligen en stor kris för mig, jätte, jättejobbigt var det 

Nu har jag kommit över det så menar inte att diskutera de igen, ville bara förklara en gång varför jag har tvungen att ta en paus från forumet. Det blev alldeles för jobbigt. 

Nu är det 9 dagar sedan embryo transfer, första, med donerat ägg. 
Plussade 7 dagar efter på testa tidigt. 

Det känns helt overkligt. Inte hunnit fatta. 
Måste testa flera dagar innan jag vågar tro. 
Men med donerade ägg är det ju också mycket mindre risk för missfall, men klart att det kan hända. 

Jag fick 5 embryo av hög kvalitet på 3 embryo garantin, då är en enorm trygghet att veta att försök till syskon finns!

Eg skulle jag vilja att något av embryona kunde få till någon som vill göra embryo donation i Stockholmsområdet, för att det vore så coolt om barnet fick ett jämnåriga helsyskon hehe. Tanken på att någon annan ensamstående mamma kunde ha ett barn som blir helsyskon till mitt barn så att de kunde leka ihop och så känns så häftig. Vet inte om man ens får göra så. 
Det var bara en tanke jag fick när jag plussade, för sannolikheten är ju så liten att jag behöver 4 embryo för ett till barn..

Ja det är många tankar som snurrar när man plussar..
Men ja, jag tror nog inte på det än riktigt. För bra för att vara sant. 

Jag hade världens äventyr på Cypern förresten,  då jag tog in kattungar som låg på trottoaren mitt i stan. Matade med nappflaska hela natten. Tog till cat rescue. 1 dog, men 2 överlever. Lärde känna en svensk ung tjej där vid fb grupp för katter på Cypern och vi satt uppe den natten tillsammans och försökte hålla de små liven vid liv. 

min Syster kommer donera till oss.
det känns rätt oå alla sätt. förstår att allas familjesituationer ser annorlunda ut men hon är den absolut bästa och klokaste människan på jorden så det finns inga tveksamheter till att hon skulle känna att det var hennes barn. 

Sjölv ser jag inga problem med att det är hennes och inte en enda känd donator heller . det bara känns positivt att hon tom kanske kommer älska barnet lite mer på det sättet :) ju mer kärlek ett barn får desto bättre tänker jag :)

och barnet kommer veta vart den kommer ifrån och ha det nära sig. Dessutom delar vi ju DNA . För mig är det det absolut bästa i den här situationen. jag känner mig för första gången på väldigt väldigt länge lite hoppfull igen med en ysyn på framtiden. min syster har på ritkigt räddat mig Och jag kunde inte vara med tacksam än vad jag är över hennes osjälviska handling. 

Och lmsm- spännande att din ET närmar sig också!!!

För mig var det närmast overkligt att veta att efter ET skulle det vara hela 50% minst,  chans till att få positivt test. Det gick bara inte att få in, att med 50% sannolikhet skulle jag kunna ha ett barn 9 månader efter ET!
Det är så stort det vi gör, så omvälvande... Och mirakulöst att det ens går 
Håller tummarna för dig. 

Ang din fråga så håller jag med om att kolla med din klinik. 
En av läkarna jag hade sa att jag inte skulle dansa lindy hop efter ET, en annan läkare sa en annan gång att hon alltid sa till sina patienter att leva precis som vanligt...Så vida, sa hon,  att man inte alltid skulle gå och gräma sig för att ett ev missfall kunde bero på att man joggade..  om  man trodde man skulle känna så,sa hon,  så Tibble hon det var anledning att dra ner 

Ja det är läkaren som kryssar för om det ska vara inom högkostnadsskyddet eller inte. 

Vissa mediciner går aldrig att få inom högkostnadsskyddet oavsett hur läkaren kryssar,  som prolutex som Olgakliniken ordinerar ..

Behövde också ta i rumpan när jag hade slut på prolutex och fick ta annan tillfälligt innan prolutex kom in. 

Fy vad jag avskydde att sticka den tjocka nålen i rumpan dvs i sätesmusken. Jag la mig på mage på golvet så att jag inte skulle ha någonstans att ramla om jag svimmade..

Inte klokt allt man gjort för att bli gravid...

Men nu ligger jag här i v28 och ska försöka somna men det är som en torktumlare i magen.  Lillkillen som passar på att vakna lagom till att jag ska sova :D

Vi gjorde vår 4e transfer (nu med ny donator) den 30 sep och plussade på sticka igår på RD 4, äntligen!! Visste redan på RD 3 att det tagit sig då det kändes så oerhört tydligt i kroppen, men det var först idag när jag fick ?gravid? på digitalt som sambon vågade tro på det. 

Har haft en tydlig stegring på test mellan idag och igår så än så länge känns det positivt, hoppas nu bara den stannar kvar? Min 10:e graviditet så hoppas det blir 10:e gången gillt!