LMSM

Mon 30 Jun 11:21

666 svar

Äggdonation 2023/2024

I lördags dag fem fick vi veta att vi hade 5 stycken hatching blastocyst som skickades på testing. Så 5 av 12 befruktade som ser ut att vara av väldigt bra kvalitet då de börjat komma ur sitt skal dag fem.

Jag känner mig inte lika glad som jag vet att jag hade gjort om det varit mina egna ägg som blivit blastocuyster vilket oroar mig. Hur har ni ni känt? Vi känner oss väldigt väldigt lättade dock då vi haft extrem ångest över hur vi ska göra om det inte skulle gå nu men jag har svårt att ta in det ändå. Har ni upplevt liknande?

Jag tror att det kan bero på att det är en rätt onaturlig process och jag själv inte alltid har varit delaktig den här gången. Alla andra gånger så har vi ju tillsammans tagit alla miljoner sprutor och åkt på kontroller och äggplock men den här gången har jag iten gjort någonting förutom att titta på.

LMSM

Wed 2 Jul 12:17

#547

Av våra 12 befruktade ägg så var det 5 kläckande blastocyster dag 5. Fyra av de kom tillbaka normala och en hade kromosomavvikelser. Inte så många som jag tänkte att ngn ung person utan nedsatt fertilitet skulle ha.

LMSM

Fri 15 Aug 13:53

#553

Hej Allihopa,
tog en paus under semestern men är nu tillbaka och har satt igång med återföringsprotokollet idag. Var på ultraljud imorse fyra dagar sedan min mens började och har precis tagit min första tablett östrogen tror jag att det är. :)

vågar inte ens tänka på om den här återföringen skulle misslyckas men jag är hoppfull. Var ändå kläckande blastocyster som kom tillbaka bra efter testing

hoppas att det går bra för alla andra

LMSM

Thu 4 Sep 10:19

#570

Hej på er.

Jag påbörjade ju min behandling inför återföring i augusti. Allt såg super ut och på ultraljudet dag 10 fick jag info om att börja med "vaginala tabletten"

Efter att ha tagit den (och annan tablett oralt sedan första ultraljudet) i tre dagar så höjdes min temperatur en morgon och jag skrev till min kontaktperson som ger mig all info ord et kunde hända när jag tog den vaginala tabletten. Fick info att jag INTE skulle ha börjat med den tabletten ännu och fick avbryta hela behandlingen. Skulle då åkt ner för återföring några dagar senare hade köpt flyg och boende och var så glad. nyligen skulle jag ha tagit det lilla piller som jag tagit oralt även vaginalt men det var jäkligt odtyligt, jag räknade med att det var den enda vaginala tabletten jag hade som hon menade. SÅ ja fick avbryta mitt försök och vhar varit helt knäckt. Jag anklagar såklart mig själv, jag borde bara ha frågat. Men hon borde också ha varit betydligt tydligare, kanske skickat ett schema. Hon har under hela processen varit väldigt rörig och ändrat mediciner samma dag inför båda äggplock och återföringar. Väldigt gullig person men tror hon har alldeles för mkt att göra. Nu har jag ätit p piller fram till idag och kan förhoppningsvis båröja ny behandling inför återföring om några dagar om allt ser bra ut.

LMSM

Sat 20 Sep 09:54

#578

Always choklad skrev 2025-09-05 20:34:34 följande:

Hej
Låter krångligt.
Var går du någonstans. Har de nån administrativ sektion du kan kontakta. De vill säkert behålla dig där. Hör om du kan boka kontaktperson. Så skulle jag gjort.
Hela tiden be om och få saker skriftligt. Acceptera inte muntligt utan åtminstone sms eller mejl så du kan titta på efter samtal. Det är så mycket som rullar runt i huvudet och många tabletter är det. Jag har också gjort fel. Den gången fick jag inte avbryta men var helnojjig sen dess och dubbelkollat dubbelkollat. Tycker inte du ska lasta dig själv för hårt. De måste vara lyhörda och tydliga i sin kommunikation.

tack! Jag har en kontaktperson som är läkarens högta hand men tror hon har alldeles för mkt att göra verkar bara vara hon som är ansvarig för alla patienter och ja det blir väl lätt så här då men den här gången har jag varit övertydlig och frågat tusen gånger om det är korrekt och krävt samtal istället för whatsapp för att undvika missförstånd hehe. Dock svårt stt göra allt i tid när man får provsvar sent som skickas till kliniken som svarar hur jag ska börja nästa morgon mitt i natten och jag vill få förtydligande innan jag tar ngt aja försöker glömma allt som varit och är nu inne på nästa överföring som är på min onsdag om allt fortsätter som det ska

LMSM

Mon 29 Sep 17:51

#583

Hej!

så kul att att höra från dig björkenli! Jag förstår att det är svårt att ta in men samtidigt kanske man väl börja förstå när magen växer tänker jag ?

jag hade åyerföring av en perfekt kläckande blastocyst förra veckan. Igår testade jag med testa tidigt och det var helt vitt. till det plötsligt dök upo en suuuuupetunn linje som knappt gock att se och det var nog stramt utanför 5 min tiden. Testade igen på kvällen och samma ska hände då. Tänkte på morgonen att det måste vara positivt för så har Jag aldrig någonsin fått. Den på kvällen började jag läsa om spänsteci och skuggor och tänkte jaha var väl det då! Sen idag köpte jag ett glest blue ultratidigt smed text. Gravid!! kan helt ärligt inte ta in det trodde jag skulle vara gladare men mest såklart extrem jäkla lättnad. Gråt av panik när jag trodde det var negativt igår. gud alltså nu händer det. Äntligen !

mår ganska konstigt men trodde det berodde på den sjuka mängden hormoner jag tar. Prolutex injektioner estrofem cyclogest clexane. Trodde det var dem som gav alla sjuka biverkningar men kanske är en blandning hehe

LMSM

Fri 3 Oct 10:39

#598

Björkenli skrev 2025-10-02 23:31:43 följande:

Ja det är läkaren som kryssar för om det ska vara inom högkostnadsskyddet eller inte.

Vissa mediciner går aldrig att få inom högkostnadsskyddet oavsett hur läkaren kryssar, som prolutex som Olgakliniken ordinerar ..

Behövde också ta i rumpan när jag hade slut på prolutex och fick ta annan tillfälligt innan prolutex kom in.

Fy vad jag avskydde att sticka den tjocka nålen i rumpan dvs i sätesmusken. Jag la mig på mage på golvet så att jag inte skulle ha någonstans att ramla om jag svimmade..

Inte klokt allt man gjort för att bli gravid...

Men nu ligger jag här i v28 och ska försöka somna men det är som en torktumlare i magen. Lillkillen som passar på att vakna lagom till att jag ska sova :D

SÅ konstigt det hr med medicinen. Jag fick också prolutex utskrivet och när jag skule hämta ut sa de att det inte ingick i högkostnad så jag fick betala. Nu har jag precis beställt två nya paket som jag betalade ca 250 kr styck för Dvs de ingår helt plötsligt i högkostnadsskyddet? förstår ingenting haha.

Ja verkligen helt sjukt vad man gjort för att bli gravid. tusentals nålaroch konstiga hormoner allt från behandling till prostatacancer och klimakterimediciner. Så trött på det men snart slipper vi :) hur länge behövde du ta prolutex osv? gör så ont i magen after bara 1 vecka och stora tjocka hårda knölar och kan inte sprida ut dem för har bara fett på ett enda ställe på magen. Läst att man brukar ta tio veckor och förstår helt ärligt inte hur det ska gå till!

LMSM

Mon 6 Oct 10:05

#600

Anonym (Daisy) skrev 2025-10-05 10:45:08 följande:

Vi gjorde vår 4e transfer (nu med ny donator) den 30 sep och plussade på sticka igår på RD 4, äntligen!! Visste redan på RD 3 att det tagit sig då det kändes så oerhört tydligt i kroppen, men det var först idag när jag fick ?gravid? på digitalt som sambon vågade tro på det.

Har haft en tydlig stegring på test mellan idag och igår så än så länge känns det positivt, hoppas nu bara den stannar kvar? Min 10:e graviditet så hoppas det blir 10:e gången gillt!

Grattis!!! :) vi är så nära i tiden! bara ngn vecka mellan oss :) så roligt!

Wow 10 graviditeter ! Har alla avslutats? Så otroligt kämpigt :(

LMSM

Tue 7 Oct 16:18

#602

Anonym (Daisy) skrev 2025-10-06 11:54:32 följande:

Tack! Ja 9 naturliga graviditeter tidigare som alla blivit missfall, första plusset nu med äggdonation så det känns hoppfullt att ha gjort något annorlunda denna gången :)

Å okej då förstår jag. S tufft att det behöva gå igenom det! Håller tummarna nu :D

LMSM

Wed 15 Oct 10:23

#611

Björkenli skrev 2025-10-08 18:32:46 följande:

LMSM

Alltså jag fick också ont och stora blåmärken i början men lyckades hitta ett sätt att ta dem med tiden så att det inte blev så.

Såg gröt helt blåslagen ut i början men sen såg man to inget på magen.

Jag hade väldigt tunna och små nålar till prolutex.
Hittade inte de som man skulle använda så köpte receptfria på apoteket som var extremt mycket mindre..

Det gjorde att jag fick använda 4 såna små sprutor på morgonen och 4 på kvällen...

Jag injicerade väldigt långsamt också och liksom riktade om nålen lite för att det skulle sprida ut sig..

Samma med med blodproppsförrbyggande sprutan..

Så även om du har större nål än de små jag hade så jag det nog göra skillnad om du inte låter allt läkemedel gå in på exakt samma plats utan böjer nålen lite åt lika håll när den är inne liksom.

Funkade för mig iaf

Va skönt att du lyckades hitta ett sätt att ta dem på för att det skulle vara lättare. Jag klämpar fortfarande men känner mig lite smått bedövad där jag tagit nu för har blivit sån förhårdnad under huden hehe. De börjar bli kämpigt alltså är alldes för trött för att hålla på nu känner mig typ utbränd haha

LMSM

Wed 15 Oct 10:28

#612

WaterAnimal skrev 2025-10-13 21:02:21 följande:

Hej,

Jag vill gärna joina tråden och vill börja med att berätta om vår resa. Kanske kan det hjälpa någon att känna sig mindre ensam. Jag har i alla fall funnit tröst i andras resor 😊 Nedan är såklart en oerhörd förenkling...

Jag och sambon började försöka när vi båda var 32 och hade varit ihop lite över ett halvår (yep! Vi väntade inte). Men insåg snart att vi behövde hjälp pga. ingen egen cykel). Vi fick hjälp av RMC i Malmö. Efter två cyklar med letrozol, drog en karusell av undersökningar igång, blandat med;

RMC

IVF kort protokoll - avbrutet, bara en mogen follicel)

IVF långtprotokoll 4 ägg, ingen återföring

IVF långtprotokoll 6 ägg, ett dag 6 embryo (långsam) till frysen. Återföring. Gravid. Missfall (missed abortion) vecka 5.

IVF långtprotokoll. 10 ägg. Inget till återföring

---

Nordic IVF

IVF långtprotokoll. 9 ägg. Återföring dag 2 embryo. Inget till frys

I juni fick vi rådet att vår bästa chans att få barn är genom äggdonation. Min äggkvalité är inte bra, trots att jag inte ens fyllt 35. Så mycket sorg. Jag skulle kunna starta en hel tråd om bara det. Men det var också en liten, liten lättnad. Jag insåg hur sjukt jobbig IVF processen är och hur långt ner man hamnar var gång hoppet byggs upp för att sen raseras.

I morgon är det dags. Vi ska få ett embryo tillbaka (Nordic IVF Malmö). Tror vi. 8 ägg blev befruktade i torsdags... Men de har inte berättat hur befruktningen gick, så jag bara hoppas att det gått bra. Känns taskigt att de inte ringt, men men. Det är egentligen bara antalet 5dagar embryos som räknas så, jag har hållt mig lugn 😅

Tänk på oss i morgon ❤️ Jag hoppas SÅ på något till frysen... Jag litar inte på att det kommer gå på direkten.

Någon mer som har transfer snart? Då ska jag tänka på dig!

Hej,

starkt av dig att kämpa!

Jag blev gravid på min första återförda blastocyst från donation, det kan gå! Man är så knäckt av alla sina egna misslyckade försök att det känns omöjligt men det kan verkligen gå! Tänker på dig hoppas att allt du fick en fin blastocyst återförd!

LMSM

Wed 29 Oct 14:50

#628

Anonym (Daisy) skrev 2025-10-23 16:41:59 följande:

Mitt hcg har inte stigit som det ska och har idag börjat blöda klarrött med mensvärk och ont i ländryggen. Kliniken har sagt att jag kan sluta med medicinen om det fortsätter blöda. man trodde ju att det skulle bli annorlunda med donerade ägg men detta missfallet har varit precis som alla andra gånger, att det slutar utvecklas runt vecka 6-7 . Känns fruktansvärt bittert men samtidigt självklart, varför skulle det funka denna gången liksom? Får se om vi orkar köra en omgång till, även om det känns meningslöst i nuläget.

Å nej !! Så ledsen att höra detta . Kan inte föreställa mig hur oroligt tungt det måste vara efter allt du gått igenom att det blir så här igen efter donation. Var dina ägg testade? tänker på er och skickas massa styrka!

LMSM

Wed 29 Oct 14:56

#629

Anonym (Daisy) skrev 2025-10-29 09:40:37 följande:

Grattis!!

Glada nyheter här också! Var på VUL idag i v 6+6 och var i chock när vi fick se ett tickande hjärta och en graviditet som såg normal ut, mätte till vecka 6+5. Var så säker på att det avstannat. Är såklart jätteglad men kan inte riktigt ta in det och vågar inte lita på det efter både långsam hcg-ökning och blödning i förra veckan.

ÅÅÅ GUD!! Jag önskar att jag skrollat längre ner i tråden direkt så himla glad för din skull vilken lättnad!!!

Kan inte föreställa mig ångesten du haft tills idag. Jag får panik varje gång jah känner smärta i magen. Imorgon ska vi på tidigt ultraljud och hoppas innerligt att jahg också får se ett hjärta då men trots att jag mår jäkligt dåligt kan jag inte hjälpa att vara väldigt orolig.

LMSM

Wed 29 Oct 14:57

#630

WaterAnimal skrev 2025-10-29 07:11:31 följande:

Det är högt och lågt och oroligt samtidigt i denna tråden, som det ju såklart blir ❤️

Men just nu kan jag bidra med lite glädje. Igår morse testade vi (testdag) och jag grät av ångest innan vi vågade titta på testet. Det kunde verkligen gå åt vilket håll som helst. Sen grät jag lite till eftersom att det faktiskt var positivt.
Så underbart. Det första hindret, eller den första 'bossen' av denna banan är i alla fall avklarat.
Nu hoppas vi att de stannar. Förra gången (eget ägg) fick vi bara glädjas i 6 dagar innan jag började blöda och det blev lpnga dagar på kvinnoakuten och i kö till olika grejer.

Men, som ett mantra jag hört. "Idag är jag gravid" ❤️

stort grattis!!! :D

LMSM

Thu 30 Oct 09:55

#633

Jag har precis varit på vårat första tidiga ultraljud och fick se ett perfekt tickande hjärta. Var så nervös att jag började gråta innan men nu har vi fått försäkrat att den mest kritiska tiden är över och jag ska försöka njuta varje sekund.
Enligt ivf datum är jag i vecka 7+6 och enligt storlek på embryot V 8+2 :D

LMSM

Sun 2 Nov 20:50

#638

WaterAnimal skrev 2025-11-01 08:06:33 följande:

Trigger warning på jobbiga tankar - men behöver få ut dem ❤️

5+2
Ångesten är verkligen en killer. Inte konstant men den kommer i vågor hela dagarna. Tänkt om det blir missfall igen. Analyserar symptom. Sen vänder jag på steken och peppar mig själv - det är ett jätte bra ägg! Det finns ingen anledning att det ska blir som förra året.. och sedan tillbaka till - men tänk om det inte går vägen.
Jag är rädd för hur otroligt ledsen jag blir. Jag tog mig knappt ur soffan på två veckor. Bara grät.

Och vägen tillbaka är lång, även om vi denna gång har i frysen, så skulle det ju dröja månader till vi kan köra igång igen. Och den kanske inte tar och då får man göra det igen.

Jag vill så innerligt att vi ska kunna berätta för folk till jul och att det kommer en liten till sommaren. Vägen har redan varit så lång.

Jag försöker peppa mig själv. Har sagt att på tisdag ska jag fira! Då har jag kommit längre än med förra plusset. Sen är nästa hållpunkt ultraljud 14/11 (7+1)
Men jag funderar på att be om blodprov. Fast jag VILL ju inte ha mer ångest över att vänta på de resultaten. Två veckor till UL är ju inte länge.

Usch.
Jag gör mitt bästa jag kan inte göra mer ❤️ Det är ett jätte bra embryo. Det är inte samma situation som förra året.

Jag vet precis hur det är. Jag har inte ens varit med om missfall någon gång för har aldrig lyckats bli gravid förut men har hört så otroligt många berätta i de här trådarna som jag följt i flera år och vet hur skört det är. så fort magen gör ont som mensvärk får jag sån ångest och blir så rädd att jag inte kan hantera det men det har visat sig vara hjärnspöken varje gång. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag förstår så väl. tror hela den här resan gör så man är så medveten om allt om ett annat sätt. Dock så har vi ju nu starka ägg tillbaka och det är inte allts samma situation som tidigare. Jag tror det enda vi kan göra är att försöka slå bort tankarna så mkt det går. jag tog två blodprov för att se att hcg steg . vet inte om det skulle lätta din oro eller kanske göra det värre? Så svårt att veta.

LMSM

Sun 2 Nov 20:51

#639

Always choklad skrev 2025-10-30 16:05:25 följande:

Grattis!
Ser att det är nån som tryckt ogilla tryckte tummen upp nu så är det övervägt 🙂

Härligt och se den lilla räkan!

Tack!!

LMSM

Mon 1 Dec 15:02

#657

Björkenli skrev 2025-11-30 09:00:25 följande:

Har inte varit här på en månad ungefär ser jag men har det att det kommit in en hel del positiva besked i tråden!! Från bla Daisy att det tog sig ändå och att graviditeten fortskrider! Och lsms var det några fler som fått positiva besked som jag missade??

Uppdatering från mig. Tyvärr har det varit full fokus på renovering här sista månaden istället för liksom mental förberedelse på vad som komma skall! Trodde jag bara skulle göra mindre ändringar i radhuset jag köpte för att bo nära mina föräldrar när barnet kommer. Men det jag trodde var litet krävde tydligen väldigt mycket kolla upp och koordinera osv osv!

Så har varit som ett heltidsjobb. Och parallellt har jag försökt sälja min bostad. Trots att jag har väldigt lågt pris (minus flera hundra tusen på en liten lägenhet på bara några år sen jag köpte), har jag ont fått den såld. Fin du bud som skulle innebära nästan en miljon back och den ekonomin har jag verkligen inte att jag har råd med det..

Så landade i att jag måste pausa försäljningen och kunna veta säkert var jag ska ni med barnet nu när det är lite tid kvar!!

La ut annons på att hyra ut mitt nya radhus. Så trist- hade känts så bra och tryggt att flytta in nära mina föräldrar.
Gamla lägenheten måste jag lägga ut till försäljning tidigt i vår så kan inte hyra ut den, med visningar osv.
Tillslut har jag nu hittat några som vill hyra radhuset- så jag slipper oroa mig för dubbla utgifter iaf...

Men trist att renovera och se hur fint det blir och sen går andra flytta in! Snopet!
Har haft enooooorm ekonomisk stress också eftersom renoveringen blev sjukt mycket dyrare än min budget tillät...

Nu kommer barnet snart och jag kommer inte ha någon buffert alls. Så jäkla dumt och onödigt. Känner mig redan som en dålig förälder som inte kan fokusera på det som vet mest trygghet för barnet- dvs att ha en viss ekonomisk buffert!!!

När jag väl kan flytta in i radhuset funderar jag på att skaffa en inneboende då... skulle göra enorm skillnad ekonomiskt...

Ja så det har varit lite svårt att gå in mentalt i "snart kommer barnet" bubblan- eftersom hjärnan varit så upptagen med att oroa sig över det enda och det andra.

Men nu till det viktiga- Uppdatering om graviditeten/ barnet!!

Är i v 35+6 nu och BF är 28e december.
Hade beviljat snitt som precis planerats in 24e december.

Men så började det komma fostervatten nu i veckan....!!!

Jag har varit inlagd för observation i helgen, på förlossningen.

Jag har normala mängder kvar runt barnet men de kan konstatera att det läcker ut.

Det betyder att de kommer skjuta fram snittet till när jag är i 37+0!!! Då räknas barnet som fullgången.

Helt mentalt oförberedd på att det bara blir om ca 1v!!!

Köpte en barnvagn på blocket på vägen hem from sjukhuset igår!!

Inte förberett något innan . Men fick barnkläder och så från en kompis igår så tror jag har det viktigaste my.

Känns spännande och overkligt att det bara är ca 1v kvar!!!

Men ojoj vad mycket kvar att få klart i radhuset! Jag måste få klart renoveringen för att kunna hyra ut. Och kan jag inte hyra ut så är det verkligen kris. Så måste bara få klart det.
Snickaren ska vara där i veckan så har beställt golvlister och allt möjligt och hoppas att jag inte glömt något så att allt kan bli klart!!

Idag blir det till att planera vad som är kvar som Katy mååååste göra innan barnet kommer!

Jag undrar också som någon skrev, hur ni gjort ang berätta för familjen?

Jag har ju nämligen inte berättat om ÄD för familjen och har enormt dåligt samvete gentemot min mamma.
Men min situation är lite speciell för vi hade ingen kontakt alls i ca 8 år och innan dess var den aldrig bra. Lite kort har min pappa genom åren betett dig väldigt illa mot mig och mamma såg mellan fingrarna som bäst men ibland värre. Så jag har aldrig känt någon trygghet i relationen. Sen hände något då jag insåg att jag inte kan ha kontakt med dom, att det tog så himla mycket mer m det gav. Det gav ingenting annat än dåligt mående.
Men nu har vi kontakt och mer tät kontakt sen bara 1 år.
Men berättade inte för kände att jag måste få vara glad över graviditeten, och kände att de lila gärna hade kunnat reagera hur som helst- typ säga massa negativa saker om ÄD och bara fått mig att må dåligt....

Men det känns inte rätt för mig heller att barnet kommer snart och mamma kommer tro att det är ett genetiskt barnbarn.... Jag vet inte...!l
(Pappa tried jag verkligen inte bryr sig. Han reagerade inte alls när jag berättade om kön osv).

Så kanske är det svårt att be om råd hur man ska berätta- allas relationer är ju unika så ingens situation går ju att direkt applicera på en annans.

Det positiva med det tidigare snittet är också att barnet får en bättre födelsedag!@

Låter banalt men jag har varit så nojig också att barnet ska få födelsedag runt jul. Nu blir det väl troligen typ 8e december eller så istället!! Mycket bättre!

Barnet mår bra för övrigt!!
Allt ser normalt ut förutom att fostervatten börjat sippra ut!!!

Sovit dåligt sen dess för vaknar till direkt när kroppen tolkar det som att man kissar på sig!@
Småläcker hela tiden.

Men huvudsaken att barnet mår bra!!!

Björkenli skrev 2025-11-30 09:00:25 följande:

Har inte varit här på en månad ungefär ser jag men har det att det kommit in en hel del positiva besked i tråden!! Från bla Daisy att det tog sig ändå och att graviditeten fortskrider! Och lsms var det några fler som fått positiva besked som jag missade??

Uppdatering från mig. Tyvärr har det varit full fokus på renovering här sista månaden istället för liksom mental förberedelse på vad som komma skall! Trodde jag bara skulle göra mindre ändringar i radhuset jag köpte för att bo nära mina föräldrar när barnet kommer. Men det jag trodde var litet krävde tydligen väldigt mycket kolla upp och koordinera osv osv!

Så har varit som ett heltidsjobb. Och parallellt har jag försökt sälja min bostad. Trots att jag har väldigt lågt pris (minus flera hundra tusen på en liten lägenhet på bara några år sen jag köpte), har jag ont fått den såld. Fin du bud som skulle innebära nästan en miljon back och den ekonomin har jag verkligen inte att jag har råd med det..

Så landade i att jag måste pausa försäljningen och kunna veta säkert var jag ska ni med barnet nu när det är lite tid kvar!!

La ut annons på att hyra ut mitt nya radhus. Så trist- hade känts så bra och tryggt att flytta in nära mina föräldrar.
Gamla lägenheten måste jag lägga ut till försäljning tidigt i vår så kan inte hyra ut den, med visningar osv.
Tillslut har jag nu hittat några som vill hyra radhuset- så jag slipper oroa mig för dubbla utgifter iaf...

Men trist att renovera och se hur fint det blir och sen går andra flytta in! Snopet!
Har haft enooooorm ekonomisk stress också eftersom renoveringen blev sjukt mycket dyrare än min budget tillät...

Nu kommer barnet snart och jag kommer inte ha någon buffert alls. Så jäkla dumt och onödigt. Känner mig redan som en dålig förälder som inte kan fokusera på det som vet mest trygghet för barnet- dvs att ha en viss ekonomisk buffert!!!

När jag väl kan flytta in i radhuset funderar jag på att skaffa en inneboende då... skulle göra enorm skillnad ekonomiskt...

Ja så det har varit lite svårt att gå in mentalt i "snart kommer barnet" bubblan- eftersom hjärnan varit så upptagen med att oroa sig över det enda och det andra.

Men nu till det viktiga- Uppdatering om graviditeten/ barnet!!

Är i v 35+6 nu och BF är 28e december.
Hade beviljat snitt som precis planerats in 24e december.

Men så började det komma fostervatten nu i veckan....!!!

Jag har varit inlagd för observation i helgen, på förlossningen.

Jag har normala mängder kvar runt barnet men de kan konstatera att det läcker ut.

Det betyder att de kommer skjuta fram snittet till när jag är i 37+0!!! Då räknas barnet som fullgången.

Helt mentalt oförberedd på att det bara blir om ca 1v!!!

Köpte en barnvagn på blocket på vägen hem from sjukhuset igår!!

Inte förberett något innan . Men fick barnkläder och så från en kompis igår så tror jag har det viktigaste my.

Känns spännande och overkligt att det bara är ca 1v kvar!!!

Men ojoj vad mycket kvar att få klart i radhuset! Jag måste få klart renoveringen för att kunna hyra ut. Och kan jag inte hyra ut så är det verkligen kris. Så måste bara få klart det.
Snickaren ska vara där i veckan så har beställt golvlister och allt möjligt och hoppas att jag inte glömt något så att allt kan bli klart!!

Idag blir det till att planera vad som är kvar som Katy mååååste göra innan barnet kommer!

Jag undrar också som någon skrev, hur ni gjort ang berätta för familjen?

Jag har ju nämligen inte berättat om ÄD för familjen och har enormt dåligt samvete gentemot min mamma.
Men min situation är lite speciell för vi hade ingen kontakt alls i ca 8 år och innan dess var den aldrig bra. Lite kort har min pappa genom åren betett dig väldigt illa mot mig och mamma såg mellan fingrarna som bäst men ibland värre. Så jag har aldrig känt någon trygghet i relationen. Sen hände något då jag insåg att jag inte kan ha kontakt med dom, att det tog så himla mycket mer m det gav. Det gav ingenting annat än dåligt mående.
Men nu har vi kontakt och mer tät kontakt sen bara 1 år.
Men berättade inte för kände att jag måste få vara glad över graviditeten, och kände att de lila gärna hade kunnat reagera hur som helst- typ säga massa negativa saker om ÄD och bara fått mig att må dåligt....

Men det känns inte rätt för mig heller att barnet kommer snart och mamma kommer tro att det är ett genetiskt barnbarn.... Jag vet inte...!l
(Pappa tried jag verkligen inte bryr sig. Han reagerade inte alls när jag berättade om kön osv).

Så kanske är det svårt att be om råd hur man ska berätta- allas relationer är ju unika så ingens situation går ju att direkt applicera på en annans.

Det positiva med det tidigare snittet är också att barnet får en bättre födelsedag!@

Låter banalt men jag har varit så nojig också att barnet ska få födelsedag runt jul. Nu blir det väl troligen typ 8e december eller så istället!! Mycket bättre!

Barnet mår bra för övrigt!!
Allt ser normalt ut förutom att fostervatten börjat sippra ut!!!

Sovit dåligt sen dess för vaknar till direkt när kroppen tolkar det som att man kissar på sig!@
Småläcker hela tiden.

Men huvudsaken att barnet mår bra!!!

Din resa slutar verkligen inte vara tuff. Så Mycket att tänka på som det är och så allt detta på det men det kommer att lösa sig ! Radhuset kommer bli uthyrt när dey är färdigt och tillslut kommer du få lägenheten såld och kunna flytta in i ditt nyrenoverade radhus. försök att andas och ta hand om dig också..

oxh wow 1 vecka förstår villen chock men helt otroligt så spännande och det kommer bli så himla bra!

jah har precis haft KUB och fick toppen score så nu funderar vi på om det är värt att göra nipt trots allt. Gjorde du det? Jag är så ängslig och har redan varit på två privata ultraljud innan det första som erbjuds (KUB)

LMSM

Mon 1 Dec 15:10

#658

Så glad att läsa över att allt verkar gå bra för er alla.

jag är i vecka 13 nu och mår mkt bättre sedan v 11 ca.
vecka 7-10 var rena helvetwt ocu var sängbunden i princip hela tiden hehe. Sen började jag må lite bättre i vecka 11 och sen dess mår jag bara hanterbart illa eller om det går för lång tid mellan måltider och soyr någon gång ibland. magen är kaos undrar om det är alla hormoner har tagit vaginala och injektioner med progesteron tills nu. Slutade med injektioner 12+6 och hoppas magen ska kännas bättre snart.
ska inte klaga ändå har börjat träna igen sedan två beckor tillbaka och det känns så skönt att orka det igen.

har haft två tidiga privata ultraljud för att minska ångesten och oron gud har haft katatroftankar om att hjärtat slutat slå hela tiden senaste två veckorna. Nu har vi precia haft kub och allt ser helt perfekt ut. Tänker att jag borde kunna lugna mig nu men känns fortfarande inte som att jag kan andas ut.

angående stt berätta vet jag inte det känns oerhört tungt för mig fortfarande. Jag skäms över mig själv och känner mig dålig som inte kunde själv vet inte vrf jag känner så och hatar att jag gör det. mina och min partners föräldrar vet och min mormor men ingen annan och jag tror vi vill fortsätta ha det så. Egentligen känns det inte viktigt att berätta för ngn annan men jag har en tyngd över mig för att jag inte gjort det också. Vet inte hur vi ska göra men vi vill inte gärna berätta för vänner och resterande familj främst på hans sida. För barnet kommer vi att berätta från början genom sagor osv. Där känns det viktigt och mina känslor helt oviktiga

LMSM

Tue 2 Dec 13:19

#664

Björkenli skrev 2025-12-02 00:53:59 följande:

@lmsm

Gud det är verkligen så orättvist hur olika man drabbas vid en graviditeten. .. Stackars dig som mådde så illa så länge!! Himla skönt att det äntligen är bättre!

Och jobbigt med oron :/
Själv har jag känt tvärtom tror jag- att det typ är "superägg" man får av äggdonatorerna och därför att inget kan gå fel med dom. Vet att det inte är så enkelt men har varit himla skönt ändå att känna så.
Har nog inget tips för att minska oron:/
Mer än kanske att bara fokusera på sånt man kan påverka. Så mycket i detta är ju helt utanför vad vi kan påverka.

Nipt är ju ifs en sån sak vi kan göra om vi vill.. och i så fall påverka... Men i övrigt så återstår bara att försöka hoppar på det bästa.

Med det sagt så gjorde inte jag nipt. Hade inte bestämt bestämt mig innan kub men fick lägsta möjliga risken där, 1 på 20 000... Och då kändes valet rättn enkelt för mig.

Jag har också hört om en situation där någon gjort abort pga besked om att testet inte var normalt... abort i v18.. och så var fostret helt normalt visade det sig efter aborten. Det glömmer jag aldrig för jag tyckte det var såååå fruktansvärt... Så det påverkade mig också.

Även om testerna är något säkra, så kunde jag inte låta bli att tänka på hur hemskt det vore om jag gjorde abort och sen får man reda på att det ändå var normalt...

Så det i kombination med lägsta risken på kub gjorde att jag avstod från att testa.

Ja men jag tror ändå att jag kom ganska lindrigt undan jämfört med andra som jag förstått mått skit till v 16 eller tom hela graviditeten. Visst mår jag fortfarande lite. Sådär och slut vissa dagar och mår illa från och till varje dag men det går att hantera nu det är liksom inte konstant.

å du har nog rätt ska försöka tänka så men är så ånglsig efter allt. ja fick också toppbetyg på kub så man kanske borde andas ut om skippa NIPT. Vi får se. Vi testade ju dessutom embryona innan.

Äggdonation 2023/2024

INNEHÅLL