Varför kommer ni inte i tid?

Jag kommer i regel väldigt exakt. Avskyr att vara ute i för god tid. Att vara ute i god tid tycker jag absolut är slöseri med tiden, det finns ingen som helst anledning till det. Är fascinerad över människor som vill sitta på jobbet 45 minuter innan de börjar, helt galet i min värld. 

Om jag inte är i tid så har det hänt en olycka.
 
Om den som har kallat möte på jobbet själv inte är på plats på 5 minuter så går jag. Privat är jag givetvis mer flexibel men man ska inte komma mer än 15 min sent utan att höra av sig, då blir jag sur.

Passar jobbmöten på minuten även om jag är i transit genom en internationell flygplats med jetlag, så folk som inte tycker de kan klara det när de sitter på sin rumpa hemma är väl bara rätt slöa.

Med 10-12 personer i rummet där flera kostar 1500 kr ex.moms/h eller mer så blir det fort pengar av det. Dyraste konsulten jag har haft i möte kostade 12 000 kr/h- men det var år 1999.

Sen har vi en gammal vän i gänget som är kroniskt försenad och henne säger vi alltid en timme tidigare tid till. Glömmer vi det så kommer hon först till efterrätten på middagen...

Jag tycker att det är jättesvårt att bedöma tid. Ibland är jag lite sen, andra gånger är jag tidig. Stör mig inte på andra när de är sena, så länge det rör sig om 5-10 minuter. Det är helt ok. Mer än en kvart, då vill jag att de hör av sig.

Det verkar ha blivit en förändring i samhället de senaste åren, och det är inte bara unga människor som är sena. Har hållit i anställningsintervjuer med folk som är 30+ som också kommer försent, händer nästan dagligen. 

Ursäkta, men det där blir ju lite kul.
Man kan planera och ha en fest klar exakt på minuten, men komma i tid till en träff med en kompis går inte?

"Hemmafester" tycker jag att det är ok att komma ca 5 min innan och 5 min efter utsatt tid. Förtidigt så kan värdparet ha fullt upp med att fixa det sista och dröjer folk för länge så spricker värdparets planering för att gäster inte kan planera och ev mat kan bli dålig.

Om jag säger att en fest börjar 19 så är det absolut tidigaste tiden. Jag räknar med att folk anländer senare än så. 5 minuter är ingenting, man kan komma vid klockan 20.00 eller midnatt för min del. 

Om jag bjuder in till middag och säger  "kom vid 19" betyder det inte att maten står på bordet då. Det finns alltid luft för fördrinkar, eventuella förseningar, etc.

Min pappa är en sån som alltid är sen!! Alltid!! Den enda gången han var i tid var till mitt bröllop!

Säger han att han kommer kl 14 så kan han dyka upp kl 16. Ibland ringer han men oftast inte. Och blir jag irriterad på honom för att han är sen så säger han "men du kunde ha ringt" . Jag brukar svara att det handlar om sunt förnuft och respekt att höra av sig när man vet att man är sen. Det går inte in!

Vi bor en bit ifrån honom, det tar en timme att köra till oss. Det sista året har det varit samma sak, varje gång. Vi bestämmer en tid. Han dyker inte upp. Tio minuter efter utsatt tid ringer han glad som en spillevink "jag är på väg. Jag blev lite sen, kör hemifrån nu". 

En gång bjöd mina föräldrar in på middag. Tiden de satte var "mellan kl 16 och 17. Vi hade en hel del att göra så vi bestämde oss att vi skulle komma närmare kl 17. Det var inget vi tänkte att vi behövde meddela de hade ju sagt mellan 16-17. 

Strax innan vi ska åka klämmer min dotter sitt finger och det är illa. Jag sitter med henne i badrummet. Klockan är då 16.15. Pappa ringer. Jag avvisar samtalet för jag behöver ta hand om mitt barn. Han ringer igen och igen och igen. och igen. Jag fokuserade på att ta hand om skadan och torka tårarna. När jag svarar då är han skitförbannad och vrålar "var är ni, maten blir kall".
Kan ju säga att jag hade god lust att INTE komma alls. 

Nej, jag har inget över för människor som inte kan respektera en överenskommelse. 
Vet jag att jag blir sen då hör jag av mig. 

Att komma extra tidigt om det går tycker jag låter perfekt.

Kommer man 45 minuter före alla andra så går man 45 minuter före också. Förutsätter att man har flextid.

Börjar man extra tidigt hinner man jobba ostört innan telefonterrorn börjar.

Sen kanske man vill sitta i lugn och ro och fika och läsa tidningen, men då slösar man med arbetsgivarens tid. Och det var mer förr, nu kollar folk nyheterna på mobilen i stället.

Som svar på din sista fråga - JA!

Tyvärr är jag gift med en sådan "tidsoptimist". Jag insåg inte hur illa det var förrän efter bröllopet. Som han kom för sent till. 

Jag förefaller nästan helt sakna känsla för tid. Jag är inte dum i huvudet, jag kan räkna. Men allt som kan gå fel från det att jag vaknar tills det att jag är framme dit jag ska gör mig helt utmattad att bara tänka på.

Jag gör allting i sista minuten och det GÅR inte att få det gjort i god tid, det är som att jag helt saknar driv inombords. När jag väl MÅSTE springa hemifrån har jag aldrig koll på mina nycklar, mobil, plånbok. Det gör att jag ofta lämnar dörren olåst och ibland vet jag knappt om jag fått på mig kläder under jackan.

På jobbet (som jag alltid är sen till, eller kommer en minut innan start) gör jag nästan ingenting förrän det är riktigt nära en deadline, då kan jag jobba oerhört snabbt och effektivt för att bli klar - men i sista minuten.

Det värsta jag vet är folk som kommer för tidigt hem till mig. Om jag har bjudit hem någon till 18 så får de INTE komma innan det, jag får panik. Självklart är jag inte klar då! 

Jag vet inte vad man gör med såna som mig, jag känner mig som ett hopplöst fall. Har verkligen försökt ändra mig, men det har alltid varit såhär och alla försök till bättre struktur har fallit inom några veckor. Mina vänner är vana och varnade och är som tur är förlåtande i detta.