Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?
Jag upplever inte otrohet så stigmatiserat, det har ändå blivit så vanligt. Däremot bryter man ju ofta upp efteråt, och det är för att man inte vet vem man är tillsammans med längre, man får en annan bild av denne och kanske till och med känner äckel i längden - det tar slut, helt naturligt.
Öppet förhållande är ju ömsesidigt där båda har en syn på sex som helt fristående från resten av relationen, man är helt enkelt två människor med samma syn på saken och därför är det inte ett problem.
Så skulle frun vara otrogen skulle jag säkert inte vara dömande, som du säger är livet långt, men inte hade jag stannat. Det skulle för mig signalera att hon inte hade den integritet och respekt för vårat förhållande jag hela tiden trott, och förmodligen hade jag som sagt bara känt äckel.
De flesta är i behov av en trygghet att komma hem till, man vet vart man har varandra, ett element som i slut saknas om det ska spontanknullas med okända personer när andan faller in
Jag är verkligen inte en konservativ moralist, det är bara inte min kopp te, visst är sex viktigt och underbart, men behovet att knulla runt försvann kring mina 20
Med detta vill jag säga att otrohet är mer skadligt i ett relativt nytt förhållande när man ännu inte är så säkra i förhållandet medan otrohet i ett långt förhållande är något man ofta kan hantera.
De som har levt i ett långt förhållande vet att förälskelser kommer och går men att det man byggt upp under lång tid kommer att väga tyngre än en tillfällig attraktion.
Kanske är man också något förberedd på att det kan vara dags att börja på nytt.
Så summa summarum otrohet tidigt i ett förhållande är mer destruktivt än i det långa förhållandet.