Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?

Många dömande personer här (både kvinnor och män) har aldrig varit med om riktigt stark attraktion utanför äktenskapet. Så stark att många inte kan stå emot. Nu kommer det säkert inlägg ylandes "-det har jag visst". Ni kan bespara er, vi fattar. Otrohetsaffärer ser väldigt olika ut.

Vissa av de som aldrig varit otrogna har aldrig känt riktigt stark attraktion. Det är inte alla eller inga här. 

Många dömande personer här (både kvinnor och män) har aldrig varit med om riktigt stark attraktion utanför äktenskapet. Så stark att många inte kan stå emot. Nu kommer det säkert inlägg ylandes "-det har jag visst". Ni kan bespara er, vi fattar. Otrohetsaffärer ser väldigt olika ut.

Alla samhällen har saker som anses vara ok och andra som inte anses vara ok, vissa av de saker som inte anses vara ok har man lagstiftat mot för att förmå folk att låta bli att bete sig så, andra har man inte lagstiftat mot men anses ändå vara oacceptabelt av majoriteten. Det existerar INGET samhälle på jorden där alla är fria att bete sig hur de vill mot andra.

Vad gäller otrohet så är det något som inte är acceptera i något samhälle på planeten eftersom det baseras på svek, lögner och manipulation och ska inte blandas ihop med tex öppna relationer. Olika samhällen har olika syn på sexualitet men INGET samhälle är ok med att svika, ljuga och manipulera andra människor.

Så att prata om stigmatisering är ju lite missvisande, för då är ju precis allt som inte innebär att var och en får bete sig precis hur de vill mot andra "stigmatisering"

Och när vi ändå är inne på psykologi så finns det ett annat intressant begrepp som heter "kognitiv dissonans" 

En individ som är otrogen mot sin partner kan känna skuld och ånger över sitt beteende men bortförklara detta för sig själv genom att ändra sina attityder kring otrohet. Vid ett val mellan två lika goda eller dåliga alternativ kommer man att försöka övertyga sig om att det man valde var bättre än det andra alternativet, eller det som man håller på att bestämma sig för trots allt är bättre. I daglig mun - "att försöka övertyga sig själv"

sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Jag håller helt med dig. Man bör ta det hemma först och diskutera det istället för att smyga bakom ryggen. MEN även öppna relationer är otroligt känsliga ämnen att lyfta så jag tror många helt enkelt inte vågar ta den diskussionen utav rädsla att såra och bli dumförklarad.

Samtidigt som att kunna prata öppet och avdramatiserat kring sex i relationen borde vara en självklarhet, vi ska leva länge ihop, kommer det vara möjligtvis vara helt exklusiva? om tveksamt- vilka regler ska man ha? Fullt rimligt att prata om tycker jag.

Har en kollega som var nära på att vara otrogen med en annan kollega från ett annat kontor. Jag snackade med honom och undrade vad F-A-N han håller på med. Han bröt nästan ihop. Berättade att han och frun sover i separata sovrum. Ingen fysisk kontakt på flera år och han mår skit av detta men kan inte lämna pga av barnen och allt de har byggt upp. Detta är ett vanligt problem och jag tror inte att problemet försvinner genom att vi stoppar huvudet i sanden och haglar hat över människor som längtar efter närhet. alltför inte svart på vitt. Verkligheten är betydligt mer komplicerad.

MEN även öppna relationer är otroligt känsliga ämnen att lyfta så jag tror många helt enkelt inte vågar ta den diskussionen utav rädsla att såra och bli dumförklarad.

Samtidigt som att kunna prata öppet och avdramatiserat kring sex i relationen borde vara en självklarhet, vi ska leva länge ihop, kommer det vara möjligtvis vara helt exklusiva? om tveksamt- vilka regler ska man ha? Fullt rimligt att prata om tycker jag.

Har en kollega som var nära på att vara otrogen med en annan kollega från ett annat kontor. Jag snackade med honom och undrade vad F-A-N han håller på med. Han bröt nästan ihop. Berättade att han och frun sover i separata sovrum. Ingen fysisk kontakt på flera år och han mår skit av detta men kan inte lämna pga av barnen och allt de har byggt upp. Detta är ett vanligt problem och jag tror inte att problemet försvinner genom att vi stoppar huvudet i sanden och haglar hat över människor som längtar efter närhet. alltför inte svart på vitt. Verkligheten är betydligt mer komplicerad.

.. men efter 10-20 fina år med sin partner så är ju sexet inte längre lika vilt och passionerat som första tiden. Och så blir det ju naturligtvis efter lång tid tillsamman.

Jag är emot otrohet rakt av. Men jag kan ändå förstå att många människor längtar efter att få uppleva den där eldiga åtrån som man vet att man aldrig kommer uppleva igen med sin partner (Eftersom man känner varandra så väl och mystiken är utbytt mot trygghet). 

Det är väl det som är det huvudsakliga problemet. inte personen utan en längtan att få återuppleva glöd och pirr i magen.

Absolut. Livet är fullt av avvägningar.

Men hon ställer den jobbiga frågan -ska jag nu aldrig mer få uppleva det där pirret och hettan att kyssa en annan? 

För många människor är det ingen deal. Man kanske inte är så passionerad som person. Man gillar trygghet, sina hobbys, sitt hem och trädgård och lunka på i livet. Man brukar som regelbundet inte få energi från kickar. Sex är ok men det är mer en lite småtrevligt grej än något sprakande.

Så har vi den andra delen, jag inkluderad, som vill ha lite spänning, testa nya saker, alltid är på väg mot nya mål, som vill känna sig upprymd, där passion är relationens grundläggande sten och där många känslor får fullt spel. För oss är frågan artikeln jobbig. För den tar upp något som ger bränsle i vårt liv.

Och nej, jag kommer aldrig vara otrogen. Men oavsett hur fantastisk och snygg min man är så kommer jag inte kunna uppleva den där attraktionen med honom som vi hade första åren. Hans kyss ger mig värme men det får mig inte att känna som jag åker berg-och-dalbana längre. Och därför har vi börjat prata kring relationen, sex och hur vi ska kunna utmana oss där. Kanske öppnar vi förhållandet och testar? Kanske hittar vi andra saker. Men för de relationer där man stänger dörren helt för diskussion och vad man vill ha i sitt liv- där är risken större att otrohet uppstår. Speciellt efter en lång relation där man kommer till vägvalet och funderar -vad vill jag och vad får jag ut av mitt liv? . Man måste våga prata med varandra och revidera sin relation.

Jag tror många fall av otrohet lätt hade kunnat undvikas om man bara hade pratat och lyssnat in varandra utan att döma ut eller stopp huvudet i sanden.

Men varför denna ilska?  Vad blir du så upprörd över ? Är det så farligt att prata om otrohet? Du kan väl inte tro att om vi bara inte pratar om det så finns det inte?

Troligen fungerar det tvärt om. Ju mer man pratar om det och försöker förklara mekanismerna bakom desto mindre blir problemen.  Jag tror att vi måste inse att vi människor styrs av mer än den egna viljan. Vi måste också inse att otrohet väldigt sällan har med partnern att göra. De som är otrogna är ju inte det för att skada sin partner och familj.   

Ser i tråden att det talas om val. javisst men i de flesta fall är alkohol inblandat eller så har de drabbats av en häftig förälskelse. Då sätts liksom det sunda förnuftet ur spel.  Ja, jag förstår att de som drabbas blir upprörda, känner sig svikna mm, Men det förhindrar knappast någon från att vara otrogen. då har det ju redan hänt.  Jag tror att ju mer vi pratar med varandra om vad vi känner kring det här desto mindre blir problemen.

Fast det går ju också att förlåta och komma över. Jag tror faktiskt inte att man kan räkna med, att två människor som är hyfsat unga när de gifter sig och hyfsat attraktiva för det motsatta könet, ska kunna leva i ett långt äktenskap, utan att minst en av dom är otrogen vid minst något eller några tillfällen. Men det måste inte innebära jordens undergång. Häftigt uppblossande åtrå till någon annan går över; är äktenskapet stabilt annars så är det ändå den relationen som förbliver. Att lämna och gifta om sig är ett värre svek.

A recent (2022) study from Germany sought to provide answers. The researchers used a nationally representative sample of over 12,000 German adults, followed for up to 12 years (between 2008 and 2020) to examine the relationship dynamics around infidelity. The researchers documented over 1,000 infidelity events in their sample.
[...]
Fourth, with few exceptions, relationship recovery post-infidelity is difficult. "Neither victims nor perpetrators seemed to bounce back to their initial levels of relationship well-being. However, a more consistent socialization pattern emerged with respect to personal well-being: Both victims and perpetrators experienced a gradual increase in life satisfaction and self-esteem in the years following the event."

In other words, individuals may recover more easily from infidelity than do relationships. Sometimes, the real victim of infidelity is not any of the individuals involved, but the union between them.

Fifth, the authors used their data to test competing theories of post-infidelity behavior. On one hand, the "investment model" predicts that high-commitment partners will be more likely to forgive their partners, as they are more willing to invest in relationship maintenance. On the other, expectancy violation theory argues that highly committed individuals will be less likely to forget and forgive, because their disappointment at their partner's violation would be stronger than that of less committed individuals.

The authors' data provide support for the latter. They note: "Consistent with the expectancy violation theory, higher (vs. lower) levels of commitment were associated with worse adjustment (for both partners)... following infidelity."

www.psychologytoday.com/ca/blog/insight-therapy/202212/why-women-may-not-always-feel-so-bad-about-cheating