Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?
Om det är så svårt att hålla sej till en, varför är man då så dum att man väljer en monogam relation?
Är det det som är att vara realist?
Om det är så svårt att hålla sej till en, varför är man då så dum att man väljer en monogam relation?
Är det det som är att vara realist?
Många dömande personer här (både kvinnor och män) har aldrig varit med om riktigt stark attraktion utanför äktenskapet. Så stark att många inte kan stå emot. Nu kommer det säkert inlägg ylandes "-det har jag visst". Ni kan bespara er, vi fattar. Otrohetsaffärer ser väldigt olika ut.
Många dömande personer här (både kvinnor och män) har aldrig varit med om riktigt stark attraktion utanför äktenskapet. Så stark att många inte kan stå emot. Nu kommer det säkert inlägg ylandes "-det har jag visst". Ni kan bespara er, vi fattar. Otrohetsaffärer ser väldigt olika ut.
.. men efter 10-20 fina år med sin partner så är ju sexet inte längre lika vilt och passionerat som första tiden. Och så blir det ju naturligtvis efter lång tid tillsamman.
Jag är emot otrohet rakt av. Men jag kan ändå förstå att många människor längtar efter att få uppleva den där eldiga åtrån som man vet att man aldrig kommer uppleva igen med sin partner (Eftersom man känner varandra så väl och mystiken är utbytt mot trygghet).
Det är väl det som är det huvudsakliga problemet. inte personen utan en längtan att få återuppleva glöd och pirr i magen.
Absolut. Livet är fullt av avvägningar.
Men hon ställer den jobbiga frågan -ska jag nu aldrig mer få uppleva det där pirret och hettan att kyssa en annan?
För många människor är det ingen deal. Man kanske inte är så passionerad som person. Man gillar trygghet, sina hobbys, sitt hem och trädgård och lunka på i livet. Man brukar som regelbundet inte få energi från kickar. Sex är ok men det är mer en lite småtrevligt grej än något sprakande.
Så har vi den andra delen, jag inkluderad, som vill ha lite spänning, testa nya saker, alltid är på väg mot nya mål, som vill känna sig upprymd, där passion är relationens grundläggande sten och där många känslor får fullt spel. För oss är frågan artikeln jobbig. För den tar upp något som ger bränsle i vårt liv.
Och nej, jag kommer aldrig vara otrogen. Men oavsett hur fantastisk och snygg min man är så kommer jag inte kunna uppleva den där attraktionen med honom som vi hade första åren. Hans kyss ger mig värme men det får mig inte att känna som jag åker berg-och-dalbana längre. Och därför har vi börjat prata kring relationen, sex och hur vi ska kunna utmana oss där. Kanske öppnar vi förhållandet och testar? Kanske hittar vi andra saker. Men för de relationer där man stänger dörren helt för diskussion och vad man vill ha i sitt liv- där är risken större att otrohet uppstår. Speciellt efter en lång relation där man kommer till vägvalet och funderar -vad vill jag och vad får jag ut av mitt liv? . Man måste våga prata med varandra och revidera sin relation.
Jag tror många fall av otrohet lätt hade kunnat undvikas om man bara hade pratat och lyssnat in varandra utan att döma ut eller stopp huvudet i sanden.
In other words, individuals may recover more easily from infidelity than do relationships. Sometimes, the real victim of infidelity is not any of the individuals involved, but the union between them.
Fifth, the authors used their data to test competing theories of post-infidelity behavior. On one hand, the "investment model" predicts that high-commitment partners will be more likely to forgive their partners, as they are more willing to invest in relationship maintenance. On the other, expectancy violation theory argues that highly committed individuals will be less likely to forget and forgive, because their disappointment at their partner's violation would be stronger than that of less committed individuals.
The authors' data provide support for the latter. They note: "Consistent with the expectancy violation theory, higher (vs. lower) levels of commitment were associated with worse adjustment (for both partners)... following infidelity."