Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?

Jag tror att bara en bråkdel av alla par går på parterapi och de som söker egen terapi för att sluta bete sig som rövhål är nog väldigt väldigt få.

De dumpar inte varandra, den ene dumpar den andra för att den personen betett sig illa. 

Alla som är otrogna har inte familj, och jag tror inte att ens en brådel av de som har familj går i parterapi och än färre säker egen terapi.

Familjen borde ju den som var otrogen tänkt på innan den valde att vara otrogen, dumpningen är ju i så fall en direkt konsekvens av det och då ligger ju ansvaret för det till 100% på den som var otrogen.

Håller med

Och du verkar inte riktigt förstå att terapi är terapi, inte magi. Och terapi kommer liksom inte omvandla en skithög till en ängel genom att terapeuten viftar med fingrar och säger abrakadabra.

Det är inte alls säkert att båda går i terapi med samma syfte i tankarna. Går du i terapi i syfte att bara få din partner att lugna sig och inte dra så du kan fortsätta knulla runt när allt lugnat sig så kommer ju inte det hjälpa ett dugg för då är ju du inte där för att du vill förändras, du är bara där för att slippa ta konsekvenserna av dina handlingar.

Många lyckas säkert men hur många lyckas inte? Till vilket pris lyckade man och tycker man fortfarande det var värt det senare?

Och även om man kanske till slut lyckas, hur lång tid har inte ungarna då fått lida av att leva i en trasig relation innan man till slut 10 år senare lyckades? Hut påverkas ungarna av att historien repeteras med jämna mellanrum om personen fortsätter vara otrogen och varför ska man öht ta den risken?

Att tro att man bara måste försöka rädda relationen till varje pris efter en otrohet  ÄR ju att stoppa huvudet i sanden.

Det är ju barnen man tänker på när man väljer att avsluta en trasig relation med en egoistisk och falsk partner. Du får det att låta som att det bara är människor som är otrogna och de somn väljer att förlåta en otrogen partner är de enda som tänker på sina barns bästa. Vad får dig att tro det?

Trasiga familjer med ständiga dramer är inte heller till gagn för barnen.

Detta eviga tjat om att det går ju, det går ju.... det går att gå till Bareclona med men varför ska man gå när man kan ta flyget istället? Varför ska man slösa bort sitt liv på en skithög när det finns bättre människor? Varför ska man utsätta sig för risken att bli blåst igen när man inte behöver det?.... bara för att det går?

Du tar upp två unga människor som exempel... är man ung utan barn som binder en samman så finns ju ingen som helst anledning att slösa bort tid på en falsk person bara för att de minsann går.

Märkligt att du utgår ifrån att alla är otrogna förr eller senare när statistiken talar emot det, statistiskt sett är 30-40% otrogna resten är INTE det, dvs 60-70% verkar kunna leva ut sina liv utan ett bete som som as mot sin partner.

Ja man vet vad man får.... och i det ingår ju oxå svek, lögner och manipulation.

Hen kanske:

är bra med barnen MEN är ju oxå en fena på att svika och ljuga
tjänar bra MEN MEN är ju oxå en fena på att svika och ljuga
händig MEN är ju oxå en fena på att svika och ljuga
snygg MEN är ju oxå en fena på att svika och ljuga
står ut med svärmor MEN är ju oxå en fena på att svika och ljuga
osv, osv, MEN är fortfarande en fena på att svika och ljuga

Vad vet du om en kommande partner? Du kan inte vet om det personen oxå är en svika och lögnare, du vet inte heller något om hur det kommer bli med övriga saker.... sant.... MEN det är ju 50/50.... den du redan har VET du ju redan med 100% säkerhet är en svikare och en lögnare. Det är mer en fråga om kommer personen kunna skärpa sig i framtiden eller ej.

Japp som allt annat i livet gäller det att välja... därför är det ju himla dumt att att få det att framstå som att stanna kvar med en otrogen skithög är det enda valet eller "rätt" val. 

Ja och hur harmonisk är en familj där man springer runt och sviker, ljuger och manipulerar varandra? Vad finns det för garantier på att en familj någonsin kommer bli harmonisk efter ett svek? Varför utsätta barnen för något sådant när man kan bilda en ny harmonisk familj med någon annan?Ja, så varför springer man då runt och gör sitt bästa för att sabba sin familj genom att vara otrogen? Är det att ta ansvar?

"Bla innebär det att när vi får problem"....låter ju jättefint...  eller så kan man låta bli att SKAPA problem och sen förvänta sig att andra ska städa upp skiten man själv skapat. Nej otrohet dyker inte bara upp av en slump sådär som att man bara råkar halka och vips råkar man bara hamna naken i en säng med någon annan... men hoppsan.., otrohet är ALLTID med fullt medvetet val och dyker absolut inte upp av sig självt.

Det gäller att vara vuxen situationen... hur vuxet är det att springa runt och sabba sin familj genom att vara otrogen? Hur vuxet är det att själv bete sig som en idiot men kräva att ens partner ska agera vuxet när det kommer fram? Går det att öht ha en vuxen relation med en person som är så omogen? Kan man öht prata om en vuxen relation när det bara är den ene som förväntas agera vuxet?

Det du pratar om här är ett ENSIDIG vuxet beteende och ENSIDIGA krav på mognad. För enligt dig verkar det vara helt ok att ha sönder sin familj genom att vara otrogen, det är bara sånt som händer, mänskligt... men den man bedrar får tydligen inte alls vara mänsklig utan måste agera jätte jätte megavuxet... du lägger mao allt ansvar på den som blev bedragen och inget ansvar alls på den som hade sönder relationen och ja det är inget annat än ren BS.

Men nu diskuterar jag inte om otroheten var rätt eller fel utan om det är rätt att lägga allt ansvar på den man bedrar och inget ansvar på den som faktiskt orsakat krisen, eller hur?

Eller är "jag pratar faktiskt inte om det är rätt eller fel att vara otrogen" ditt sätt att kringgå motargument?

Intressant att du skriver NÄR man kommer för att få hjälp som om det skulle vara enda alternativet... men man behöver ju inte söka hjälp öht, det går ju precis lika bra att dumpa en otrogen partner och skaffa sig en ny och bättre partner, då den där NÄR borde bytas ut mot ett OM:

Jo jag har fattat att du tycker att man ska vara kvar till varje pris och verkar göra ditt bästa för att låtsas som att det är det enda alternativet som finns, men det finns ju lite mer att fundera över än om det går eller inte går och vilken hjälp det finns att få... ska man öht fortsätta leva med en lögnare, till vilket pris och är det värt det är ju betydligt viktigare frågor är om det går eller ej... alla vet ju redan att det säkert går bara man är villig att betala vilket pris som helst.

Jo det handlar absolut om ensidighet när du..

1) BARA snackar om att det går men ignorerar allt annat

2) Lägger ALLT ansvar för vuxet beteende på den bedragne men inget på den otrogne.

Det är nog främst den som varit otrogen som behöver egen terapi vare sig man fortsätter vara ihop eller ej, för det är ju faktisk det effektivaste sättet att bli sluta bete sig som en skithög och bli en bättre människa, märkligt att det inte var med på din lista på "moget beteende"?

Men det måste du väl förstå att man inte behöver gå i terapi om man hellre väljer att dumpa sin otrogna partner och skaffa sig en ny?

Vi befinner oss just nu här på FL och inte i en terapisession, och här på FL, i denna tråd har det inte fastlagts att gå i terapi är det enda alternativet oavsett hur mycket just DU försöker låtsas om det.Sådär som den otrogne tog hjälp för att låta bli att svika sin partner och sina barn? Men just ja det gjorde ju inte personen... så varför ska man öht fortsätta ha en relation med en sån omogen person?Japp, det kan vara bra oavsett om man vill fortsätta vara tillsammans eller ej. 
Det är heller inte vuxet att vara kvar i en trasig relation med en falsk och respektlös människa och dessutom utsätta sina barn för det, det är snarare väldigt destruktivt.

Det är snarare du som behöver jobba på ditt ensidiga synsätt om att familjer måste räddas till varje pris kosta vad det vill.

Jag har inte sagt att dumpa alltid är den bästa lösningen, jag har varit tydlig med att JAG tycker det och varför, till skillnad från dig som med alla medel vill hävda att vara kvar är det enda alternativet som alltid är den bästa.

Jag ser inte ner på folk som väljer att vara kvar i trasiga relationer, det är upp till var och en, jag påpekar däremot vilka risker det finns med det och att det inte alltid är den bästa lösningen som du så desperat försöker göra gällande.

Då måste jag påminna dig om att din lite smått maniska inställning till att man måste vara kvar i en relation med en falks och respektlös människa  till vilket pris som helst varken är vanlig eller frisk, ett moget och rationellt förhållningssätt till problem är att väga för och nackdelar mot varandra och SEN avgöra vilket man anser är bäst... ditt extremt ensidiga synsätt där det bara finns ett alternativ som ska hållas till varje pris är varken rationellt eller friskt.

Och om vi ändå ska analysera varandra så skulle jag gissa att det är en produkt av barndomstrauma av att ha blivit dumpad av sin pappa (eller ingen pappa ville kännas vid en) som Tyra Myra aka Kvinna50+ berättat om tidigare... det skulle ju förklara den något hysteriska aversionen mot splittrade familjer där man tydligen är beredd att se mellan fingrarna för vad som helst bara man fortsätter tillsammans.

Men det är som sagt bara en gissning... men det skulle nog inte skada med lite terapi för att komma till botten med det,