Jag blir gaslightad

Åh nej nej. Vi har gått i över 6 månader. Han gör samma sak där borta. Och då står ord mot ord. Han har till och med hittat på en hel persona som han är därborta men som är ingenting av den person han egentligen är. Vi har bråkat om det i dödagar, att han inte är ärlig och bara slösar vår tid hos rådgivningen 

Målet är att få det att sluta och kunna vara kvar i äktenskapet, men jag känner att det har börjat gå så långt. Han använder det inte bara för att täcka Upp för vita lögner som det var förut, utan han använder det tydligt för att få mig att framstå som galen eller för att jag ska känna mig helt sjukt i huvudet. Var väl inte okej innan heller, men nu är det något helt annat. Fast vi har sökt hjälp utifrån så har det eskalerat 

 

Jag vet inte. Jag vill inte lämna äktenskapet, samtidigt som jag känner att han omöjligt kan ha någon ens uns av välvilja mot mig när han gör såhär. Han har vid flera tillfällen erkänt att han gör det, men nästa gång jag nämner att han erkänt det så har det AAAALDRIG hänt

Vi har vuxit upp tillsammans, blivit vuxna tillsammans, har tre barn varav en är under 1 år. Det är inte en kort romans eller en relation på 2-3 år. Det är över 16 år (vi träffades vid 18) av tid, engagemang, kärlek, bråk, förlåtelse, förälskelse, svek, löften, sorger vi tagit oss igen, förlorade familjemedlemmar, ett helt kontsktnät av vänner med barn som är bästa vänner med vårt barn. Det är hus, ett hem, en partner, kompis, älskare, man.  Det är hela min värld.

och det har inte alltid varit så. 

Jag vet inte varför det började, eller ens när. Jag har dragit mig mer och mer undan pga hans beteende och ju mer jag drar mig tillbaka, desto mer eskalerar det. 

Han ljuger om saker, säger att saker han sagt eller gjort aldrig har hänt. Att jag inbillar mig saker, måste ha drömt eller att någon annan måste ha gjort det. Han ljuger om saker som är viktiga, men också saker som helt saknar betydelse. Ibland har han erkänt att han gör vissa saker för att jävlas, men sen när jag konfronterar honom me det (kan ha gått 10 min) så har han aldrig sagt det säger han. Så här är det dagligen nu sedan 5-6 månader tillbaka. kanske sporadiskt innan också, men absolut inte såhär. 

Jag önskar jag visste. Enligt Google är det mest en härskarteknik som narcissistiska personer använder sig av för att skapa förvirring, man ska sluta lite på sig själv helt enkelt. 

Jag har inte gjort en lista, den skulle bli så övervägande negativ just nu att ingen (inte ens jag själv) skulle kunna förstå varför jag stannade. Kanske är det vetskapen om att han inte alltid varit sådär. Visst har han gjort jävligt många misstag genom åren men många har han kunnat stå för, bebis ursäkt för, så även jag. Men det här. Jag vet inte vad det är eller vad det kommer ifrån. 

Han skulle kunna ljuga om att han inte tagit sista kakan när han står med kakan i handen, på den nivån är det. Och hos familjerådgivaren är han som sagt en helt annan person. Gör sig märkvärdigare än vad han är, gsslightar även där borta, försöker ifrågasätta terapeuten och vara smartare och klokare. 

Bett om ursäkt för ska det stå, inte bebis 

Det är okej. Jag skrev inte för att få förståelse i Just den frågan heller.