Bröstreduktion, erfarenhet?

Jag undrar också. När jag googlat på det så ser inte resultaten speciellt vackra ut och mycket dyrare än implantat.
har redan rätt mycket problem med axlarna och nacken och detta, men resten av ryggen och under bröst mår bra.

Jag gjorde en bröstförminskning för 6 år sen. Mina var stora ända från när jag fick bröst, hade ca. 75G i bh-storlek, kom ner i 75F ibland när jag var väldigt smal. Trivdes aldrig med stora bröst och gjorde till sist en förminskning privat (man kan få förminskning via landstinget om man uppfyller vissa kriterier men mina var precis under gränsen i storlek så jag fick avslag).
Privat när jag gjorde det kostade det runt 45 000, men det är ju några år sen och priser varierar nog en del mellan kliniker. 

Jag är jättenöjd, fick ca. 75C efter reduktionen. Har ankarärr, liksom runt nedre delen av bröstets rundning + från mitten upp till bröstvårtan. Ärren syns om man kollar, men de är smala och har bleknat en del. Man skulle tejpa ärren de första månaderna efter operation för att de skulle bli smalare. Jag tejpade några månader men tröttnade sen. Ärren är inget som stör mig. Jag trivs mycket bättre i små bröst, så jag ångrar mig inte alls. Hade nog gjort om operationen om jag plötsligt fick stora bröst igen. Så om man vantrivs i stora bröst rekommenderar jag att köra på med en förminskning, jag ångrar att jag inte gjorde min tidigare. 

De blev även mycket fastare/ mindre hängiga eftersom förminskningen även blir ett lyft och brösten väger ju mycket mindre än innan.
Jag personligen skulle absolut inte vilja ha implantat, eftersom det måste hållas efter/göras om till slut + att även implantat väger och tillslut tynger ner brösten igen om det är hänget man vill ha bort. 

Tack för svar. Vill absolut inte ha implantat, vill ha det lätt för ryggen då jag redan har genetiska ryggproblem som kommer ge mig värk lättare längre fram i livet så lättare bröst kommer vara en bra sak för mig.

Din historia låter bra, om än lite att jag jag själv nog också är på gränsen för att få det betalt då av regionen. Vet du om de bara går på storlek eller även om man har andra problem? 

Jag ansökta via vårdcentralen, som skickade en remiss till rätt avdelning på sjukhuset. Läkaren på vårdcentralen skrev i remissen vilka problem jag hade. Sen när jag blev kallad till sjukhuset mätte en sjuksköterska där storleken på brösten (de skulle vara minst 800 ml/bröst) och ställde mer frågor + kollade längd och vikt (bmi fick inte vara för högt).

Jag fick ju avslag pga av att de var något mindre än 800 ml (mina var 700/bröst), trots att jag hade problem med ryggen som jag berättade om och hade gått på sjukgymnastik för. Men det ska ju väga in om man har medicinska problem som ryggvärk (det är ju den biten man söker vård för) så det ska man nog absolut ta upp och understryka. Om man även har genetiska problem som påverkar ryggen är det absolut relevant att ta upp, det borde de väga in i bedömningen. 

Det skadar ju inte att ansöka, det är nog enda sättet att veta om man uppfyller kriterierna. Sen om man får avslag kan man överväga om man kan/vill betala för att göra det privat. Men det är mycket pengar så det är ju absolut värt att ansöka via landstinget först. Jag tror även att det kan vara olika i olika regioner hur stränga/snåla de är med att bevilja operation. Om du googlar bröstreduktion och ditt landsting får du nog fram mer om kriterierna de utgår från, det ska ju egentligen vara samma i hela landet men sjukvården i Sverige är ju i praktiken inte likvärdig mellan regionerna. 

ligger på gränsen med bmi:et men brösten är ju en stor del av övervikten. undrar vad jag hade vägt utan dom, då hade nog bmi:et sett bra ut.
tänk att kunna köpa bh i vanlig affär. Tänk att kunna springa utan massa skupande.

känner att det kanske är en operation man skulle gjort som yngre och att det är svårare och läka efter 40?

Jag har faktiskt hört att man kan få snyggare ärr om man är lite äldre! Men vet inte varför.

Jag var 26 när jag gjorde den, men jag tror inte att det spelar någon roll om man är i 20, 30, 40 eller 50 osv. om man är hyfsat frisk. En del sjukdomar, tex. diabetes kan ju försvåra läkning efter operationer, men det har ju med hälsan i övrigt inte ålder att göra. Om man röker ska man helst sluta inför operation, men såna direktiv är nog lika inför alla operationer. 

Själva ingreppet räknas vad jag förstår som en ganska enkel operation, jag hade operation på morgonen under narkos, låg och vilade en stund efteråt, fick fika och fick sen åka hem på eftermiddagen (man skulle ha sällskap av en anhörig hem). Hade ett nummer jag kunde ringa om det uppstod någon komplikation/jag mådde dåligt dagarna efter men använde det aldrig. Jag var försiktig när jag rörde mig de första ca. 2 veckorna och undvek att lyfta tungt. Om man har ett tungt jobb blir man sjukskriven en-två veckor. Hade ett återbesök där läkaren kollade hur det läkt efter ca. 2 veckor, sen var det klart. 

Jag tyckte att det var fantastiskt efter operationen att kunna köpa bh i ?vanliga? butiker, som inte kostar 500 kr/bh. Kände mig mycket lättare och fick bättre hållning. Slipper träna ryggen för att kunna gå upprätt, helt underbart.
Jag tyckte även att det blev lättare med andra kläder, fick ungefär samma storlek i bystmåttet som midja och höfter efter operationen, innan var bystmåttet 3 storlekar större så alla tröjor var som säckar över resten av kroppen. Folk trodde att jag hade gått ner mycket i vikt, eftersom jag plötsligt kunde ha kläder som passade. 

Jag förstod inte fullt ut hur obekvämt det hade varit med de stora och tunga brösten förrän jag fick ?normalsmå? bröst. Så jag hade nog gjort operationen även vid 40 eller 50, läkaren tar ju en anames och bedömer riskerna utifrån ens förutsättningarna innan en operation. 

Jag gjorde en förminskning när jag var 31, inte ångrat mig en sekund.
Betalade konsultationen ur egen ficka men sen när det stod klart att jag uppfyllde landstingets krav (regionerna numera) så fick jag operationen betald.
Man ska ha en viss volym och det ska även gå att ta bort en viss volym. Man får inte ha BMI över en viss gräns.
Hatade det faktum att jag behövde 44-46 för att kunna knäppa en blus när resten av kroppen var normal size.
Alla trodde att jag hade gått ner massor i vikt just pga jag kunde använda kläder som passade min kropp bättre. Fick tusen gånger bättre hållning också.

Med kläder på ser du inte att någon har opererat sig. Naken? Självklart. Men det är inget jag lider av och min man fick bara gilla läget, det var inte han som släpade runt på 1,2kg extra tyngd. 

Ja, jag med. Så många kläder som jag inte kan ha för att de sitter supertight (eller med porrvarning) över bysten men bra annars. Är så less. Har fått ha flera sportBH på vid träning, och ibland fått dra på en tight sporttop över BH för att kunna ha klänningar utan att det sett för sexualiserat ut. Nu med graviditet och ännu större bröst har jag också fått problem med svamp under dem. Plus att ryggen börjat haverera.

Hur gjorde du för att få en konsultation?

Det låter jättejobbigt. Svamp hade jag aldrig men ptos (begrepp inom medicin som betyder "häng") kan också vara ett kriterie. Så ta upp det.
Jag tog helt enkelt reda på vilka som utförde operationer inom landstinget där jag bor. Dels var det ett par sjukhus inom landstinget men man upphandlade också privata kliniker som utförare.
Jag bokade tid hos en av dem eftersom jag tänkte att där borde kompetensen att bedöma finnas och precis så var det.
Jag hade väntat i många år på att våga ta steget och hade inte lust att visa upp mig för random hyrläkare på min vårdcentral.

Så det var väl den risk jag tog, hade kirurgen som jag träffade på konsultationen sagt nej så hade det varit 600kr i sjön. Men nu fick jag ju ok och operationstid inom 3 mån.