Jag hade känt mig undanskuffad och det hade känts för jävligt så klart, men samtidigt hade jag försökt påminna mig själv att det här är bonosdotterns dag, och ur hennes perspektiv är det hennes mamma och pappa som är familjen, oavsett om de inte längre är tillsammans som par/makar. De sitter ju inte vid bordet som man och fru, utan som mamma och pappa till bruden.
Jag hade inga problem med de jag satt vid bordet med. De var trevliga. Men det kändes lite olustigt när de frågade mig hur det kändes att sitta där, när min partner sen 16 år tillbaka satt med sitt ex vid honmörsbordet. De sa att det hade känts konstigt för dom. Det var nog mest deras kommentar som fick mig att må dåligt. Jag kände mig ratad på nåt sätt. Man kan faktiskt ordna så att honnörsbordet är för fler än bara brudparet och deras föräldrar. Man kan ha med syskon etc.