Hej FL, Jag lever i en relation sedan 8 år tillbaka och jag mår stundtals inte bra i den. Våran relation är minst sagt en berg och dalbana och har varit så det senaste åren. Vi har perioder av lycka och attraktion till varandra, å andra sidan en relation som består av respektlöshet, drama och elaka pikar/kommentarer.Pikarna/kommentarerna kan se ut som följande från min sambo -Åsikter om min kroppsfigur -Åsikter om hur jag klipper håret -Åsikter om hur jag spenderar min lediga tid -Åsikter om vad jag äter/dricker -Åsikter om hur jag spenderar mina egna pengar När jag konfronterar min sambos kommentarer så är det ofta försvarsställning, invalidering eller offerkoftan som kryper fram. Exempelvis. Jag säger att jag blir upprörd/ledsen av att höra dig kommentera vad jag äter. Detta bemöts ofta av: -Va inte så känslig -Det säger jag bara för att jag är missnöjd med vår relation -Jag försöker bara hjälpa dig att gå ner i vikt Utöver ovan känner jag mig också kontrollerad. Bland annat har det hänt några gånger att min sambo snokar i min telefon, vill ha koll på var jag ska när jag går ut, när jag kommer hem från jobbet, vilka saker/kläder jag ska slänga etc. Vi har en allmänt dålig kommunikation med varandra. Jag känner att jag tassar på tårna och är obekväm med att ta upp känsliga frågor med min sambo. Det slutar ofta med att vi blir osams. Tar jag exempelvis upp att jag mår dåligt i relationen så slutat diskussionen ofta med att vi pratar om min sambo och hur dåligt min sambo mår. Jag får helt enkelt sällan prata klart om mina känslor och behov. För ett år sedan va även min sambo otrogen mot mig. Men jag förlät det. Varför behandlar man en människa på det här sättet? Kan min sambo ens vara nöjd i relationen? Varför har jag så svårt att lämna en så uppenbart dålig relation?
