Känner mig som världens sämsta mamma

Det ÄR normalt. Därmed inte sagt att det kan vara superjävla jobbigt och hemskt. 

Försök få avlastning. Lämna iväg den stora till släkt ett par timmar så mannen kan ta bebis och du sova. Skit i amningen. Ge ersättning. Eller om mor/farföräldrar kan bo hos er under helgen. 

Hej 
Hur förlossningen blev och att amningen inte fungerar optimalt har inget med hur bra mamma du är. 
Jag tycker du låter helt fantastisk, som kämpar för att ge ditt barn det bästa.
Och  när amningen fungerar, är den fantastisk men låt oss vara ärliga, den fungerar inte för alla.
Och det din bebis behöver är mat  men  även en fungerande mamma som mår bra. Kör dig inte själv i botten bara för amningens skull.
Om det kanske betyder att du behöver lägga ner amningen och köra ersättning så är det så.
Jag känner många som gjorde det och deras barn mådde absoluuuut inte sämre och framförallt orkade de själva vara föräldrar...

Jag skickar jättemycket kärlek till dig

Du ska vara mamma hela livet, och de kommande ca 20 åren är alla mycket, mycket viktigare än hur du födde och om du ammade. Det är saker med noll betydelse för barnet i det långa loppet! 

Om du vill, strunta i amningen! Vi har rent vatten och bra ersättning, så bebisen kommer att växa lika bra på ersättning - om inte bättre tom eftersom ni inte behöver kämpa. All den tiden du kämpar med amning kan du istället lägga på att gosa med din bebis, vara hud mot hud, sjunga sånger, titta i ögonen - bara bonda och må bra! Och du - går ni över till ersättning så kan pappan också ta nätter och du få sova lite mer ;) 

Och sist men inte minst - var snäll mot dig själv. Du är trött och känslosam just nu, det är helt förståeligt. Försök acceptera din känslor och släppa taget om dem. 

Du är inte värdelös! Förstår att det kan kännas tungt att förlossningen inte gick som förväntat. Men så är det, det händer många. Det var inget som var ditt fel.

Det är svårare att få igång amningen efter kejsarsnitt så det har inte heller med dig som mamma att göra.

Och du är nyopererad, du ska vila och inte bära barn. Förstår att du känner dig otillräcklig när barnet vill ha dig. Men det får vara så i några veckor så du kan läka och sen bli dig själv igen och vara en fantastisk mamma när du mår bättre.

Vad? Hur tänker du nu? Det handlar absolut inte om hur du är eller funkar som mamma, se det som en nuvarande situation som med tiden avlägsnas och försvinner, allt kommer bli bra och detta kommer endast bli ett minne. Ditt barn lever och mår bra, det är ju huvudsaken?😊😊

Sålänge du ger dina barn närhet, trygghet och kärlek så är du den bästa mamman de kan ha. 

Amning gör dig inte till en bättre mamma. Att du ger ditt barn mat och näring gör dig till en bra mamma, vilket du gör. Att det sedan är i form av nappflaska/koppmatning gör dig inte till en sämre mamma utan du gör det som är bäst för ditt barn utifrån de förutsättningar ni har framför er. 

Försök att tänka på allt du KAN göra och allt du GÖR istället för sådant som inte funkar. Du sitter uppe och vyjssar på nätterna. Du tröstar och ger kärlek. Du finns där. 

Tänk även på att även fast nu är nu så är det endast en kort period. Snart kommer liten vara stor och allt det där jobbiga kommer vara ett minne blott. Första månaderna är kämpiga men de flyger fort förbi. 

Har du pratat med BVC om hur du mår? För det låter som Baby blues och det är viktigt att fånga upp detta innan det blir något allvarligare såsom en förlossningsdepression. 

Till sist; Du är amazing. Du är en supermamma och du är det bästa som finns för dina barn. Glöm inte det.

Känner med dig ts, jag hade samma problem med mitt yngsta barn. När amningen inte funkar är det lätt att känna sig otillräcklig. Men det blir bättre, förmodligen ganska snart dessutom. Så håll ut! Fast håll koll på ditt mående, om du är på väg in i en förlossningsdepression finns det bra och nödvändig hjälp att få via vården. Hoppas allt snart känns lite lättare.

Vilken igenkänning! Jag har varit där du är, kejsarsnitt efter långt värkarbete och sen problem med amningen.  Jag kände mig också helt värdelös, vilket såklart inte stämmer alls men man kan liksom inte tänka klart när man är mitt i det. I efterhand tror jag att jag hade en form av förlossningsdepression, om du fortsätter känna så här tycker jag att du ska prata med BVC om det. 
Kom ihåg att inte allt man tänker är sant! Du har gjort ett jättejobb och hur förlossningen blev säger ingenting om dig som mamma. Och såhär nästan tolv år senare kan jag säga att flaskmatade barn också klarar sig fint! Det kan bli bra på många olika sätt. Stor kram till dig!

Nej du, så är det verkligen inte. Det där "när mamma mår bra så mår barnen bra" är den farligaste floskeln som finns. Den kan ju användas till att rättfärdiga vad som helst. Alkohol och lugnande medel under graviditeten till exempel. Eller att barnet ständigt hittar nya, främmande karlar i mammas säng, när det blir mörkräddt och går in till henne om natten. Eller att mamma dumpar barnet hos pappan, flyttar till sin älskare i Grekland och bara "umgås med" barnet över Facetime. Nä. 

Det är klarlagt att det finns många hälsovinster för barnet i att födas naturligt (nu menar jag via ett normalt förlossningsförlopp såklart, och inte ett patologiskt som drar ut på tiden i ett dygn eller mer) samt av att ammas (både fysiska och psykiska). Det här råder det ingen tvekan om.

Men OM man som TS inte kan föda naturligt eller amma, så ska man vara glad över att man befinner sig i ett riktt land som Sverige, där det går att få barnen att överleva och växa ändå.