Saknar arbetsmoral!

Jag kan känna ibland att jag verkligen inte vill ha ett visst trixigt möte eller en presentation men jag vet att det är knutet till min prestationsångest. När jag ändå gör vad jag åtagit mig så kommer en stark känsla av tillfredställelse, den är värd allt.

Så nej, jag ger inte efter för den känslan att inte alltid vilja. Mest för mig själv, sen för mina medarbetare som förlitar på mig. Det är en klar karriärfördel att alltid dyka upp med rätt positiv inställning och leverera.

När jag gick i gymnasiet gav jag efter för den där känslan och skolkade en del, kändes inte nåt vidare långsiktigt även om det var skönt att slippa just då.

Om jag var du TS så hade jag testat att aldrig hoppa över något, förutom när man är så sjuk att det inte går. Så får du se om det känns bättre att ta bort den där utvägen du ger dig själv.

Jag får nog säga att jag känner för min nuvarande arbetsgivare mer än när jag jobbade i privata sektorn. Arbetet vi gör på jobbet är direkt kopplat till många människors välmående, det ger mig en bra känsla.

Löneökningarna jag får är kopplade till min prestation så jag gynnas även av att ge mitt bästa. Jag hade inte gjort karriären jag gör om jag bara gjorde det minsta som krävdes. Sen att jag verkligen gillar mitt jobb hjälper ju till, jag har sett till att ta mig dit jag ville. Det är oerhört många timmar man spenderar på sitt jobb, då gäller det att man blir stimulerad och glad av det.

Jamen det ligger något i det ja. När man utför mkt mer än man trodde man kunde så ger det iaf mig en känsla av att allt är möjligt. Nåja, nästan allt. Och så flyttar man fram sina gränser hela tiden.

Jag kan prata med mina tonåringar om hur jobbet kommer att styra vilken livsstil dom kommer att ha, det motiverar dom. Frihet och möjlighet att ha ett mer flexibelt jobb är andra parametrar. Dom ser skillnaden på hur deras pappa (som jag är skild från)jobbar med sitt hantverkarjobb och hur mitt flexibla yrkesliv ser ut. Visserligen ser dom mig jobba ibland på kvällar och lite på helger men det är sällan nuförtiden.