Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    När blev det normalt att vara lättkränkt?

    Jag har en dotter på 19 år som är extremt lättkränkt å allas vägnar vilket min son som är något yngre tycker är svinkul och trycker på alla knappar han bara kan för att irritera. Och i mitt tycke är det ett ganska stort hyckleri bakom det hela också. Kansje inte alltid så men definitivt i min dotters fall. Dottern kan ex.vis säga att sonen är rasistisk men kan absolut inte tänka sig att bo i ett sämre område för det är läskigt och vägrar sen specificera vad hon är rädd för. Hon säger sig vara djurvän och rädd om miljön eftersom hon är vegetarian men har inga problem med att hävda att hon behöver den senaste iphonen, kläder från långtbortistan och färgar håret ofta.

    Det här tycker jag är något som även syns på Familjeliv i diverse trådar. Jag är därför nyfiken på när denna lättkränkthet tog fart och vad som triggade den. Verkar mest vara kvinnor som känner sig kränkta också Visst fanns det ett fåtal lättkränkta på min tid också men nu känns det som det exploderat. 

  • Svar på tråden När blev det normalt att vara lättkränkt?
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Blomman) skrev 2023-09-15 23:25:55 följande:
    Tycker lättkränkt är något helt annat än det du beskriver. En person ska kunna vara vegetarian och samtidigt vilja ha senaste iphonen utan att bli trackad. Du och sonen kanske inte ska reta henne hela tiden. Blir negativt för familjedynamiken. Tror du hon blir irriterad för att hon är kvinna?
    Om man vill vara seriöst miljömedveten så ska man inte tjata efter senaste tekniken för runt 15-20 tkr (som man absolut inte pröjsar själv för man vägrar jobba ihop egna pengar) eller beställa en massa skit som ska flygas till Sverige och tycka att man har kompenserat för det för att man är vegetarian. Hon ska även "försvara" folk som inte vill vara ett specifikt kön (jisses) samt trashtalkar gärna typ alla män (för dom är alla våldtäktsmän) samtidigt som hon är totalt beroende av att ha en pojkvän. Och jag har egentligen ingenting emot en suverän debatt/diskussion förutsatt att man kan backa upp den med lite härliga fakta dvs rapporter och liknande men hennes "info" kommer från typ tiktok och innehåller noll fakta och bara en massa känslor vilket är så grymt pinsamt. 

    Jag skrattar åt min sons provokationer för i mitt tycke är dom på så låg nivå så dom blir komiska. Hade jag skrattat åt det dotterns säger om ex.vis män så känner hon sig kränkt och blir superupprörd.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (ööö) skrev 2023-09-16 06:32:22 följande:

    Tack och lov är ju inte alla ungdomar sådär. 

    Jag arbetar på gymnasiet och jag tycker ökningen av antalet föräldrar som hör av sig och är "kränkta" å sina barns vägnar för minsta småsak, har ökat.

    En kollega sa nyligen "det är inte så konstigt, det är 90-talisterna som är föräldrar nu och när de växte upp, gick allt bara på räls, så de tror att de ska kunna tjata sig till vad som helst, åt sina barn". 
    Jag vet inte om det stämmer, men tänkvärt. 

    Samhället förändras för varje generation. Synen på vad som är rättigheter och skyldigheter har helt klart förändrats. 


    Är det betygen som sätts som föräldrarna känner sig kränkta över eller vad blir dom kränkta av?

    Är själv långt ifrån nöjd med hur skolan utvecklats framför allt i dom lägre årskurserna. Har sett både dålig svenska och syftningsfel i uppgifter som skickats hem av lärare, nya betygssystemet, betygsinflationen mm (men det är en annan tråd). Men det gör så klart inte att jag känner mig kränkt utan det hänger ihop med politiska val som tidigare gjorts.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Travel) skrev 2023-09-16 08:20:23 följande:
    Just politiker är bra på att kränka varann. Ibland känns det som att det är det enda de ägnar sig åt. De är väl värda sina höga löner.
    Politiker har väl alltid under alla tider varit bra att slänga käft med varandra under debatter. Är bl a därför dom är där dom är. Men du har en poäng. Det är mer "Vad är det du står här och säger?" sen några år tillbaka. Kan det vara dom som bidragit till lättkränktheten?
  • Anonym (Mamma)
    Auditanne skrev 2023-09-19 03:34:23 följande:

    Fast vem avgör egentligen när gränsen för lättkränkt är nådd?

    Tycker det är betydligt mer arrogant att klaga på de som blir kränkta än de som faktiskt kränker och beter sig respektlöst.


    Problemet är väl att man skriker kränkt hela tiden så förlorar det helt sitt värde. 
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Blomman) skrev 2023-09-19 17:05:03 följande:
    Är det bättre att hon "skriker" mobbning eller trakasserier? Det verkar ju vara det ni sysslar med. Det är inte hon som beter sig illa i den situationen.
    Jag tror inte du vet vad mobbning och trakasserier är. Min dotter har dessutom inga problem att hävda att alla män är idioter och potentiella våldtäktsmän. Min son skriker dock inte att han känner sig kränkt i dom fallen...
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Hoppla) skrev 2023-09-20 12:52:42 följande:

    Jag brukar tänka att om man är lättkränkt så är man osäker. Anledningen till osäkerheten kan bero på mycket, men är ju helt klart den som reagera och blir kränkt som har triggats att bearbeta 🙂


    Ja, det stämmer verkligen i dotterns fall för allt hon säger kommer fram här hemma. Aldrig att hon skulle säga sin åsikt på samma sätt bland andra. Visst, det är självklart att man är öppnare i sitt trygga hem men själv hade jag inga problem att diskutera saker trots att inte alla i rummet höll med mig även när jag var yngre och jag kände mig så klart aldrig kränkt pga oliktänkande.
  • Anonym (Mamma)
    fjanten skrev 2023-09-20 08:48:48 följande:

    Litegrann har det ju med er föräldrar att göra också. Börjar ett av mina barn gapa om att det är ORÄTTVIIIIIST att brorsan minsann fick den snyggaste gaffeln (ja, sant exempel) till middagen, då förklarar jag vad som faktiskt är orättvist: att det finns personer som inte får äta någon middag idag, att det finns personer som inte kommer ha någon säng att sova i ikväll o.s.v. Så det är faktiskt inte det minsta orättvist att behöva turas om att använda "snygg-gaffeln", att det definitivt INTE är något att bli upprörd ("kränkt") över, och att man faktiskt kan försöka känna lite tacksamhet för det man faktiskt har istället för att snegla på grannen. Är du med på hur jag tänker? Hur har era diskussioner gått med barnen under åren? Det ligger faktiskt en del på er föräldrar också.

    Sedan det här med fakta och källkritik. Även där har föräldrar ett ansvar. Vad är en pålitlig källa? Varför? Varför inte? Var har tiktok-profilen fått sin information ifrån, är det pålitligt? Varför? Varför inte? Även sådant får man kontinuerligt samtala med sina barn om under åren. Inte bara strunta i den saken och sedan skratta åt tonåringen som tror att tiktok-profilens information är sann. Intressera dig! Kolla på de tiktokklipp hon tittar på, så kan du sedan visa henne hur man faktagranskar påståendena.

    Att hon vill vara vegetarian och sedan ha konsumtionshets är väl knappast ovanligt. Att hon läst på och fått en övertygelse om att vegetarianism är rätt för henne - toppen för henne. Då kanske du istället kan fokusera på samtal om konsumtion och hållbar konumtion härnäst. 

    Ta lite ansvar istället för att bara skratta åt henne. Vad lär hon sig av det..?


    Det är inga småbarn utan unga vuxna med egna åsikter och intryck vi pratar om här. Jag själv är väldigt långt från hur mina föräldrar var ex.vis. Du blev exakt som dina föräldrar drillat dig? Är naivt att tro att bara för att man håller tal eller diskuterar rätt/fel med unga vuxna så följer dom en blint oavsett hur tidigt man började med samtalen. Kan meddela att det är inte helt ovanligt att dom ungdomar som  är mest fromma hemma är dom som gör mest satyg som föräldrarna aldrig vet om när dom inte är hemma. Har många exempel på den varianten. 

    Och jag har även diskuterat källkritik. Hon är inte speciellt intresserad för det kräver visst jobb och hon vill inte heller visa vad hon är intresserad av på tiktok. Jag har inte ens tiktok. Tycker det är för mycket skräp i sociala medier för att lägga tid på det. Och konsumtion vill hon inte heller diskutera. Hon vill köpa vad hon vill.
  • Anonym (Mamma)
    fjanten skrev 2023-09-20 17:39:41 följande:
    Men även tonåringar behöver sina föräldrars vägledning. Jag håller inte med mina föräldrar om exakt allt, men en del grundpelare bär jag med mig hemifrån, och källkritiskt tänk fick jag med mig. Mina föräldrar agerade gärna bollplank när jag var tonåring, utan att förlöjliga mig när jag hade löjliga resonemang. Att din dotter är långt ifrån dig och du långt ifrån dina föräldrar hänger säkert ihop - dina föräldrar visade inte hur man beter sig som en vettig tonårsförälder och nu beter du dig som en dålig en.

    Jag säger inte att du ska ha sociala medier för att det ska vara ett nöje, utan för att förstå var din dotter får sina åsikter ifrån och själv kunna värdera den (säkert dåliga) informationen. Det låter som slött föräldraskap av dig.
    Eftersom du har noll koll på hur nära jag är med min dotter eller med mina föräldrar så är jag tämligen obrydd av dina gissningar. Att inte följa sina föräldrar eller nån annan blint betyder inte att man inte är nära nån. Och vad brukar man kalla nån som anser att alla ska göra som just dom och tror att allt funkar på samma sätt för alla?

    Skulle tro att dina barn har eller kommer ha betydligt fler hemligheter för dig än vad mina har för mig men du kommer tro att dom är som en öppen bok för du (och bara du) tycker du har så bra föräldraskap vilket så klart ingen kan syna på riktigt så det är ju en rätt löjligt låg nivå som inte är ovanligt på FL och helt irrelevant för trådstarten som gällde när lättkränktheten blev normal.
Svar på tråden När blev det normalt att vara lättkränkt?