När blev det normalt att vara lättkränkt?

Politiker har väl alltid under alla tider varit bra att slänga käft med varandra under debatter. Är bl a därför dom är där dom är. Men du har en poäng. Det är mer "Vad är det du står här och säger?" sen några år tillbaka. Kan det vara dom som bidragit till lättkränktheten?

Fast vem avgör egentligen när gränsen för lättkränkt är nådd?

Jag håller inte alls med dig här. Man behöver inte vara i nån särskild ålder för att bli sårad och kränkt av något. Känslighet och sårbarhet är ett högst mänskligt drag som hittas i alla åldersgrupper och inte endast hos barn. 

Och återigen, om du nu stör dig så mycket på att människor har känslor och kan bli ledsna när någon kränker dem så är lösningen enkel - låt bli att kränka, var lyhörd och be om ursäkt när du inser att du gjort någon illa. Svårare än så är det inte.

Har inget med styrka att göra. Människor kommer aldrig att bli några kalla, känslolösa robotar som aldrig påverkas av något och detta är heller inget vi ska försöka sträva efter.

Svagheten hittas snarare bland empatisnåla personer som kränker och beter sig illa mot folk. Inte hos de som drabbas.

Håller inte med dig som sagt. Ser personligen ingen styrka i att låta folk hållas med mobbing och kränkningar utan att man själv säger ifrån. Styrkan sitter inte i att acceptera dåligt beteende.

Tänk efter själv. Varför tror du att vi lär våra små att säga till när någon är elak eller berätta för en vuxen? Struntar man i att folk beter sig illa så kommer deras beteende bara att fortgå.

Att klara av livet innebär inte heller att man ska behöva tåla en massa skit från puckon som aldrig fått lära sig bättre.

Snarare du som inte fattar innebörden av ordet kränkt. 

Snarare du som inte fattar innebörden av ordet kränkt. 

Kränkt = notera när någon bär sig illa åt mot någon annan och visa detta genom att bli just kränkt och därefter säga ifrån. 

Det är därför människor blir sårade och kränkta. Kränktheten tjänar det praktiska syftet att lära personer som kränker att de gör fel. Svårare än så är det inte.

Har ingen lust att tjafsa med dig mer nu för du lär ändå aldrig förstå varför felet ligger hos de som kränker och inte bland de som blir kränkta. Med ditt empatilösa resonerande så kan du lika gärna rättfärdiga mobbing bland barn.

Fast det är ju precis vad kränkthet går ut på? Att markera. Tröttsam du är som låtsas att du inte fattar.

Hur man reagera på andra människors sätt att agera och göra ligger ju helt och hållet hos en själv. Man kan inte leva ett liv och förutsätta att alla ska få en att må bra hela tiden. Så ju säkrare man är i sig själv desto mindre lättkränkt blir man. Man kan då se det ur fler perspektiv och förstår att det någon annan tycker inte påverkar hur jag vet eller tycker och då behöver man inte bli kränkt.

Empati har ju inget med hur lättkränkt man är. Empati är när man kan förstå hur en handlingar kan påverka andra människor. 

Tycker ingen här inne gapar utan detta är bara en tråd med olika människor som ser olika på ämnet. Betyder inte att någon har rätt eller fel. Allt är inte svart eller vitt, blir man irriterad för att man tycker någon annan har fel åsikt så kan man ta tillfället i akt och fundera över varför man låter sig triggas av någon annan som man inte känner eller vet nått om. 😊

Jag anser inte att självförtroende hänger ihop med sårbarhet. Kränkta kan vi alla bli och även om man inte kan vänta sig respekt från precis alla så är detta ändå ett grundmall som bör uppmuntras för alla att följa.

Ja, och människor som kränker har inte alltid den empatin. Då blir det viktigt att de som kränks säger ifrån för att få den kränkande parten att inse sitt felaktiga agerande.

Jag vet redan att folk har olika uppfattningar om vad som utgör ett kränkande beteende. Anser till följd att vi då bör lyssna främst på de som faktiskt tar illa upp då det är dessa personer som drabbas först. 

Att kränkningar sker online och anonymt spelar mindre roll. Folk upphör inte att vara vanliga kännande människor så snart de loggat in på nätet.