Inlägg från: Auditanne |Visa alla inlägg
  • Auditanne

    När blev det normalt att vara lättkränkt?

    Förstår tanken med miljön men det andra? Varför är det rasistiskt att inte vilja bo i utsatta områden där brottsligheten är högre?
    Handlar ju om att måna om sin egen trygghet och inte om att hata folk av annan ras. 

  • Auditanne

    Fast vem avgör egentligen när gränsen för lättkränkt är nådd?

    Tycker det är betydligt mer arrogant att klaga på de som blir kränkta än de som faktiskt kränker och beter sig respektlöst.

  • Auditanne
    Anonym (Mamma) skrev 2023-09-19 11:28:46 följande:
    Problemet är väl att man skriker kränkt hela tiden så förlorar det helt sitt värde.
    Fast igen - vem är du att avgöra detta? Folk är olika och kan ta illa upp av olika skäl.
    Istället för att förebrå folk för detta och kalla dem "lättkränkta"så kunde du ju testa att sätta dig in hur andra tänker och försöka inse att inte alla fungerar som du?
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-19 16:53:57 följande:
    Egentligen finns det ingen sådan gräns. En vuxen människa ska inte kunna bli kränkt. Hela den här grejen med att känna sig kränkt är personer som fastnat i barnstadiet och inte växt upp.

    Du kan kalla mig idiot och spotta mig i ansiktet. Jag accepterar det inte och skulle säga upp bekantskapen men inte blir jag kränkt för det. 

    Om barn känner sig kränkta kan jag dock tycka att det är motiverat. De har inte fått lära sig och har inte erfarenheten av att hantera allt det svåra som kan hända en i världen.
    Jag håller inte alls med dig här. Man behöver inte vara i nån särskild ålder för att bli sårad och kränkt av något. Känslighet och sårbarhet är ett högst mänskligt drag som hittas i alla åldersgrupper och inte endast hos barn. 

    Och återigen, om du nu stör dig så mycket på att människor har känslor och kan bli ledsna när någon kränker dem så är lösningen enkel - låt bli att kränka, var lyhörd och be om ursäkt när du inser att du gjort någon illa. Svårare än så är det inte.
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-20 09:59:31 följande:
    Jag håller med om att det finns de i alla åldrar som kan blir kränkta men det gör det knappast till något eftersträvansvärt.

    Ingen kan göra det jobbet att bli starkare åt en annan människa. Man måste göra det själv. Det är också då man blir okränkbar.
    Har inget med styrka att göra. Människor kommer aldrig att bli några kalla, känslolösa robotar som aldrig påverkas av något och detta är heller inget vi ska försöka sträva efter.

    Svagheten hittas snarare bland empatisnåla personer som kränker och beter sig illa mot folk. Inte hos de som drabbas.
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-21 05:56:21 följande:
    Det har definitivt med styrka hur lättkränkt man är. Skulle t.o.m. hävda att det är ett mått på mental styrka. 

    Vill vi leva i ett samhälle där människor klarar av livet så är det styrka vi ska sträva mot. 

    Och empatin hittar man hos de okränkbara och starka, inte hos de svaga. De svaga har fullt upp med sina egna problem och att känna sig kränkta. Finns varken energi eller styrka för att hjälpa någon annan.
    Håller inte med dig som sagt. Ser personligen ingen styrka i att låta folk hållas med mobbing och kränkningar utan att man själv säger ifrån. Styrkan sitter inte i att acceptera dåligt beteende.

    Tänk efter själv. Varför tror du att vi lär våra små att säga till när någon är elak eller berätta för en vuxen? Struntar man i att folk beter sig illa så kommer deras beteende bara att fortgå.

    Att klara av livet innebär inte heller att man ska behöva tåla en massa skit från puckon som aldrig fått lära sig bättre.
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-27 05:05:12 följande:
    Du har fullständigt missuppfattat vad det innebär att var motsatsen till lättkränkt. Det innebär inte att man är passiv och låter folk gå över en. Det innebär att man är aktiv och inte känner sig sänkt och kränkt. Som jag skrev innan:

    "Du kan kalla mig idiot och spotta mig i ansiktet. Jag accepterar det inte och skulle säga upp bekantskapen men inte blir jag kränkt för det."

    Att känna sig kränkt har blivit den moderna formen för att slippa att ta ansvar.
    Snarare du som inte fattar innebörden av ordet kränkt. 
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-27 05:20:44 följande:
    Då får du gärna utveckla vad du menar. 
    Kränkt = notera när någon bär sig illa åt mot någon annan och visa detta genom att bli just kränkt och därefter säga ifrån. 

    Det är därför människor blir sårade och kränkta. Kränktheten tjänar det praktiska syftet att lära personer som kränker att de gör fel. Svårare än så är det inte.

    Har ingen lust att tjafsa med dig mer nu för du lär ändå aldrig förstå varför felet ligger hos de som kränker och inte bland de som blir kränkta. Med ditt empatilösa resonerande så kan du lika gärna rättfärdiga mobbing bland barn.
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-27 05:21:45 följande:
    När anser du att man ska känna sig kränkt och hur tycker du att man ska svara på den känslan då.
    Det kan väl inte jag bestämma heller? Människor tar illa upp av olika orsaker förstår du väl?

    Jag t.ex. hade inte brytt mig nåt nämnvärt om en person kom upp till mig och hävdade att förintelsen aldrig ägt rum. 

    Men om dumhjärnan gått fram till en judisk person och hävdat samma skit så kan du kanske förstå att den personen nog skulle reagera mer negativt?
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-27 05:44:02 följande:
    Den som blir kränkt visar bara att hon lät mobbaren komma åt henne. Det triggar mobbaren om något. Redan på förskolan fick man lära sig att det inte är kul att reta någon som inte bryr sig.

    Det spelar ingen roll att det är något fel med de som kränker. Ingenting blir bättre av att bli kränkt. Utan den bästa lösningen är att markera och sedan jobba på. Nej, alla är inte starka nog att klara det men det är något att sträva mot.
    Fast det är ju precis vad kränkthet går ut på? Att markera. Tröttsam du är som låtsas att du inte fattar.
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-27 05:54:04 följande:
    Det är ingen markering. Och om det är det så är det en uppmuntran till mobbaren för att det visar att han kan komma åt henne.

    Det är faktiskt konstigt att du inte förstår det.
    Jo, att säga ifrån är visst en markering. Vad skulle det annars vara? Det är du som är konstig som anser att man inte ska reagera när någon är elak. Den passiviteten om något lär ju elaka människor att det inte blir några konsekvenser av deras dåliga beteende.

    Ge dig nu. Har som sagt ingen lust att tjata med dig längre då du bara tröttar ut en med din uppenbara empatibrist. 
  • Auditanne
    Anonym (Hoppla) skrev 2023-09-27 07:10:49 följande:
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-27 05:54:04 följande:
    Det är ingen markering. Och om det är det så är det en uppmuntran till mobbaren för att det visar att han kan komma åt henne.

    Det är faktiskt konstigt att du inte förstår det.

    Eller så tänker juden som vet att förintelsen ägt rum att hen inte tänker slösa energi på
    någom som uppenbarligen inte förstår det. Alltså blir juden inte kränkt, för han är säker i sig själv och behöver inte övertyga andra om att han har rätt 😉
    En del judar tänker möjligen på det sättet.

    Sen finns också de som förlorat nära och kära i förintelsen och därför tar det som en djup kränkning att få höra att deras släktingars grymma öden skulle vara en stor lögn och att det hela aldrig ägt rum. 

    Har man en någorlunda utvecklad empati så förstår man helt enkelt bättre än att hävda såna saker inför folk, oavsett ens egna teorier i ämnet.

    Om inte så är man bara en simpel mobbare och mobbare är verkligen inte rätt personer att börja gapa om "felen" med lättkränkthet. 
  • Auditanne
    Anonym (Hoppla) skrev 2023-09-27 07:41:10 följande:

    Hur man reagera på andra människors sätt att agera och göra ligger ju helt och hållet hos en själv. Man kan inte leva ett liv och förutsätta att alla ska få en att må bra hela tiden. Så ju säkrare man är i sig själv desto mindre lättkränkt blir man. Man kan då se det ur fler perspektiv och förstår att det någon annan tycker inte påverkar hur jag vet eller tycker och då behöver man inte bli kränkt.


    Empati har ju inget med hur lättkränkt man är. Empati är när man kan förstå hur en handlingar kan påverka andra människor. 


    Tycker ingen här inne gapar utan detta är bara en tråd med olika människor som ser olika på ämnet. Betyder inte att någon har rätt eller fel. Allt är inte svart eller vitt, blir man irriterad för att man tycker någon annan har fel åsikt så kan man ta tillfället i akt och fundera över varför man låter sig triggas av någon annan som man inte känner eller vet nått om. 😊


    Jag anser inte att självförtroende hänger ihop med sårbarhet. Kränkta kan vi alla bli och även om man inte kan vänta sig respekt från precis alla så är detta ändå ett grundmall som bör uppmuntras för alla att följa.

    Ja, och människor som kränker har inte alltid den empatin. Då blir det viktigt att de som kränks säger ifrån för att få den kränkande parten att inse sitt felaktiga agerande.

    Jag vet redan att folk har olika uppfattningar om vad som utgör ett kränkande beteende. Anser till följd att vi då bör lyssna främst på de som faktiskt tar illa upp då det är dessa personer som drabbas först. 

    Att kränkningar sker online och anonymt spelar mindre roll. Folk upphör inte att vara vanliga kännande människor så snart de loggat in på nätet. 
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-10-05 06:27:43 följande:
    Fast det är en gigantisk missuppfattning från din sida att man inte säger ifrån om man inte blir kränkt. Dessutom en missuppfattning att det är att sägs ifrån att känna sig kränkt. 

    Det går alldeles utmärkt att säga ifrån utan att känna sig kränkt. Det finns dessutom gott om människor som känner sig kränkta utan att säga ifrån. 

    Den som är stark säger ifrån men känner sig inte kränkt.
    Den som är svag säger inte ifrån men känner sig kränkt.
    Sedan kan någon säga ifrån och känna sig kränkt. 

    Men hela grejen att känna sig kränkt är framförallt ett tecken på mental svaghet. Det är ett sätt för individen att slippa att ta ansvar för situationen.
    Nej, det är det inte. Snarare du som har en annan definition på ordet än jag.

    Kränkthet är som sagt en styrka och en protest mot de som kränker. Ett verktyg som bör nyttjas för att leda de som kränker i rätt riktning. Har inget med svaghet att göra utan tvärtom skulle jag säga.

    Tycker förövrigt att vi kan sätta punkt för denna diskussion nu för vi lär ändå aldrig kunna enas kring sakfrågan. Lämna mig ifred för jag har ingen lust att tjafsa mer om detta nu. 
Svar på tråden När blev det normalt att vara lättkränkt?