Är jag för krävande
Jag är tillsammans med en man sedan 6-7månader tillbaka som jag älskar och som älskar mig. Vi har roligt tillsammans, har gemensamma intressen och kan inte sluta att ta på varandra. Vi är i 50 årsålderm och har båda barn från tidigare relationer men vi har valt att vänta med att involvera barnen.Nu när vi har varit tillsammans lite längre så börjar det bli mer seriöst mellan oss men då börjar vi bråka och argumentera och förväntningarna på varandra ökar.
Sist pratade vi och när jag sa att jag skulle uppskatta att nästa gång du reser med
jobbet att vi bestämmer en dag som vi kan höras. (han var borta fem dagar och vi chattade enbart lite sporadisk)
Han blir då halvsur och säger att han tycker det är mysigt att sakna mig och han har svårt att komma ifrån sitt jobb och kunder när han reser och det är tidsskillnaden osv osv och argumenterade att han har iinte gjort något fel och jag får honom att känna sig dålig till att ha gjort fel. Jag blir så paff att han går i försvar. Jag sa att jag har saknat dig och tycker också det är mysigt att längta och jag vill inte kritisera men vill att nästa gång han reser med jobbet att vi pratar eller chattar. Jag sa att jag förstår att han inte gör så med flit men jag har det behovet av att inte lämnas helt.
Jag vet inte vad jag vill men jag står i valet och kvalet att avsluta den här relationen eftersom jag inte mår bra av att han 4-5 dagar i månaden reser och är otillgänglig samt att han inte förstår och det finns inga antydan i att han förstår mig utan går direkt i försvar. Nu finns det inga tveksamheter kring att han är oärlig eller liknande eftersom jag känner honom och hans vänner och även första familj sedan många många år tillbaka.
Är jag för känslig? Anklagar jag honom? Är han för Kompromisslös?
