Borderline, hur orkar man?
Anonym (Trött) skrev 2023-09-19 00:33:20 följande:
Borderline, hur orkar man?
Jag är en kvinna i 30 - års åldern som lidit av borderline sedan 20 års åldern.Gick många år i psykodynamisk terapi utan större resultat, fick erbjudande om DBT för många år sen som jag avböjde pga 0 sjukdomsinsikt.
Jag har med åren lärt mig att hantera mina humörsvängningar så att de inte ska gå ut över andra.
Jag har därför lyckats både skaffa och behålla många vänner, ha en bra relation till familjen, presterat på arbeten osv.
Men tyvärr har jag istället hållit sjukdomen i schack med hjälp av ätstörningar som anorexi och även hetsätningsstörning, bulimi, tvångstränat osv.
Allt för att dämpa känslorna och för att straffa mig själv för att jag känt mig värdelös, annorlunda och malplacerad.
Det känns som att hela mitt liv gått ut på att lägga band på mig själv, att mina känslor inte är okej, att de är fel.
Trots att jag kan hantera mina känslor så att de inte påverkar andra, så skadar jag fortfarande mig själv genom ätstörning och när det vill sig riktigt illa slänger jag mig mot väggarna där hemma.
Så även om jag försökt och lärt mig vissa strategier att hantera sjukdomen så slutar det aldrig göra så förbannat ont.
Känslorna kommer ju fortfarande att bestå även om jag får DBT hjälp.
Och det är just känslorna som jag inte vet om jag kommer att orka leva med.
Hur orkar man?
Jag har ingen bordeline diagnos men däremot har jag en jobbig anknytningsproblematik där jag pendlar mellan att känna mig glad/ledsen/arg ömsom på 24h när jag inte är i fas och har ett stort känsloregister där jag känner så ofantligt djupt och blir överväldigad av känslor som sköljer över mig. Jag har som du tänkt att känslorna jag har är fel och icke passande för normen. Men på senare år så har jag börjat jobba bort dom tankarna. Jag är inte fel, mina känslor är inte fel-dom är bara väldigt starka så jag tar ofta tid för mig själv att reglera mig något innan jag tar upp jobbiga känslor med någon annan. Jag jobbar väldigt mycket på att dra mina gränser vad som är okej för mig eller inte och försöker vara konsekvent i mina val och lita på dom. Det är svårt men jag mår bättre så och det blir mindre rörigt för människor runt om mig.
Hur du förhåller dig till dig själv just nu, är inte hållbart. Försök att ta hand om dig själv istället och förstå att du är inte fel någonstans. Är mitt råd.