• Anonym (Trött)

    Borderline, hur orkar man?

    Jag är en kvinna i 30 - års åldern som lidit av borderline sedan 20 års åldern.
    Gick många år i psykodynamisk terapi utan större resultat, fick erbjudande om DBT för många år sen som jag avböjde pga 0 sjukdomsinsikt.

    Jag har med åren lärt mig att hantera mina humörsvängningar så att de inte ska gå ut över andra.
    Jag har därför lyckats både skaffa och behålla många vänner, ha en bra relation till familjen, presterat på arbeten osv.

    Men tyvärr har jag istället hållit sjukdomen i schack med hjälp av ätstörningar som anorexi och även hetsätningsstörning, bulimi, tvångstränat osv. 
    Allt för att dämpa känslorna och för att straffa mig själv för att jag känt mig värdelös, annorlunda och malplacerad.

    Det känns som att hela mitt liv gått ut på att lägga band på mig själv, att mina känslor inte är okej, att de är fel. 
    Trots att jag kan hantera mina känslor så att de inte påverkar andra, så skadar jag fortfarande mig själv genom ätstörning och när det vill sig riktigt illa slänger jag mig mot väggarna där hemma. 
     
    Så även om jag försökt och lärt mig vissa strategier att hantera sjukdomen så slutar det aldrig göra så förbannat ont. 
    Känslorna kommer ju fortfarande att bestå även om jag får DBT hjälp.
    Och det är just känslorna som jag inte vet om jag kommer att orka leva med.

    Hur orkar man? 
  • Svar på tråden Borderline, hur orkar man?
  • Anonym (A)
    Anonym (Trött) skrev 2023-09-19 00:33:20 följande:
    Borderline, hur orkar man?
    Jag är en kvinna i 30 - års åldern som lidit av borderline sedan 20 års åldern.
    Gick många år i psykodynamisk terapi utan större resultat, fick erbjudande om DBT för många år sen som jag avböjde pga 0 sjukdomsinsikt.

    Jag har med åren lärt mig att hantera mina humörsvängningar så att de inte ska gå ut över andra.
    Jag har därför lyckats både skaffa och behålla många vänner, ha en bra relation till familjen, presterat på arbeten osv.

    Men tyvärr har jag istället hållit sjukdomen i schack med hjälp av ätstörningar som anorexi och även hetsätningsstörning, bulimi, tvångstränat osv. 
    Allt för att dämpa känslorna och för att straffa mig själv för att jag känt mig värdelös, annorlunda och malplacerad.

    Det känns som att hela mitt liv gått ut på att lägga band på mig själv, att mina känslor inte är okej, att de är fel. 
    Trots att jag kan hantera mina känslor så att de inte påverkar andra, så skadar jag fortfarande mig själv genom ätstörning och när det vill sig riktigt illa slänger jag mig mot väggarna där hemma. 
     
    Så även om jag försökt och lärt mig vissa strategier att hantera sjukdomen så slutar det aldrig göra så förbannat ont. 
    Känslorna kommer ju fortfarande att bestå även om jag får DBT hjälp.
    Och det är just känslorna som jag inte vet om jag kommer att orka leva med.

    Hur orkar man? 
    Hej. Låter väldigt jobbigt det du går igenom och själv skadebeteende är aldrig lösningen. 

    Jag har ingen bordeline diagnos men däremot har jag en jobbig anknytningsproblematik där jag pendlar mellan att känna mig glad/ledsen/arg ömsom på 24h när jag inte är i fas och har ett stort känsloregister där jag känner så ofantligt djupt och blir överväldigad av känslor som sköljer över mig. Jag har som du tänkt att känslorna jag har är fel och icke passande för normen. Men på senare år så har jag börjat jobba bort dom tankarna. Jag är inte fel, mina känslor är inte fel-dom är bara väldigt starka så jag tar ofta tid för mig själv att reglera mig något innan jag tar upp jobbiga känslor med någon annan. Jag jobbar väldigt mycket på att dra mina gränser vad som är okej för mig eller inte och försöker vara konsekvent i mina val och lita på dom. Det är svårt men jag mår bättre så och det blir mindre rörigt för människor runt om mig. 

    Hur du förhåller dig till dig själv just nu, är inte hållbart. Försök att ta hand om dig själv istället och förstå att du är inte fel någonstans. Är mitt råd. 
  • TvillingmammaVästgöte

    Läs om EFT , emotionsbaserad terapi. Den fokuserar just på känslorna. 


    Borderline innebär ju att man har att reglera och tolka sina känslor. Terapin bör därför fokusera på detta. 


    Troligen beror det på en typ av NPF som ör närliggande ADHD i kombination med en anknytningsproblematik där föräldrarna inte har förmått att möta barnets  behov av känslomässig närhet och vägledning. 

  • Anonym (@)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-09-19 07:13:30 följande:

    Läs om EFT , emotionsbaserad terapi. Den fokuserar just på känslorna. 


    Borderline innebär ju att man har att reglera och tolka sina känslor. Terapin bör därför fokusera på detta. 


    Troligen beror det på en typ av NPF som ör närliggande ADHD i kombination med en anknytningsproblematik där föräldrarna inte har förmått att möta barnets  behov av känslomässig närhet och vägledning. 


    Menar du att borderline egentligen är en form av NPF som liknar ADHD?
  • Anonym (Ngfn)

    Kan du ha pms/pandas istället? Många har sådan Sveavägen då med humörsvängningar, ätstörningar, självskadebeteebden osv. 


    Det är inflammation i hjärnan efter infektion som tex halsfluss.

  • Anonym (Ngfn)

    Pans/pandas 

    fick själv det när jag var 15 och har lite av det kvar än, 16 år senare. 

  • Anonym (Ngfn)
    Anonym (@) skrev 2023-09-19 07:20:15 följande:
    Menar du att borderline egentligen är en form av NPF som liknar ADHD?
    Adhd liknar borderline, bipolär osv. Allt går ihop med varann och kan ibland vara svårt att skilja från varann. 

    Mig trodde de att jag hade alla dem först. Men det var pandas. 
  • Anonym (Märta)

    Min släkting har borderline och adhd och har fått båda under kontroll med hjälp av just terapi och medicinering. Ingen som möter henne idag kan tro att hon lider av dessa saker. Hon var kraftigt anorektisk och mådde oerhört dåligt för ca 10 år sedan. 

    Du måste ta hjälp. Det kommer inte bli bättre av sig själv. Ta hand om Dig. 

  • Anonym (Trött)
    Anonym (A) skrev 2023-09-19 06:07:38 följande:
    Hej. Låter väldigt jobbigt det du går igenom och själv skadebeteende är aldrig lösningen. 

    Jag har ingen bordeline diagnos men däremot har jag en jobbig anknytningsproblematik där jag pendlar mellan att känna mig glad/ledsen/arg ömsom på 24h när jag inte är i fas och har ett stort känsloregister där jag känner så ofantligt djupt och blir överväldigad av känslor som sköljer över mig. Jag har som du tänkt att känslorna jag har är fel och icke passande för normen. Men på senare år så har jag börjat jobba bort dom tankarna. Jag är inte fel, mina känslor är inte fel-dom är bara väldigt starka så jag tar ofta tid för mig själv att reglera mig något innan jag tar upp jobbiga känslor med någon annan. Jag jobbar väldigt mycket på att dra mina gränser vad som är okej för mig eller inte och försöker vara konsekvent i mina val och lita på dom. Det är svårt men jag mår bättre så och det blir mindre rörigt för människor runt om mig. 

    Hur du förhåller dig till dig själv just nu, är inte hållbart. Försök att ta hand om dig själv istället och förstå att du är inte fel någonstans. Är mitt råd. 

    Tack snälla för ditt svar.
    Det där med att försök reglera ner känslorna är något jag verkligen önskar att jag kunde lära mig.
    För det är just känslorna som är problemet och inte min relation till omvärlden/människor som jag ändå kan hantera nu för tiden.
    Så för att orka stå ut behöver jag få hjälp med känslorna.

    Skulle nog behöva en fast vårdkontakt under en längre tid inom ett DBT team där jag kan få känslomässigt stöd.
    För det är just när man stänger inne och får bära allt själv som det blir outhärdligt att man tillslut går sönder och gör sig själv illa. 


     

  • Anonym (Trött)
    Anonym (Märta) skrev 2023-09-19 09:04:42 följande:

    Min släkting har borderline och adhd och har fått båda under kontroll med hjälp av just terapi och medicinering. Ingen som möter henne idag kan tro att hon lider av dessa saker. Hon var kraftigt anorektisk och mådde oerhört dåligt för ca 10 år sedan. 

    Du måste ta hjälp. Det kommer inte bli bättre av sig själv. Ta hand om Dig. 


    Tusen tack för svar, det ger mig hopp att läsa att andra som lidit av samma problematik faktiskt mår bättre idag.

    En remiss är skickad av min ätstörningsläkare till en specifik mottagning för DBT, där jag förhoppningsvis ska få ännu mer hjälp.

    Så det blir en samverkan mellan ätstörningsvård och psykiatri, vilket känns tryggt. 

    Har jag stått ut i alla år hittills får jag försöka stå ut lite längre till, och försöka tänka att jag snart ska få hjälp. 
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (@) skrev 2023-09-19 07:20:15 följande:
    Menar du att borderline egentligen är en form av NPF som liknar ADHD?
    Ja, det menar en forskare Petrovic, som skrivit en bok om detta.
  • Anonym (@)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-09-19 17:40:31 följande:
    Ja, det menar en forskare Petrovic, som skrivit en bok om detta.
    Intressant. Jag har läst att man funnit kopplingar mellan ADHD och borderline, men jag visste inte att man såg borderline som en form av NPF.
  • Anonym (hamb)

    försök börja på DBT igen?

Svar på tråden Borderline, hur orkar man?