• pralin

    Ifrågasätta beslut, barn

    Vem säger att din sambo tycker att alla beslut du tagit i ditt liv före henne är bra och vettiga? 

    Visste hon ens att barnet skulle födas med funktionshinder, och hur vet du att detta så tvärsäkert är ärvt från fadern och hans leverne? Hade det varit mindre dåligt beslut om barnet fötts utan sin diagnos?
     
    Du väljer aktivt situationen, att leva med henne och hennes "utvecklingsstörda unge". Förvalta den relationen du kan få med barnet istället för att låta så nedsättande som du faktiskt gör i din första post (ja, jag har läst dina andra och ser att du formulerar dig väldigt annorlunda där. Men första posten låter verkligen otrevlig gentemot den människa och hennes barn du faktiskt aktivt väljer att leva med. Ditt beslut, som din mamma eller bästa polare tycker är helt galet?).

    Och Goneril,
    Nej man tvingar inte människor till abort oavsett deras livssituation och hur dum du än tycker den är. Sunkigt. 

  • pralin
    Anonym (Orättvis?) skrev 2023-09-21 07:43:39 följande:
    Aldrig sagt att hon visste att ungen skulle bli utvecklingsstörd.
    Det jag ifrågasatt är hennes beslut att behålla barnet när hon vet vilken olämplig idiot fadern är.
    Det är historia. Går inte att ändra det hon gjorde, hon gjorde sitt val. Men det jag undrar är hur folk flest hade resonerat i den situationen hon va i. Hade ni behållt barnet givet de förutsättningarna eller inte?
    Spelar det någon större roll vad andra hade valt att göra eller inte, nu när du är mitt uppe i situationen? Känner du att din känsla av att hon gjorde ett dåligt val valideras om merparten svarar nej? Ta det inte som att jag ätit taggtråd och kritiserar dig - utan reflektera bara.

    Men om min personliga åsikt spelar roll; nej, jag hade inte behållt ett barn som tonåring/ung vuxen oavsett mannens livssituation. Jag var inte intresserad av att vara mamma i den åldern och har egentligen aldrig sett något större behov av att föröka mig. Jag har styvbarn, en liten terror som jag fostrar, plåstrar och matar varannan vecka. Varannan vecka saknar jag barnet. Alla dagar älskar jag barnet. Det räcker och livet börjar gå mot mer sans och balans ju äldre barnet blir. 

    Som sagt, du skriver fint om din sambo och barnet i dina inlägg. Jag tvekar inte ett dugg på att du är en fin partner och extraförälder. Men ersätt "utvecklingsstörd" med IF. Som någon annan skrev - utvecklingsstörd är ett begrepp som inte används längre. Det låter helt enkelt nedsättande.
  • pralin
    Goneril skrev 2023-09-21 21:15:30 följande:

    Lite fakta beträffande tonårsgraviditeter: Läkartidningen har presenterat en undersökning där det kunde konstateras att de är relativt få i Sverige och Frankrike, dubbelt så många i Kanada och Storbritannien och fyra gånger så många i USA. Att det är så många i dessa länder beror på sämre tillgång till preventivmedel. Det ska ju enligt rådande synsätt i dessa länder inte vara lika nödvändigt eftersom avhållsamhet rekommenderas för unga.                                                                                                                                      I Sverige och Frankrike tycks man ha en liberalare syn på tonåringars sexualitet och litar på att ungdomar klarar att sköta den nödvändiga preventionen.                        

    I utvecklingsländer är tonårsgraviditeter ett stort problem; unga kvinnor hindras från utbildning. En förlust för individen såväl som för nationerna, tidigt moderskap innebär en förlorad ungdom.                                                                                                  Ett klart samband finns mellan en individs sociala villkor och benägenheten att föda barn som tonåring. Jag vidhåller min tidigare uppfattning; tonårsgraviditeter måste undvikas till varje pris. Tonåren är ju den mest omvälvande tiden i en människas liv och då ska man inte ha ansvar för en annan individ oavsett vad barnälskande FL-medlemmar anser i denna fråga.                                                                                                                      Till TS fråga: Flickvännen hade ingen nära kontakt med föräldrarna och kunde inte berätta hur det låg till förrän det var för sent med abort. Hade det varit en normal relation med föräldrar som hade följt dottern i vått och torrt hade denna graviditet aldrig fullföljts. TS är beredd att ta ett stort ansvar för det funktionsstörda barnet, det är hedervärt, men ingen skulle klandra honom om han backade ur.

                                                                                                                   

                                                 


    Fast du får kort och gott tolka mig som jag ätit taggtråd. Du är ju en direkt inskränkt person i den här frågan. Ingen har väl påpekat huruvida TS har rätt att lämna sin sambo eller ej om han inte vill ta del av situationen längre? Hans liv, hans val.

    Precis som med aborter. Kvinnans liv, kvinnans val. En bra förälder stöttar sitt barn och är närvarande alltid. En bra förälder kan förhoppningsvis hjälpa sin dotter att resonera med förnuft och inte på känsla när det gäller graviditet. Men tonårstjejen har oavsett sin egen vilja, och frågeställningen här gäller faktiskt inte ens huruvida tonårsgraviditeter är bra eller dåligt, utan TS reflektion kring sin sambos val sett till hennes och kanske främst pappans omständigheter. 

    Jag håller absolut med dig i grund om att väldigt få tonåringar är redo att axla den roll som krävs för att vara en fungerande förälder.

    Din artikel påpekar ju förövrigt att Sverige är ett av länderna där tonåringar verkar ha relativt god sexualkunskap och även preventionskunskap. Vi lider inte brist på preventivmedel, utan det är snarare så att detta skrivs ut och inte följs upp på korrekt vis av vården i alldeles för stor omfattning. En helt annan diskussion, dock.
Svar på tråden Ifrågasätta beslut, barn