Anonym (Orättvis?) skrev 2023-09-22 22:01:58 följande:
Tack för svar ❤️
Har pratat lite om det. Mest har vi dock pratat uppfostran. Jag ser något jag inte tycker är bra som hennes barn gör, hon hanterar situationen och sen efter så ställer jag frågor om varför hon hanterade situationen på ett visst sätt. Skulle säga att minst 9/10 gånger så låter hennes resonemang helt logiskt även för mig. Intressant att få höra hur hon tänker i alla olika situationer hennes barn skapar under en dag.
Barnets funktionsnedsättning(ar) är dels låg iq. Förstår inte saker som ?vanliga? barn förstår. Växer inte som hen borde (får växthormoner för det), adhd (har börjat med mediciner mot det för ca 1 år sedan), aggressions-/själkontrollsproblem, kissar & bajsar på sig på dagtid, etc.
Sambon har en ?lista? med barnets diagnoser men tror det säger mer att beskriva konsekvenserna av diagnoserna än namnen 🤷?♂️
Rollen som manlig förebild har jag inget problem med, bekväm i den rollen. Kommer nog aldrig se mig som en bonuspappa till sambons barn. Kanske om jag med tiden utvecklar starkare band, men inte just nu iaf.
Ber om ursäkt för mitt tidigare svar. Jag blir en smula uppretad när någon skriver utvecklingsstörd och verkar allmänt dryg.
Detta för att jag arbetar med barn som har IF dvs intellektuell funktionsnedsättning som är det korrekta uttrycket.
Men orsakerna till varför hon valt att behålla är troligen något av det jag skrev.
Bra att ni kan prata om det och att du kan fråga om varför hon gör vissa saker. Om du vill vara mer delaktig så finns det mängder av litteratur att läsa, men mest ger det iaf mig att faktiskt umgås med barnen. Vissa saker är bra att känna till om deras olika funktionsvariationer, men de är ändå individer. Härliga sådana i de allra flesta fall 
