Ifrågasätta beslut, barn

Kan inte vara så roligt för din sambo att veta att du tycker att hon handlade så fel som ung, men visst det kan man ju prata om en gång och hon kanske tänker liknande ibland men även om man tänker det så är barnet här och hon ångrar ju säkert inte själva barnet nu när det är fött.
Hon har säkert själv tänkt på sitt beslut och vet att du tycker att hon tog fel beslut men det är ju ingenting att göra åt nu, barnet finns och det är ju ingen idé att älta det nu utan bara göra så gott man kan för barnet och er själva.
Du kan ju inte hålla på och älta hennes beslut, det är taget för ett antal år sedan.
Varför är det intressant vad alla här tycker?
Spelar det någon roll hur många som svarar att det var ett dåligt beslut?
Jag hoppas verkligen inte att du tar upp detta om och om igen med henne, det räcker med en gång.
Vad spelar det för roll att det var ett dåligt beslut? det är ju som det är nu.
Ska du säga till henne att ett visst antal personer anser att hon gjorde ett dåligt beslut?

Men om barnet har IF så har ju mamman säkert hjälp ifrån Habiliteringen och kan få LSS insatser.
Om barnet ofta kissar på sig mm eller då golv mm antar jag att Hab är involverade och kan hjälpa till med strategier och hjälp osv
Som du säkert väl förstår gör ju inte barnet detta  för att vara elak, har sonen IF så är det givetvis jättejobbigt för alla inblandade men att bli arg hjälper ju inte
dock att man inte orkar och inte har tålamod är ju helt förståeligt.
Men det måste ju vara jättejobbigt för mamman att både ta hand om sitt barn och din frustration.
Men jag hoppas att hela familjen har hjälp annars måste ni be om det.

Fast troligtvis kommer ju inte mamman att gå med på att barnet lämnar på sin 18 årsdag då barnet då kommer att gå i gymnasiet även om det är särgymnasium och föräldrar har försörjningsplikt till barnet gått ut gymnasiet så även föräldrar med "normala" barn sparkar ju inte ut sina barn när dom fyller 18 år.
Eller hur tänkte du att mamman ska försörja sitt barn?
Ska hon fixa en egen lägenhet till barnet och betala, vem ska hjälpa barnet som hon är ansvar för tills barnet går ut skolan? 
Bor ni inte tillsammans? är mamman och barnet bara inneboende i din bostad?
Om du kickar ut barnet kommer ju mamman att följa med barnet.

Ni ska vända er till er kommun för föräldrastöd och kan även fråga Habiliteringen som barnet går hos.
Vad har mamman för stöd insatser?
Dina frågor om basala saker som toa är ju just sådant ni ska ta med habiliteringen.

Jag kan absolut förstå din frustration men det är ju inte så enkelt om ni bor tillsammans, har dom flyttat in till dig eller äger ni tillsammans en bostad osv,
Barnet om det går på särgymnasium som det troliga kommer att vara vid IF är dessutom 4 år så sonen kommer alltså gå ut det året han fyller 20 år istället för 19 som andra ungdomar gör. 
Du kan ju inte själv bestämma om han ska bo hos sin far och pappan inte nu är med och tar hand om barnet, det är ju mamman och pappan som bestämmer det.
Men självklart kan ni prata med LSS om boende och när det kan bli, det bestäms i samråd med LSS handläggare och vårdnadshavare, pappan kanske inte har vårdnad utan det enbart är mamman. 
Då är det mamman som kan diskutera det med LSS handläggare.
Har ni kortis? en helg i månaden och några vardagkvällar vore ju bra som avlastning och även avlösare och ledsagare som kan komma hem till er och hitta på saker eller gå ut med honom.
Har mamman sökt det, annars är ju det ett förslag så ni kan få lite andrum.

Jag förstår inte vad du menar, 18 år är ingen ålder man kan be sitt barn flytta ut hur som helst om han/hon går i gymnasiet eftersom man som förälder är försörjningsskyldig tills barnet gått ut gymnasiet så vet inte varför du upprepar just 18 år. Det gäller ju alla föräldrar, sen kan man ju betala för barnet och ordna annat boende men, bo på internat, ordna egen lägenhet till sitt barn men det är ju inte så vanligt att man har råd med egen bostad till barnet.
Så om barnet inte har LSS boende så kan alltså inte mamman be barnet att flytta.
Om det inte är enbart ditt boende och dom är inneboende kan du ju inte utan hennes medgivande sparka ut barnet. 
Självklart har man förståelse för att du gärna ser att barnet flyttar men bryr du dig inte om vad mamman din sambo anser och vad hon vill för sitt barn?
Hon kan ju inte bara strunta i barnet för att det fyller 18 år.
Men om det nu är din bostad och dom är inneboende kan du ju be dom flytta, det behöver du ju inte vänta tills barnet fyller 18 år.
Men om du vill att barnet ska flytta innan barnet gått ut gymnasiet så får du ju räkna med att mamman/din sambo också flyttar, vad kan hon annars göra.
Barnet kan ju inte bo själv, du kan inte jämföra det med "normala" ungdomar.
Som sagt fråga efter kortis, avlösare, ledsagare så ni kan få avlastning så fort som möjligt så har ni alla fall kommit lite på väg.
Men du förstår väl att din sambo inte bara kan överge sitt barn men hon kan ansöka om LSS boende, sen vet man ju inte när det blir beviljat.
Men om du känner att du inte klarar av barnet och det är starkare än kärleken till din sambo så är det ju bättre att ni separerar. 
Ingen av er ska ju må dåligt. 
Men just 18 år är ingen siffra som gäller, man bli myndig men alla föräldrar är ju som sagt försörjningsskyldiga tills barnet går ut gymnasiet och det blir troligtvis ett år senare för din sambos barn med IF då särgymnasium är det troliga.

Studentbostad är ju inte att tänka på i detta fall som du ju förstår.
Men absolut kan mamman ansöka om LSS boende för sonen men kommunen fixar inte bara det. LSS handläggare ska godkänna det och ni måste ju ta reda på vad för boende det finns i kommunen, väntetid osv.
Har inte mamman kontakt med LSS?
Jag försöker ju hjälpa dig med att föreslå kortis och andra avlastningar.
Ju mer sånt ni får och pratar med LSS handläggare ju mer kommer ju kommunen förstå behovet av boende längre fram.
Klart att mamman tycker att barnet ska flytta när barnet är vuxen det är ju inget konstigt men fram tills barnet går ut gymnasiet är det hon som måste se till att barnet blir försörjt och hon ansöka även tidigare om barnboende om ni anser att ni inte klarar av barnet hemma.
LSS boende finns för barn och där bor man oftast till 21-23 år innan man sen flyttar vidare till vuxenboende.
Men tills barnet går ut gymnasiet betalar föräldrar givetvis en del för boendet men om man får LSS boende är det ju givetvis subventionerat.
Men det är ju ansvariga som avgör om man får barnboende.

Men har sonen ingen avlastning nu?
Börja åtminstone där.

Men ts, jag tidigare uppmanat er till att söka LSS hjälp som kortis mm.
Däremot undrar jag varför du upprepar att sonen ska ut när han fyller 18 år?
Just 18 år betyder ju inget. Man blir myndig då men annars är ju inte just 18 år något speciellt just vid boende.

18 åringar går för det mesta i gymnasiet och bor hemma eftersom föräldrarna har försörjningsplikt, att ha ansvar över boende, mat, fickpengar ja allt.
Det ändras inte för att man fyller 18 år. De flesta går ut gymnasiet det år dom fyller 19 år, men en del har gjort annat 1 år  t ex utbytesstudent eller gått om en klass osv.
Har barnet IF eller liknande och går då troligtvis på Särgymnasium så går man 4 år dvs går ut det år man fyller 20 år. 
Så man har ansvar för allt även om barnet fyllt 18 år. 
Sen söker vissa till speciella skolor som idrottsgymnasium eller annat och då på annan ort så  att man då bor på internat eller att man bor i en liten ort långt ifrån gymnasieskolor då kan man också bo inackorderad men allt detta är ju tillfälligt så länge man går på skolan, det är inte nytt permanent boende och man åker ju hem på lov och vissa helger.
Väldigt få har eget boende när dom fyller 18 år, vem bekostar det?

Men om nu sonen har IF och har rätt till LSS kan han alltså om mamman ansöker få boende, det kan gå redan nu om han har rätt till att kunna få barnboende som brukar vara upp till 21-23 år och sen blir det vuxenboende.
Men just 18 år betyder ingenting i detta sammanhang.

Som sagt ansök om kortisboende och behöver ni mer ansök då om barnboende, det kanske inte går nu men längre fram och innan 18 år.
Men just vid 18 år händer inget speciellt.
Men prata med LSS handläggare, det tar tid att få boende, det finns sällan tomma platser utan är kö. Börja i tid, det är inget kommunen bara fixar vid en viss ålder.

Det säger ju självt att en 18 åring med Intellektuell funktionsnedsättning som med stor säkerhet kommer att på på Särgymnasium eller möjligtvis i resursskola inte kan bo själv. 
LSS kommer att behöva hjälpa dom. 
Slänger man ut en 18 åring som man är ansvarig och betalningsskyldig för och som har stora hjälpbehov då personen har IF kommer man ju att bli anmäld även om man köpt en lägenhet, sonen skulle ju aldrig klara sig sig själv.
Tror inte ts vill göra så mot barnet, han vill det inget ont men orkar inte men vill säkert ändå att barnet ska bli väl omhändertagen. 

Tvingade? Mamman är ansvarig och orkar dom inte med ska dom som sagt begära hjälp ifrån LSS eller soc, antingen kan dom så ansöka om LSS boende annars får Soc kopplas in och barnet omhändertagas. 
Det gäller för mamman som är vårdnadshavare.

Ja det är just det, man kan alltså ansöka om LSS insatser för en ett barn eller tonåring eller även vuxen.
Samhället blir inte plötsligt på 18 årsdagen ansvariga, det är fortfarande föräldrarna dvs mamman eftersom hon är vårdnadshavare och ansvarig även när sonen fyller 18 år.
Men kan som sagt ansöka via LSS om boende.
Varför skulle dom helt plötsligt bara kicka ut sonen med stora hjälpbehov när dom kan ansöka om boende?
Ja man blir soc anmäld om man bara sparkar ute barnet och varför skulle mamman göra det? 
Samhället tar han om funktionshindrade till viss del. det är fortfarande du som förälder som är ansvarig om du inte klarar det kan Soc ta över men annars går man ju via LSS. 
Samhället tar liksom inte bara över på en dag. 
Man förbereder och det tar tid, vid akuta situationer tar soc över men då blir det ju bara tillfälliga lösningar tills man hittar permanenta. 
Tror inte mamman vill ha det så, inte TS heller faktiskt.
Det är så här det fungerar.

jag kan svara senare men försöker alltså hjälpa er att få reda på hur ni kan få hjälp nu eller senare med boende till sonen. varför skulle du vilja eller behöva betala för boende om du kan få hjälp via LSS som jag flera gånger försöker berätta om? eftersom du inte verkar ha fått reda på vad ni har rätt till för hjälp försöker jag berätta det här och vad som gäller vid 18 år. varför får jag mothugg när jag flera ggr berättar om möjligheter? men du kanske hellre vill köpa en bostad och annan hjälp för dyra pengar? 

varför aggressiv när jag vet hur saker som gäller LSS fungerar och säger hur ni kan få hjälp?